Det kan låta så stort och pretentiöst med lycka men egentligen är det väldigt vardagsnära och enkelt. Kanske blir det lättare om vi lägger till ordet tillfredsställelse? Vi mår bra och känner lycka och tillfredsställelse när vi kan påverka vår situation och när saker och ting är hyfsat rättvist fördelade. Det finns många studier som kopplar samman rättvisa och lycka. Citerar Stefan Klein (fysiker & författare) i boken Lyckoformeln (The science of happiness):

”Livet erbjuder oss mycket mer i dag än för femtio år sedan. Men har vi blivit lyckligare? Alla de internationella undersökningar som har ägnats åt den frågan har kommit till samma slutsats; I industriländerna ökar inte välbefinnandet med levnadsstandarden. Ekonomisk tillväxt skapar inte mer lycka där välståndet redan är högt. Och även i de fattiga länderna är köpkraften bara en av de faktorer som skapar lycka. Rättvisa ökar lyckan och livslängden. Välståndets fördelning betyder mycket. Både tillfredsställelsen med livet och livslängden ökar med rättvisan i ett samhälle. Det visar sig både då man jämför både olika länder och olika delstater i USA. Ökar kontrasterna i ett samhälle så minskar välbefinnandet och hälsan.”

För ett tag sedan när jag föreläste om ASSAR (en modell med företeelser hjärnan lätt tolkar som livshot, eng SCARF) fick jag kommentaren att det var märkligt att R:et, som står för Rättvisa, är med. Kommentaren handlade om att orättvisa är något vi får lära oss att leva med och kanske inte så mycket att lägga vikt vid.

Intressant, tänker jag! Visst är det så, orättvisor finns ju överallt och det är inte hållbart att gå igång på det eller älta det stup i kvarten. Samtidigt är det då extra intressant att känna till att det djupt inne i våra hjärnor finns en inprogrammerad förkärlek för rättvisa. Det innebär att vi lätt får ett påslag av hormoner kopplade till välmående, till exempel serotonin och dopamin, när våra hjärnor känner sig rättvist behandlade och när vi själva agerar rättvist. Det innebär också att ett orättvist agerande lätt kan utsöndra hormoner kopplade till hot, så kallade stresshormoner, hos de inblandade parterna.

Tungt eller lätt att bära i en orättvis värld? Hur sjutton ska vi kunna göra världen mer rättvis? Det är frågeställningar som naturligtvis lätt dyker upp och som verkligen ska tas på allvar. Mitt förslag är att börja i det lilla. Är du till exempel rättvis mot dig själv? Ger du dig den uppmärksamhet du förtjänar för de insatser du gjort i jobbet och för andra? Börja där!

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

När vi tränat upp förmågan att vara rättvisa mot oss själva kan vi gå lite längre och öva på att ge andra rättvist bemötande. I närmiljön kan det handla om beröm och rättvis återkoppling. I vidare kretsar är nätet en utmärkt träningsarena. Det behövs sannerligen en motvikt till alla de orättvisa och brutala kommentarer som sprids i många sammanhang. När vi kommit igång ordentligt är möjligheterna obegränsade och vi kan bidra till rättvisa både i det lilla och det stora i världen genom att engagera oss på olika sätt för att bidra till en ökad rättvisa och sprida skönt flödande hormoner. Det är ingen tillfällighet att jag skriver detta just nu, i september 2015, då världen visar oss grymma orättvisor.

Jag vill uppmuntra till att vi delar med oss av vårt överflöd, som ändå inte gör oss lyckliga; prylar och pengar till exempel. Men också sådant som leenden, beröm, en hjälpande hand, glädje, tid. Agera rättvist mot andra och mot din egen hjärna och låt välbefinnandets hormoner flöda. Då blir det ännu lättare att bidra till mer rättvisa i ett långt perspektiv. Goda spiraler spirar och med små insatser kan vi uträtta stora ting.

Kanske du undrar vad jag själv gör? Jag ger av pengar, kläder, kunskap och tid. Det är en liten skärva för att dela med mig och öka rättvisan i min lilla och i den stora världen. Det kan kännas futtigt och jag vet att det alltid finns mer att göra. Men om jag inte tar de första stegen kan jag inte gå vidare. Att jag själv känner lycka och glädje av att ha förmånen att kunna bidra ger mig mer handlingskraft än om jag blir bitter över alla orättvisor. Jag får tygla min hjärna så att den energigivande frustration jag känner över världens tillstånd inte går över i handlingsförlamande uppgivenhet eller aggressiva handlingar.

Kritiker kan tycka att det är förmätet att syssla med sin egen lycka när världen visar sitt grymma ansikte. Så kan man naturligtvis se det. Men jag vill vända på steken och menar att lyckan och rättvisan är så intimt förknippade med varandra och att de kan påverka varandra på ett vinnande sätt. Och det är aldrig försent att börja.