Men vad kan vår hjälpsamhet föra med sig egentligen? I media kan vi läsa om hur sjukskrivningarna för stressrelaterade problem fortsätter att öka, och man skriver ofta om hur stressen påverkar oss negativt. En sökning här på motivation.se genererar ett flertal artiklar under det senaste kvartalet, och du hittar förstås ännu mer om du googlar. De flesta artiklar behandlar hur stressen påverkar oss och vad den gör med kroppen och dess funktioner. Och ganska många lyfter mindfulness och träning som lösningar.

Alltför sällan behandlas förväntningar i det här sammanhanget. Och då menar jag både våra förväntningar på oss själva och vad vi ska kunna prestera, och det vi uppfattar som andras förväntningar på vår insats.

Ambitionsnivå

Förväntningar på den egna prestationen handlar ofta om vår ambitionsnivå. För ett tag sedan lanserade Birgitta Ohlsson boken ”Duktiga flickors revansch”. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte läst boken. Den är säkert bra på sitt sätt. Men den fick mig att tänka på en av mina första chefer som fortfarande minns hur imponerad hon blev över min ambitionsnivå, efter nästan 30 år. Hon sa för några år sedan att ”hon aldrig träffat någon som haft en sådan ambitionsnivå som jag hade”.  Det är lätt att bli smickrad av ett sådant utlåtande, men det ger också en inte så trevlig bismak, eller hur?

Jag minns hur det var, och idag är det lätt att se det orimliga i situationen. Två små barn, heltidsstudier på universitetet och nytt jobb på ett stort internationellt konsultbolag. En del av studieuppgifterna fick jag möjlighet att göra på arbetstid, medan andra fick utföras när barnen somnat.

Ett gammalt hus som krävde sitt av renovering och underhåll, en båt, ett sommarställe… ja, listan på saker att göra var lång. Känslan av att aldrig räcka till fanns alltid närvarande. Och när jag var trött och kände efter kan jag än idag minnas att jag tänkte ”Men det går ju bra, jag står upp och kroppen fungerar! Kom igen nu!”. Jag blev expert på att inte känna efter eller lyssna på kroppens signaler.  

Jag tror att många behöver stämma av rimligheten i sin ambitionsnivå. Att prata med någon, en coach eller mentor eller en god vän och kollega kan hjälpa långt. Vilken nivå på arbetsinsats är rimlig? Vad förväntar sig din chef egentligen?

Känner du igen dig så prata med kollegor och stäm av att det verkligen är den nivå som du tror.  Att vara ambitiös och duktig är absolut bra, men det är viktigt att det inte går till överdrift, så att vi identifierar oss med det vi presterar. Och inte minst är det viktigt att vi stämmer av hur hårt vi driver oss själva.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Diskutera med andra om hur din arbetsdag ser ut, vad du upplever som utmanande, och hur vardagen ser ut när du kommer hem. Genom att beskriva den för andra sätter du ord på det som händer dig, och då blir bilden av hur det verkligen ser ut så mycket tydligare. Det händer ofta att man direkt ser vilka åtgärder som behöver vidtas, och på så sätt kan du snabbt komma en bit på vägen till förändrad situation.

Omgivningens förväntningar

”Jo, men du vet, jag måste göra detta för att…” eller ”Jo, du har rätt, men i vår familj är det annorlunda och det krävs att jag…”. Betrakta orden ”måste” och ”krävs” i dessa uttalanden. Om din allra bästa vän skulle säga så, vad skulle du tänka om det?

Vi har ofta många föreställningar om hur saker måste vara för att vara bra, fungera eller för att vi ska duga. Det är intressant att då och då ta sig en funderare över hur mycket sanning eller relevans som finns i dem. Det kan också vara värt att fundera över om du verkligen vill leva upp till dem, eller om det är vad du behöver prioritera i den livssituation du är i just nu. Kanske är det lämpligt att använda sig av talspråket ”Var sak har sin tid”?

