Uttrycket ständiga förbättringar har vi västerlänningar lånat från det japanska begreppet kaizen. Men egentligen betyder kaizen att övervinna avstannad utveckling. Plötsligt, åtminstone i mitt huvud, förändras betydelsen från kravställning till spännande utmaning: att identifiera att jag har stannat upp i min utveckling och knuffa igång maskineriet igen. Att övervinna latmasken för det större syftet, och gång efter annan – även när det tar emot – ta nästa steg för att komma vidare. Och dessutom göra det med medvetenhet.

Den svenske forskaren Anders Ericsson har blivit känd för sanningen att det tar tio tusen timmar att bli expert på något. Det är tyvärr en förenklad sanning – vi har ju en tendens att vilja förenkla saker och ting tills vi går lite för långt, och det här är ett bra exempel på det. För det Ericsson har sett i sin forskning är att det som utmärker experterna, inom alla områden, inte främst är antalet timmar de har tränat, utan hur de har tränat. Han kallar det målmedveten övning.

Tio tusen timmar räcker inte.

Det pratas väldigt mycket om styrkebaserad utveckling och många hävdar att om vi bara lägger svagheterna åt sidan och fokuserar på styrkorna, så kommer det att gå väl för oss alla. Jag säger inte att vi inte bör belysa våra starka sidor, för jag är helt övertygad om att ett styrkebaserat synsätt får oss i ett bra tillstånd för utveckling. Men om du som chef och framför allt som ledare vill bli riktigt rackarns bra i dina roller kan du inte strunta i dina svagare sidor, för de är den akilleshäl som kan avgöra om du ska bli så där riktigt bra som du faktiskt skulle kunna bli.

Ericssons forskning visar nämligen att de som blir de verkliga experterna arbetar väldigt målmedvetet med att förbättra sina specifika svagheter. Det är inte de tre ackorden på gitarren som gör oss till musiker, det är det fjärde, det femte och det sjätte – de där ackorden som är så svåra att greppa. Och det är här virtuoserna skiljer sig från de mediokra. De vet vad de gör rätt, men de är minst lika intresserade, för att inte säga mer intresserade, av vad de gör fel. Och när de har identifierat sina fel så tränar de, om och om igen, tills det som man kallar medveten inkompetens (jag fattar att jag inte klarar det här) övergår i omedveten kompetens (jag funderar inte på varför jag kan det här.)

Är du bra på att prata kanske du ska träna på att lyssna. Är du bra på att ge svar till alla kanske du ska träna på att ställa frågor som får andra att tänka. När du väl når stadiet då du är omedvetet kompetent kan du vara mycket tryggare i situationer där andra blir väldigt spända, och du kan därför prestera bättre.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Du har en mästare inom dig.

Ibland känns det som att vi har glömt att vi måste träna för att bli bra på något. Jag vill verkligen inte hävda att jag är expert på att skriva ledarskapsböcker, men jag tränar. Det är förbenat drygt många gånger, och ibland undrar jag om det verkligen är värt mödan, men någonting gör att boken besegrar slöfocken. Och det är egentligen inte den färdiga boken som är grejen, det är kanske inte ens skrivandet i sig, det är att lära sig som är min passion. Att studera, fundera och formulera är som att vara på en resa – och som det kinesiska ordspråket säger: ”Det är resan som är målet.”

Jag vet ju inte hur träningsbenägen du är, men en gång i tiden var du en mästare på att öva tills du behärskade det du ville behärska. Titta på en ettåring som försöker lära sig gå, så förstår du vad jag menar. Gång på gång på gång reser hen sig upp, tar stöd, vinglar till och trillar omkull. Men varje gång lär hen sig något nytt och får nya synapser i hjärnan, och bygger steg för steg ett nytt neuralt nätverk som till sist gör att den första självständiga lilla promenaden kan genomföras. Och rätt vad det är springer samma barn sextio meter på sin egen rekordtid!

Kom ihåg att du är en förebild!

Den metaforen rätt bra för att illustrera de olika målen på väg mot ditt toppnivåmål. Du försöker ställa dig upp, för du vet att du måste klara av att ställa dig för att kunna stå, och du vet att du måste kunna stå för att kunna gå och du vet att du måste kunna gå för att kunna springa. Men varför vill du kunna springa? Kanske för att du ser hur människor runtomkring dig gör – du har förebilder.

Att vara en förebild är ingen dum målbild för chefer och ledare. Människor tittar på dig, vare sig du vill eller inte, och så som du gör kommer andra att göra. Om du ständigt strävar efter utveckling, så kommer människor runtomkring dig att inspireras av dig. Och om du blir en som inspirerar andra till utveckling, då kan du knappast misslyckas som ledare.