I många verksamheter tillsätts flertalet ledare från de egna leden enligt någon form av ”framfots-succession” eller ”lojalitets-succession”. Alltså den som visar framfötterna eller den med lång och trogen tjänst får första tjing när en tjänst blir tillgänglig ett snäpp upp på pyramiden. Nu vet vi ju alla att bara för att man är duktig och driven på en uppgift eller bara för att man har jobbat länge och lojalt behöver man ju inte vara bra på att leda andra. Men trots att detta kan tyckas vara en självklarhet så tillsätts fortfarande personer på ledande positioner utan någon ordentlig plan för utbildning, utveckling och coachning utifrån personens utgångspunkt och styrkor. Och om man har en utvecklingsplan så verkar den oftast handla om att stöpa personen i någon sorts generellt bestämd idealmall.  

Jag vet inte vilket som förundrar mig mest i detta. Om det är hur lätt man verkar ta på ledarskap, eller om det är hur förringande man tycks se på personalen. Att ledarrollen bara ses som en enklare syssla man utan några större konstigheter på egen hand förutsätts få kläm på ganska snart eller att personal bara ses som en resurs att strukturera likt materiella tillgångar och inventarier. 

Nu tycks det ändå vara så att många företag, organisationer och verksamheter mer och mer börjar få upp ögonen för vikten och behovet av ett modernt ledarskap. Men vad är egentligen ett modernt ledarskap? Och hur ska man gå tillväga för att få till det? Vart ska man börja? Till vilka kan man vända sig? Hur ska man välja?  

Neuroledarskap kontra behaviorism

Det finns varierande åsikter och infallsvinklar samt många olika teorier, inriktningar och modeller kring ledarskap. Och för den som vill utveckla sitt ledarskap kan det lätt upplevas förvirrande och villrådigt bland det breda utbudet av ”sanningar” och ”sanningssägare” (mig själv inkluderad). Vi kanske här gör klokt i att släppa föreställningen om det enskilt sanna och rätta ledarskapet, och istället inser att inte heller detta med ledarskap är något statiskt och fixerat utan något som förändras och utvecklas. Vi kanske även gör klokt i att gilla läget med att de olika aktuella evidensbaserade teorierna och modellerna helt enkelt kan passa olika bra i olika situationer för olika ändamål och sammanhang. Och om så är fallet så skulle det ju kunna vara en fördel att förkovra sig i flera av dessa för att då med en välbestyckad verktygslåda effektivt och framgångsrikt kunna leda olika människor och team i varierande sammanhang och faser.

Ett intressant och växande område är Neuroledarskap som bland annat utgår ifrån - i likhet med Jeremy Benthams motivationsteori - att människans mest grundläggande motivation drivs av att undvika smärta och eftersträva njutning. Men det är nog också den enda likheten mellan dessa. 

1800-talsfilosofen och utilitarismgrundaren Benthams teori samt B.F.Skinners Behaviorism och dess omåttligt populära morot och piska klamrar sig fortfarande kvar i våra organisationer nu även en bit in på 2000-talet. Till skillnad från det här ledarskapet tar det moderna neuroledarskapet en annan hållning utifrån samma utgångspunkt med smärta och njutning. 

David Rock - som myntade begreppet Neuroleadership - uttrycker i boken ”Your brain at work” att det här gamla ledarskapet utifrån behaviorismen är lika effektivt som det är att laga en klocka med en hammare.

”Morot och piska” – utifrån behaviorismen - jobbar som bekant med så kallad yttre eller fysisk belöning och bestraffning för att öka önskat, respektive stävja oönskat beteende. Neuroledarskap däremot – som bland annat ser på det sociala sammanhanget - utgår alltså i från hur vår hjärna faktiskt fungerar och hur vi i våra verksamheters sammanhang smartast kan agera och kommunicera i olika situationer och relationer för att effektivt och hållbart få den effekt och nå det resultat vi vill ha. Man visar även att vår hjärna reagerar likadant vid sociala hot och erkännanden som vid fysiska hot och belöningar.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Smart ledarskap enligt Aisopos fabel

Man skulle - väldigt förenklat förstås - kunna se Neuroledarskap som solen i Aisopos gamla fabel om vinden och solen som skulle se vem som var starkast. De kom där överens om att se vem som kunde få av en man sin rock. Vinden började blåsa, men ju mer vinden blåste desto hårdare höll mannen i. Sen var det solens tur. Solen började värma, och mannen släppte efter. Han öppnade snart upp för att sen glatt ta av sig rocken helt och hållet. Traditionellt ledarskap har länge likt vinden försöka forcera fram ett önskat resultat genom att peka med hela handen och sen envisas med de gamla yttre belöningarna och bestraffningarna som den huvudsakliga metoden för att driva genom saken. När vi istället likt solen skulle kunna jobba smartare utifrån kunskap om hur människan faktiskt fungerar.

Ett modernt ledarskap som inte använder sig av Benthams, Taylors eller Skinners teorier utan av en hållning som är aningen mer inlyssnande, avkännande och coachande för att lyfta fram styrkor hos medarbetaren och teamet som man sen kan bygga vidare på. Ett sådant ledarskap innebär inte att vara kravlös, mjäkig och daltande som vissa kan antyda. Utan det innebär att välinformerat ha förståelse för hur människans hjärna med alla dess kopplingar och signalsubstanser, med all dess emotion och kognition faktiskt fungerar samt hur man med professionell coaching effektiv och långsiktigt kan hjälpa att nå önskat läge och resultat. 

Så, vill du blåsa och frusta som vinden 
eller vill du smart som solen värma fram önskat resultat?