”Vad är syftet med att läsa? Vi läser för att förstå tankar: antingen någon annans tankar eller våra egna, tidigare tankar. Den här karakteriseringen av läsningens funktion riktar uppmärksamhet mot det faktum att en annan mental handling måste har föregått läsandet - den mentala handlingen att skriva.”

Citatet kommer från boken Den läsande hjärnan av Daniel T. Willingham, professor i kognitiv psykologi. I samma bok citerar Willingham poeten James Russell Lowell – 

”Böcker är som bin som bär befruktande pollen från ett intellekt till ett annat.”

Sug på den en stund. Ain’t it beautiful? Om vi i det citatet skulle byta ut ordet ”böcker” till ”skriven text i största allmänhet" så tycker jag att vi får en ganska målande bild av hur kommunikation fungerar och varför den är betydelsefull och stark som överföring av idéer mellan människor. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Det skrivna ordet

Det här gäller givetvis på alla platser där information byter huvuden, men om vi fokuserar på din arbetsplats dit du går om dagarna (eller besöker digitalt). Där du kanske är chef eller medarbetare (det är vi väl både och i nästan alla fall förresten?). Där skriven kommunikation susar genom digitala kanaler, rusar i fiberkablarna, printas ut i skrivaren, noteras på färgglada post-its, messas och mailas och skrivs på lappar som upplyser om att det inte jobbar föräldrar i det gemensamma köket.

Ord. Överallt ord. Och överallt en tanke som går från en människa till en annan utan att vi lägger särskilt stort vikt vid det. Alla kan ju skriva och läsa, det är en hygienfaktor på svenska företag idag. Det är främst när det går snett och någon skriver ”fel” saker på ”fel” platser som det märks vad det skrivna ordet är kapabelt till. 

Som när en medarbetare går ut öppet i sociala medier och blottar sitt missnöje med sin arbetsgivare. Eller skriver ett mail som misstolkas och en kund blir förargad. Eller kanske en hårt handskriven lapp som talar om att det kan vara trevligt att hämta en ny toarulle om man gjort slut på den som fanns. Till exempel. 

Ord som väcker obehag och frustration, kanske ilska och irritation. Blodtrycket går upp, pulsen ökar, andningen förflyttas upp i bröstet och det blir svårt att fokusera på jobbet. Hela kroppen sätts ur balans för att du påverkas av något av det starkaste som finns, det vill säga: känslor. Vi vet att det här händer oss, men vi kanske inte tänker på orden - och läsningen av dem - kan framkalla hela den här cirkusen.

Vi kan alltså konstatera att det skrivna ordet - utöver att förflytta information - har en enorm påverkan på oss och har kraft att väcka starka känslor. 

Så varför använder vi det så sällan medvetet till det? Att väcka känslor alltså: men positiva! Varför låter vi dem transportera information med torra formuleringar, floskler och dött språk? När vi hade kunnat låta orden dansa fram och få hjärtat att slå hårdare i mottagarens kropp - på ett bra sätt? Varför låter vi inte metaforerna måla bilder i människors huvuden och texterna få fyllas med sådant om lämnar avtryck i oss? Varför söker vi kommunicera neutralt och korrekt, när det motsatta är så mycket mer levande och intressant? Varför får inte texterna framkalla fler skratt och större engagemang i professionella sammanhang? 

Skapa engagemang med lifehack för ledarskapet

Varför väljer vi inte att oftare aktivera mottagaren - medarbetaren, kunden, styrelsen, ledningen - med ordens kraft?

Ett mail, ett mess, en tråd i Slack, en handskriven lapp. Alla dessa platser är arenor där vi har möjlighet att väcka något i våra medmänniskor. Skicka in motivation, ett leende, något som får hårstråna att resa sig och ögon att blunda en stund av välbehag. Men, tänker du. Man kan väl inte hålla på att skriva långa och trevliga känsloväckande mail hela dagarna. Då blir ju inget gjort. Då vänder jag på frågan: Vad kostar det dig att lägga till ett par rader som får mottagaren att känna sig inkluderad, respekterad och sedd? Och vad får du tillbaka i form av engagemang?

Min övertygelse är att det skrivna ordet kan påverka en hel organisation. Det kan få människor att må bra, låta dem få tillgång till sitt jävlaranamma och känna glädje i vardagen. På riktigt.  

Vågar jag till och med påstå att jag tror att det skrivna ordet är en ledares absolut kraftfullaste och smartaste ledarskaps-lifehack?

Ja. Det vågar jag.

Visst är jag modig?