Kultur kan låta abstrakt och till och med lite flummigt – man tänker mer på poesiaftnar och konstutställningar än på framgångsrikt företagande. Men antropologerna använder ofta en definition som är väldigt precis och praktisk i företag och organisationer: ”De kunskaper, antaganden och värderingar som delas och förmedlas vidare av en grupp.” Med andra ord, kultur är vår gemensamma kunskap och vårt gemensamma system för att sprida kunskapen vidare. 

En annan fin förklaring är att kultur är ”organisationens osynliga kunskap”. Det är den kompetens som medarbetarna intuitivt plockar fram när arbetsbeskrivningen inte räcker till – när man måste improvisera och agera utan instruktioner och regelverk. Och i en värld där det enda konstanta numera är förändring är det just den kompetensen som kan göra din organisation unik i jämförelse med andra.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vi är världens smartaste härmapor.

För elva år sedan skrev jag boken ”Ledarskap på Apstadiet” tillsammans med min tyvärr numera bortgångne vän Ola Berggren. Idén med boken var att vi jämförde oss människor med våra närmaste släktingar bland djuren – schimpanserna – och efter tvåhundratjugoen sidor blev vår slutsats att vi människor inte är så mycket mer än apor med mobiltelefoner. Vi tänker oss visserligen som den intellektuellt mest högtstående arten, med överlägset rationella hjärnor, men vi är i mycket högre grad än vad vi vill, eller kanske vågar, erkänna emotionellt styrda varelser. Eller annorlunda uttryckt: vi är den enda arten som ägnar oss åt videomöten, men vi är fortfarande härmapor.

I boken berättar vi en kulturhistoria från apornas värld. Historien utspelar sig för drygt 60 år sedan på den japanska ön Koshima där en stor makakflock hade, och fortfarande har, sin boplats. Där och då var det en ung makak-hona som plötsligt bröt en sedvana på ett vad man skulle kunna kalla makakmakabert sätt. Hon började nämligen skölja sin mat innan hon åt den! 

En vacker dag tog denna unga hona, i en stundens ingivelse får man förmoda, några av familjens smutsiga, jordiga sötpotatisar i sin famn och gav sig ner till stranden. Där satte hon sig på huk och sköljde varje potatis noggrant innan hon tog tillbaka dem till sina närmaste. Hennes beteende väckte omedelbart starka känslor i flocken. Överallt i träden tjattrade makakerna upphetsat: ”Kolla! Vad gör hon?!? Vad är detta? Tvätta potatis?” Så hade ingen gjort tidigare! 

Den som inte känner sig inkluderad känner sig exkluderad, oavsett strategi.

Makaker är som alla apor flockdjur och vill, precis som vi människoapor, känna sig inkluderade och mår därför dåligt när de blir utpekade som annorlunda. Kognitionsforskare har också klarlagt att empati är en egenskap som vi delar med våra håriga djungelkusiner. Så för att visa sin medkänsla för den unga honan, som med det här beteendet riskerade att utstött från flocken, bestämde sig hennes mamma, syskon och kusiner kvickt att apa efter hennes beteende. Och plötsligt var det ett tiotal makaker som följde den unga honan till vattenbrynet för att svabba middagsmaten. Resten av flocken tittade på och undrade vad som pågick, lika upprörda som tidigare. Men efterhand började tonläget ändras en smula, det arga tjattrandet började låta mer nyfiket undrande och allt fler började bli intresserade av det nya beteendet. En grupp ungdomar, vi skulle kalla dem ”early adopters”, kände att allt som kan prövas måste provas, så de hakade på. Och nästa dag satt det ett tjugotal apor nere vid vattnet. Så fortgick det, med fler och fler nyfikna, och den tvättande flocken växte individ för individ.

Det som startade som en tokig idé blev till en trend som blev mode och till sist var tvättad potatis den självklara vardagsmaten i hela makaflocken. Det var bara de äldsta hannarna (ledningsgruppen, får man förmoda) som fortfarande satt kvar i träden och muttrade kring detta märkliga uppförande. Men, som alla ledningsgrupper så trillar de förr eller senare av pinn. Och än idag, mer än sextio år senare, tvättar varenda individ i makakstammen på Koshima sina potatisar innan de äter dem, trots att den unga honan som införde idén och alla andra som bidrog till att etablera beteendet för länge sedan är döda. 

Nyckeln till en ny företagskultur - kunskapen att ta till sig ny kunskap.

Det här är ett utmärkt exempel på hur en lokal kultur kan utvecklas i djurvärlden – Koshima-makakerna är fortfarande den enda kända makakflocken i världen som tvättar sin mat. Men det är också en bild av hur en företagskultur kan utvecklas, initierad av en enda individ som vågar gå sin egen väg. Inga jämförelser i övrigt men Ingvar Kamprad, Steve Jobs, Bill Gates, Walt Disney, Erling Persson, Phil Knight, Henry Ford och Adi Dassler är några av näringslivets mest ansedda potatistvättare. De har inte bara skapat företag, de har skapat unika kulturer, och i slutänden är det just kulturen – organisationens osynliga kunskap – som gör företagen långsiktigt framgångsrika. Eller vi kanske ska uttrycka det som kunskapen att ta till sig ny kunskap.