Hemifrån hade jag med många föreställningar om hur saker och ting måste vara. Föreställningar som uppstod i en tid då kvinnor framförallt arbetade i hemmet. Med lite perspektiv är det lika lätt att se det orimliga här, som när det gällde ambitionsnivån.

Livet blev avsevärt mycket enklare när jag gjort min hemläxa och sett över mina ”måsten och borden”. De var många och alla var inte lika enkla att avfärda, men de som jag kunde lägga bakom mig gjorde livet mycket roligare.

Hjälpsamhet i all ära

”Vi har hjälpsam som en värdering i vårt företag”.  Det är fint och eftersträvansvärt när hela företaget anammar en sådan värdering och alla hjälps åt. I verkligheten ser det sällan ut så, och risken att någon råkar illa ut är stor. Exempelvis den nyanställde eller konsulten.

De som jobbar i ett projekt tilldelas arbetsuppgifter och som projektledare är det inte lätt att beskriva exakt var ansvarsgränserna går. Som ny (och ambitiös!) finns det en risk att du går i fällan och tar ansvar som går (långt?) utanför ditt område. I början av uppdraget och projektet är det mycket uppskattat och du lär dig säkert mycket som du kommer att ha nytta av.

Men se upp, för det finns en risk att ditt hjälpsamma beteende påverkar din omgivning i en riktning som du inte alls hade i tankarna. Det är inte helt osannolikt att du kommer att få ännu mer jobb framöver eftersom du fått omgivningen att förstå att du tar ansvar och ser till att lösa det som kommer upp. Är du dessutom en person som alltid svarar snabbt på mejl så ökar risken ännu mer. Risken för utmattning och utbrändhet är stor!

Nej, jag tycker inte att vi ska underprestera eller bli medelmåttor. Jag tycker inte heller att vi ska hålla oss hårt till det som vi fått oss tilldelat och inte hjälpa till.

Jag vill att du i rollen som ledare identifierar den här risken. Att du ser att det finns en risk i att du driver en medarbetare med det här beteendet in i sjukskrivning för stress, och att du gör vad du kan för att förhindra det. Stanna upp i en minut. Vem har det här beteendet i din grupp? Vem är i riskzonen?

Självklart finns också ett ansvar hos oss individer att jobba och utveckla oss själva. Att förstå vilka konsekvenser som det kan få när man ställer alltför tuffa krav på sig själv. Men hur ska dessa individer få den insikten? I skolan? I hemmet? Eller någon annanstans? Vi måste hjälpas åt och visa vägen till ett sundare beteende, ett mer hållbart beteende.

Känner du igen dig i de här beskrivningarna om förväntningar och egna krav?  Låt mig då få ge dig några tips på vägen så att du har en möjlighet att hinna stanna upp innan kroppen säger ifrån på allvar.

1.  Se över och jämför din ambitionsnivå med dina kollegor, vänner eller en coach/mentor. Skriv ner vad du upptäcker och vilka åtgärder du behöver vidta.
2.  Ta ett vitt papper och skriv ner alla dina tankar och känslor kring ditt liv utifrån ”måsten och borden”. Följande exempel kan hjälpa dig på traven:
   a.  Vi lagar alltid mat från grunden i vår familj, det är otänkbart att köpa färdiglagat.
   b.  Det är helt omöjligt att göra (eller tänka)…, för på mitt jobb krävs det att…
   c.  När svärmor kommer på besök så måste jag alltid…
   d.  Jag måste lägga ett schema för att få ihop vårt liv hemma.
   e.  Jag måste se till att det är helt rätt innan jag lämnar det till min chef.
   Skriv ner allt du kommer på.
3.  Fortsätt med listan från punkt 2 och börja prioritera. Du vet att tiden inte räcker till allt. Vilka effekter får det om du skulle strunta i att följa det du skrivit? Vad kan du ta bort utan att det egentligen påverkar någon annan (än ditt ego)? Vad är good enough? Hur ser ett hållbart beteende i längden? Hur ser ditt ut?
4.  Njut av den frihetskänsla och lätthet som det ger när du rensat upp bland sådant som tagit för givet!