Att tänka är en ständig, mer eller mindre medveten, process som pågår i människans psyke. Tankar relaterade till minnen, erfarenheter, föreställningar och förståelsen av sinnesintryck. Tänkandet är centralt för att hantera all information vi absorberar och använder för att förstå hur saker och ting förhåller sig, lösa problem, fatta beslut och boosta oss själva. Tankar kan, med andra ord, vara användbara och funktionella. De kan stärka oss på livets resa. So far, so good. 

Tankar kan också vara nedbrytande och destruktiva. Oroande tankar. Vi får en olustkänsla i kroppen som väcker en tanke som skapar mer olust… och vips kan vi ha halkat in i en ond spiral… ältande som leder till mer oro och mer ältande. Vad som är hönan respektive ägget vad gäller tankar och känslor finns det olika idéer om. Det är intressant i sig, men inget jag här kommer fördjupa mig i. Rent pragmatiskt tänker jag att upplevelsen kan vara både och. Ibland upplever vi att en känsla väcker en tanke. Ibland väcker en tanke en känsla. Vad jag här vill utforska närmare är vad orostankar gör med oss.

Orostankar som fantasi

I västvärlden har vi idag en högre levnadsstandard än någonsin tidigare. De flesta av oss har tillgång till vatten, sömn, mat, hygien – första steget i Marslows behovstrappa. Vi är långt bortom dessa grundläggande behov och enligt World Value Survey har Sverige kommit längst i strävan efter individuellt självförverkligande. Vi synes ha alla förutsättningar att må bra och vara tillfreds. Likväl ökar ohälsan, enligt WHO:s beräkningar lever mer än 300 miljoner människor i världen med depression och siffran ökade med mer än 18 procent mellan år 2005 och år 2015. Det finns även forskning som indikerar att 38 procent av alla människor oroar sig dagligen. Det känns inte främmande att i detta tänka tanken att oro kan vara en bidragande orsak till depression. 

Robert Leahy skriver i sin bok ”Bli av med din oro”, 

Forskning visar att depression föregås av oro – man oroar sig bokstavligen in i en depression. 

Men är då all oro av ondo? Det har jag svårt att tro. Viss oro kan göra att vi skärper våra sinnen, lägger i en högre växel och blir mer fokuserade i vår lösningsorientering. Leahy talar om produktiv oro, vilket handlar om oro över en situation du kan göra något åt. Oron blir då en indikator på att du har ett problem eller en utmaning som behöver hanteras. Improduktiv oro, å andra sidan, lever sitt eget liv och är sällan funktionell. 

Tänk om de inte tycker om mig… Tänk om de inte tycker jag gör ett bra jobb… Tänk om jag inte blir inkluderad… Tänk om hen blir arg om jag säger nej… Tänk om de inte tycker jag är bra som jag är… Tänk om…

Tänk om… det handlar om fantasier. Vi fantiserar om vad som skulle kunna hända, vad andra tänker och vad de tycker om oss, vad som skulle kunna hända med oss om vi gör eller inte gör något. Vi fantiserar. Och i detta värderar vi. Vi värderar våra tankar. Och vi värderar oss själva för att vi har dessa tankar som vi själva värderar. Jag må säga att vi är fascinerande varelser. 

Livet är inte enkelt, och ibland är det enklare än vi tror.   

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Kontrollera tankar – går det?

Det finns en idé om att vi kan ha kontroll över våra tankar. Och därigenom även ha kontroll över våra känslor. Många självhjälpsprogram synes bygga på detta fundament. I samma linje ter det sig också som att det finns tankar som är bra och tankar som är dåliga. Men kan vi verkligen ha kontroll över våra tankar och känslor? Och var är poängen med att värdera dem?

Leahy har en intressant tes: Oro ger illusionen av kontroll. Vi oroar oss och försöker hitta en lösning på ett problem innan det blir ett ännu större problem. Exempelvis, om jag är rädd för hundar kan jag undvika att möta hundar på trottoaren genom att gå över till andra sidan gatan och därigenom få en känsla av att oron faktiskt har räddat mig från att något dåligt. Detta triggar ju i sig mer oro – för då lever jag i tron om att oron är en räddare i nöden. Ett annat scenario är att orostankar minskar känsloupplevelsen. Med andra ord, när vi fokuserar på våra orostankar så undviker vi känna det vi egentligen känner. Vi är mer i knoppen än i kroppen. 

Vi kan leva i tron om att vi kan kontrollera våra tankar och känslor, men frågan är om vi kan det i någon större utsträckning. Är inte tankar och känslor en del av att vara människa? Tankar och känslor kommer och går. Precis på samma sätt är oro en del av att vara människa. Utmaningen är när vi låter tankar och känslor ta över hela vårt jag.  

En tanke är en tanke

Istället för att försöka kontrollera sina tankar så skulle man kunna tänka att en tanke är en tanke. Som Russ Harris skriver i boken Lyckofällan:

Negativa tankar och känslor är inte skadliga, även om de är obehagliga… Om jag har negativa tankar och känslor betyder det att jag är en normal människa… Negativa känslor är en oundviklig del av livet för alla människor. 

Tänk på vad du tänker på. Exempelvis… jag tänker att jag kanske inte kommer lyckas med uppgiften så bra som jag vill. Det är en tanke. Den är inte bra. Den är inte dålig. Det är bara en tanke. När vi tänker på vad vi tänker så använder vi oss av en form av metatanke. Det är ett sätt att distansera sig från sina egna tankar och därigenom bli mer av en observatör av sina egna tankar. Och vad är det värsta som kan hända? Jag kommer inte lyckas… kanske inte den gången fullt ut, men om jag reflekterar över min erfarenhet så kan jag lära mig något. Och jag gör så gott jag kan. 

Tankens kraft 

Avslutningsvis, vill jag också reflektera kring citatet av Gandhi: Människan är inte annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man. Jag tänker att det också är sant. Tankens kraft är magisk. Det vi tänker på, det pratar vi om. Det vi pratar om, det sätter vi fokus på. Det vi sätter fokus på, ser vi mer av. Det vi ser blir vår verklighet. Tänk då om det vi tänker på bara är en föreställning, en fantasi. Tänk om vi förväxlar fantasin med verkligheten. Tänk om vi lever i tron om att vi är otillräckliga, dåliga och inte älskvärda. Tänk vilken verklighet vi då skapar för oss själva. Och tänk om vi lever i tron om att vi är tillräckliga, bra och älskvärda. Vilken verklighet skapar vi då för oss själva?