När jag skulle fylla trettiotvå år var min son nyss fyllda fem. En söndagsmorgon strax före min stora dag kröp han upp till mig i sängen och frågade mig vad jag ville ha i present. Jag svarade undrande ”Jaaa, vad vill jag ha …? Jag har ju redan allt jag behöver” och vände sedan på tankegången och frågade tillbaka: ”Vad skulle du vilja ha om det var din födelsedag?”

Jag såg hur sonens ansiktsuttryck förändrades, från intresse till förvåning till ett uttryck med förväntan i ögonen. Han hoppade ner från sängen och rusade ut i köket till sin mamma och viskade något. Några dagar senare fick jag min present: en Turtles-helikopter! En sådan där plastleksak kopplad till någon slags ninjasköldpaddor som var oerhört populära film- och seriefigurer i början av 90-talet. Det var inget som självklart stod på min önskelista, men sonen var oerhört stolt när han överräckte presenten och jag sken naturligtvis upp som en sol. 

Det affärsmässigt intressanta i den här historien kom ett par månader senare, när jag – i min roll som vd för reklambyrån – skrev ett julbrev till våra kunder med rubriken ”När jag fyllde trettiotvå fick jag en Turtles-helikopter av min son” där jag berättade om tanken om att ge något man själv skulle vilja ha. Vi bifogade en julklapp i form av cd-skiva med Sandviken Big Band (”The first 25 years”). Jag vet ju att storbandsjazz är en ganska smal musikgenre och misstänkte att de flesta av kunderna skulle lämna cd:n ospelad, men eftersom jag själv är ett jazz-fan, och hade varit med och skrivit jubileumsskriften till skivans omslag (och dessutom hade fått ett par kartonger plattor som tack för hjälpen) tyckte jag att det kunde vara en relevant (eller i alla fall billig) julgåva. Mina misstankar kom på skam – jösses vilken respons vi fick! Det kom mängder av glada kommentarer som ”Jag har aldrig lyssnat på jazz, men det här var ju kanonbra!” eller ”Jag trodde aldrig att jag skulle gilla jazz, men nu inser jag att jag gör det. Tack!” 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Människor vill ha människor till chefer.

Det kan naturligtvis finnas mängder av förklaringar till varför det här utskicket gick hem, men min egen tes är att det handlade mindre om jazz och mer om att budskapet verkligen uppfattades som personligt. Och den tanken går att föra över till ditt ledarskap. Människor vill inte ha chefer till chefer, de vill ha människor till chefer. Människor av kött och blod, människor som de kan relatera till och känna tillit och lojalitet till. Vi vill ha ledare som är tillgängliga, som är genuint intresserade av oss, som lyssnar till oss och respekterar oss, som involverar och inkluderar oss, som litar på oss, som uppmärksammar och uppskattar oss. Vi vill kort sagt ha ledare som inspirerar oss. Det innebär att man inte behöver diskutera frågan om man ska vara personlig i sin roll som chef. Det är klart man ska!

Chef är en position, ledarskap är en relation.

Det finns många chefer som lämnar sig själva hemma när de går till jobbet. De skiljer på sin person och sin yrkesperson (precis det som forskningen visat att vi egentligen inte vill göra). Och de utgår från att deras medarbetare gör samma sak. ”På jobbet är man för att jobba – inte för att ha trevligt”, verkar vara den skyddande grundtanken, och det är som att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan vänskap och produktivitet. Så är det inte, tvärtom. Arbetet är en så stor och viktig del av våra liv nuförtiden att det måste erbjuda något mer än bara ansvar och produktivitetskrav. Gallups årliga globala medarbetarundersökningar visar att det finns en väldigt tydlig koppling mellan vänskap på jobbet och det engagemang man visar i arbetet. Exempelvis berättar studien att den som har en bästa kompis på jobbet med 43 procent högre sannolikhet har fått uppmuntran eller erkännande för sitt arbete den senaste veckan. Och vem vill inte ha uppmuntran och erkännanden? 

Därmed inte sagt att du behöver vara bästa kompis med dina medarbetare. Men du måste veta lite mer om dem än deras titlar och platser i organisationsschemat. Hur väl känner du dina medarbetare? Vet du var de bor? Vet du vad deras barn heter? Vet du vad de gör på fritiden, vilken musik de lyssnar på, vilka filmer de gillar, vilka böcker de läst, vilka drömmar de har? Och vad vet de om dig? Känner de dig tillräckligt för att uppleva att de ens har en relation med eller till dig? 

Framgångsrika ledare vet att människor är det kapital de har att jobba med och investerar därför ständigt i att utveckla sina relationer. För de vet att det viktiga inte är hur många man har under sig eller över sig – det viktiga är hur många man har med sig.