Det finns massor av information på Arbetsmiljöverkets hemsida, där kan man ta del av olika dokument som vill hjälpa till att göra det här enkelt och som ger tips om hur man kan börja ute i organisationerna. Något av det första man ska göra är att anpassa resurserna till kraven i arbetet. Gott så, bara att sätta igång!

Men vänta nu, hur enkelt är det förresten? Hur ska man kunna ha koll på balansen mellan krav och resurser när man inte har koll på olika individers resurser, när de flesta inte vet hur de ska planera och prioritera ens en enda arbetsdag eller när man inte vet hur lång tid olika arbetsuppgifter tar eftersom ständiga avbrott gör att saker och ting tar mycket längre tid än vad de skulle behöva göra? Här har vi en verklig utmaning!

En annan viktig punkt är att bedöma och identifiera psykisk påfrestning och förebygga kränkande särbehandling. Otroligt viktigt och fantastiskt svårt. Särskilt som vi är så olika både till personlighet och utifrån yttre och inre omständigheter. Jag skulle vilja påstå att i många sammanhang skulle två individer kunna utföra exakt samma arbetsdag, med samma belastning, samma kollegor, samma bemötande och återkoppling och hantera det helt olika. Ytterligare en rejäl utmaning!

Och det är väl det som vi har att ta tag i, ett par rejäla utmaningar. Och vara glada för att det här kommer upp på bordet i en tid då den psykiska och sociala ohälsan ökar lavinartat.

Grundläggande planering

Nu har jag kanske fått detta att låta väldigt krångligt? Men egentligen är det faktiskt ganska enkelt. Om till exempel fler skulle få kunskap och möjlighet att göra en grundläggande planering med rätt prioriteringar, skulle mycket vara vunnet. I en sådan planering bör arbetsuppgifter av lite större dignitet inte uppta mer än 50, max 60 procent av arbetsdagen. Resten av tiden behövs till allt det där som ”bara händer”, mejl, avbrott, oplanerade möten, samtal etcetera.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Att ha en hjärnvänlig planering med de 3-4 viktigaste arbetsuppgifterna tydligt angivna varje dag, och att utföra dem under fokus, ökar insikten i hur lång tid olika saker tar och gör det lättare att avböja allt det andra som är så lätt att ta på sig när man är ambitiös och tjänstvillig. En bra grund för sund gränssättning alltså. Men hur många har det så egentligen?

Lättkränkta hjärnor

När det gäller den sociala arbetsmiljön är det viktigt att förstå att våra hjärnor, i många lägen, är oerhört lättkränkta. Särskilt när trycket är stort, kanske till följd av just bristande planering och fokusering. Den sociala känslighet vi har går att motverka med så klassiska och relativt enkla ”verktyg” som vänlighet och respekt. När dessa ökar på en arbetsplats ökar välmåendet och prestationsnivån för alla. För även om vi är individer mår alla bra av vänlighet och respekt.

Att ha en nolltolerans mot ovänlighet och respektlöst beteende och verkligen följa upp beteende som strider mot detta ger framgång, exempelvis i form av ökad prestationsnivå när allt färre hjärnor behöver ägna tid åt att försöka lösa diverse hot som våra hjärnor så lätt själva drar igång – ibland för så lite som en menande min eller ett höjt ögonbryn. För att inte tala om vad som händer i hjärnorna hos alla dem som blir offentligt tillrättavisade, till exempel i kontorslandskapet, eller hos de som får bristfällig information i samband med större eller mindre förändringar.

Att få alla att förstå att även till synes små och oskyldiga beteenden kan vara kränkande särbehandling är ett bra ställe att börja på. Liksom att få alla att förstå att våra hjärnor vill bli behandlade med värdighet och respekt. Där är vi alla väldigt lika.