Det verkar nämligen stå utom allt tvivel att vår hjärna är formbar genom hela livet. Det finns idag många oberoende studier och mycket forskning som visar på att detta, med stor säkerhet, gäller. De nätverk vi har av neuroner (nervceller) och synapser (kommunikationsklyftan mellan nervcellerna) i våra hjärnor påverkas och omformas ständigt av vad vi känner, tänker och gör.

Jobbigt eller fantastiskt? Som alltid beror det förstås på. För den som vill förändra något i sitt liv är det en enorm möjlighet. Ta till exempel alla som har jättesvårt att delegera, be om hjälp och säga nej, tre faktorer som ofta finns med hos stressade personer. Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”jag vill ändra på detta men det går inte, jag är helt enkelt sån som har jättesvårt att säga nej eller att be om hjälp”.

Det är alltså inte riktigt sant, även om det kan kännas så. Och visst kan det vara svårt att förändra. Men med den nya kunskapen om vår förändringsbara hjärna blir det faktiskt lite lättare. För det första vet vi att det är möjligt, ingen är förutbestämd att vara en överdriven ja-sägare som ständigt tar på sig för mycket. För det andra blir det, med kunskap om hur neuroplasticiteten fungerar, lättare att designa övningar för att ändra sitt beteende. För det handlar om att öva. Att ta små steg och att upprepa dem ofta. Det är då nätverket i hjärnan kan formas om.

För några år sedan började jag själv att öva mig på att inte falla för smicker och bli bättre på att tacka nej till en massa inbjudningar (”du är ju så bra på att skapa bra stämning och att hålla låda”) och förslag på arbetsuppgifter (”du kan väl ta hand om det du är ju så snabb och duktig”). Till dess hade jag nästan konstant varit alltför lättledd av smickret och tog på mig massor av saker som jag egentligen varken ville eller hade tid till. Jag var ju sån. Trodde jag. När jag bestämt mig hundratals gånger att göra tvärtom, dvs tacka nej och ändå tackat ja, blev jag både besviken och ledsen på mig själv. Och på omgivningen, kunde de inte sluta fråga?

Jag förstår idag varför jag först misslyckades med mina föresatser. Jag försökte bygga om min hjärna allt för snabbt. Jag försökte plötsligt tacka nej till i princip allt och det var alltför svårt, de inarbetade nätverken var starka och snabba. Det är både lite obehagligt och svårt att börja göra tvärtom. Idag förstår jag varför, det finns liksom inga kopplingar i hjärnan för att utföra en ny eller ovan handling. Det gäller att skapa nya kopplingar och det kräver lite smart planering, envishet, mod och tålamod.

Smart planering går, i det här fallet, ut på att börja öva i lätta situationer och succesivt öka svårighetsgraden. Jag började med gåpåiga säljare som ringde hem. Jag hade svårt att säga nej till dem också, men eftersom jag i alla fall slapp se dem i ögonen och inte heller kände dem var det ändå lite lättare än att öva på kollegor, chefer, bekanta, vänner och familj.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

När jag blivit bra på att säga ett artigt men bestäm ”nej tack” till hurtiga telefonsäljare (det mådde både jag och min ekonomi bra av) utökade jag utmaningen. Jag började delegera matlagningen hemma, jag övade på barnen och sade ibland nej när de vill ha skjuts (det finns bussar), jag tackade nej till aktiviteter som egentligen inte intresserade mig, jag övade att be om hjälp när jag hade för mycket omkring mig eller bara för själva övningens skull. Så småningom hade jag byggt upp ett så stabilt nätverk i min hjärna att jag klarade att då och då tacka nej till arbetsuppgifter som liksom lades i knät på mig och där jag kanske inte ens blivit tillfrågad om jag hade tid. Och jag blev mycket bättre på att inte falla för smicker. På köpet upptäckte jag hur skönt det var att inte ständigt vara uppbokad till höger och vänster.

Nu är det kanske dags för ett förtydligande, det gäller varken alltid eller aldrig. En ja-sägare behöver inte bli en notorisk nej-sägare, det är bara dumt. Men de flesta av oss mår väldigt gott av att kunna säga både ja och nej utifrån situationen, liksom det är gott att inse att man inte behöver vara så himla duktig och göra allting själv, det är okej att be om hjälp.

Det viktiga är att kunna bryta sitt automatiska beteende.

Tänk vad fantastiskt det är att vi har möjligheterna till förändring i våra egna händer - ursäkta; hjärnor! Att vi inte behöver vara fast i ett eget beteende som vi egentligen retar oss på eller till och med mår dåligt av. Vi har en inneboende och fullt möjlig formbarhet i hjärnan. Det innebär inte att det är helt lätt, men det går. (Det ger också en förklaring till varför det är så svårt att ändra på andra, tänker jag.)

Ta med neuroplasticiteten i beräkningen när du ska genomföra dina nyårslöften. Ska du börja träna så börja med att ta på dig träningsskor och ta en rask promenad i 5 minuter 1-2 ggr/vecka. Vill du äta mindre så börja med att inte ta om vid någon måltid. Ska du sluta äta godis så ta det en dag i taget och låt bli godis just idag. Imorgon kan du fatta samma beslut. Vill du bli bättre på att ringa dina vänner så ring ett samtal i veckan.

Håll ut – minns att tålamod och envishet är dina bästa egenskaper för att skapa nytt beteende. Är du en av dem som inte är rustade med tålamod? Det går också att förändra!