Hej Anne-Louise Wirén, CCO på hallon - hur driver man framgångsrik affärsutveckling med hjälp av värderingar? 

Jag har alltid sett värderingar som helt avgörande för framgångsrik affärsutveckling. Om man funderar på vad affärsutveckling egentligen är, så kan man konstatera att det är summan av aktiviteter som ett gäng människor lyckas få till. Om den blir framgångsrik eller ej avgörs till stor del av hur väl en organisation inspirerar till och fångar upp människornas förmågor, som kreativitet, kunskap, innovationskraft och så vidare.  

För att lyckas tror jag att man får ut mest och bäst av sina medarbetare genom tydliga värderingar, som existerar ”på pappret” och, viktigast av allt, efterlevs i vardagen. De blir spelregler som berättar hur vi tar oss an vårt uppdrag och skapar förutsägbarhet hos både kollegor och chefer. Jag är väldigt tydlig med vilken kultur jag vill ha och vilka beteenden jag förväntar mig av mina medarbetare. De vet också vad de kan förvänta sig av mig och jag uppmanar dem att ge mig feedback om jag avviker från mina värderingar. En av mina tidigare chef brukade säga att de varken är en rättighet eller skyldighet att jobba här, vilket jag tycker är ett väldigt bra uttryck. Om företagets värderingar inte lirar med dina egna ska du nog fundera ett varv på om du är på rätt ställe.

Jag jobbar med en tydlig och uttalad ”snällhetskultur” i min organisation, där vi genom att vara tydliga, inlyssnande och möjlighetsfokuserade ta oss an vårt uppdrag. Många verkar tolka snäll som synonym till mesig, men så är det inte för mig. För mig är det snällt att inte snacka skit utan istället ta dialogen direkt med berörd kollega. Det är snällt att sätta tydliga mål och förväntningar och sedan ge konstruktiv och utvecklande feedback på hur man lever upp till dem. Det är snällt är försöka förstå snarare än att leta fel, att utgå från att kollegorna gör sitt bästa och att tro på styrkan i varandra. Genom att vara sälla mot varandra skapar vi en kultur där vi både vågar testa och misslyckas, vi vet vad som förväntas av oss och hur vi lever upp till det och vi utvecklas längs vägen. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Du brinner för att bygga starka, socialt trygga team. Varför är det en framgångsfaktor?

Jag är helt övertygad om det grundläggande sambandet mellan trygga människor och rationella beslut, medan rädsla får oss att fatta irrationella beslut. Förutom all forskning som finns på området, så tycker jag mig kunna se bevis för det bara genom att reflektera över mitt eget liv och analysera när jag fattat bra respektive mindre bra beslut. 

När vi är trygga tillsammans som team föds både mod att våga testa och misslyckas, men också att erkänna osäkerhet och okunskap och be hjälp inom områden som man faktiskt inte behärskar. Om man får till den sociala tryggheten så kan alla hitta sin roll, fokusera på och dela med sig av sina styrkor och få hjälp med utmaningar. Vi når högre höjder tillsammans än vad vi skulle ha gjort var och en för sig. Jag upplever också att det blir mer fokus på uppgiften snarare än på att bevaka revir och bedriva politik, samtidigt som vi har kul tillsammans och hjälper varandra att utvecklas.

Vilka strategier för personlig hållbarhet har du som ledare?

Det mest uppenbara, och som nog alla håller med om, är att för att leva hållbart så måste man prioritera. Dygnet har som bekant bara 24 timmar och man behöver bestämma vad man ska lägga timmarna på och, minst lika viktigt, vad man väljer bort. Men, jag har också insett att det faktiskt inte räcker med att prioritera utan man måste också älska sina prioriteringar, man måste bli kompis med dem. 

Jag jobbar själv hela tiden med att älska mina prioriteringar och därmed att acceptera konsekvenserna av dem. Ett exempel är att jag inte tränar så mycket som jag, i en värld med obegränsat med tid, skulle önska. Som småbarnsmamma med ett hyfsat krävande jobb så har jag valt att lägga träning rätt långt ner på prioriteringslistan. Rent teoretiskt känns det helt rätt för mig, men konsekvenserna av det har jag inte alltid lika lätt att leva med. Jag kan bli jättebesviken på mig själv när jag inser att jag klarar att springa 5 km på samma tid som jag gjorde för några år sedan, trots att det rent rationellt är helt rimligt givet de prioriteringar jag gör och den (minimala) tid jag lägger på träning. Här jobbar jag hela tiden med att påminna mig själv om de prioriteringar jag gjort, varför jag gjort dem och att försöka acceptera konsekvenserna av dem. Jag gör ju en massa annat bra, som gör att jag inte springer 5 km särskilt snabbt. 

Om det är superviktigt för mig att springa fort, då måste jag se över mina prioriteringar och lägga mindre tid på något annat (och då acceptera konsekvenserna av det). Och just nu är inte det tillräckligt viktigt, men kanske väljer jag att prioritera annorlunda om några år!