Jag är bekymrad. Inte så mycket för egen del, men för de socioekonomiska konsekvenserna som kommer av de samhällsomvälvningar som nu sker. Och det i rask takt. Företag går under, permitteringar, individer blir av med jobbet, ekonomiska svårigheter, oro. Tänk om vi oroar oss in i depression. Och vad händer i och med alla familjer? I alla relationer? En del familjer mår säkerligen väldigt gott av att faktiskt ”få” mer tid tillsammans. Det ger näring. Andra kanske har svårt att klara av det. Det kanske tär. Då kan det vara extra utmanande om arbetsplatsen inte finns kvar eller skolan är stängd. En välbehövd fristad kanske är borta. En del sitter i karantän; fysiskt och socialt begränsade. Andra isolerar sig av rädsla både för egen och andras skull.  

I allt det som nu känns bekymmersamt och som vi behöver förhålla oss till, blir det än viktigare att uppmärksamma det som är bra. Möjligheter som uppstår. Det vi är tacksamma för. Och tid för reflektion. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Möjligheter 

Det är knappt jag vågar säga det. Men nya dörrar öppnas i svåra och utmanande tider. Nya tankar tänks. Nya saker sker. Människor sträcker ut hjälpande händer. I hissen sitter en lapp där en person erbjuder sig att handla åt dem som behöver. Ungdomar får hämta skollunch på en lokal restaurang med hjälp av en app nu när skolan är stängd. Restauranger erbjuder gratis hemkörning av maten. Allt fler matvaruhus och godisföretag plockar på beställning ihop varor och påskgodis som hämtas upp utanför affären så att människor slipper gå in. 

På Facebook ställdes frågan: Vad driver digitaliseringen? Corona! Vi har i ett vips ”tvingats” in i den digitala transformation vi länge pratat om. Vi är nödgade att använda mer av våra tekniska hjälpmedel för att få verksamheter att fortgå trots att många inte är på den fysiska arbetsplatsen. Nu kan vi sannerligen prata om den ”digitala arbetsplatsen”. Det finns möjligheter och positiva effekter i detta. Fler lär sig och blir tryggare i att använda informationsteknik och informationssystem. Vi ges även tillfälle att ombedöma våra invanda mönster. En del möten kanske blir effektivare på Skype. Kanske behöver vi inte alltid ses fysiskt för att avhandla viktiga frågor. 

Även i den privata sfären märks skillnad. Fler telefonsamtal. Digitala luncher och fikapauser. Mer Skype och Facetime. Samtal som kanske överraskar. Ord som sägs, som tidigare inte har sagts. Känslor som uttrycks. Känslor som känns.   

Medmänskligheten stärks. Kreativiteten stimuleras. Nya beteendemönster kan växa fram. 

Tacksamhet 

”Var tacksam för det du har när du har det” – orden kommer från en kär väninnas pappa. Det är så klokt sagt. Så sant. Och ändå så lätt att glömma. Det är så mycket och så många saker vi tar för givna. 

Det finns massa saker att känna djup tacksamhet över. Luften, naturen, havet, blommorna, gräset, fåglarna, solen, månen, stjärnorna, dricksvattnet, maten, värmen, promenaden, hemmet, hälsan, barnen, föräldrarna, syskonen, vännerna, samvaron, tillhörigheten, kärleken, omtänksamheten, leendet, skrattet, möjligheterna, valen, friheten. 

Och att finnas till. Att vara människa på denna jord. En människa som gör skillnad. Att göra skillnad utifrån det som är unikt för var och en av oss. Du är du och jag är jag.

Tacksamhet gör något med oss. Den bjuder in till en inre harmoni och tillfredsställelse. Att leva i upplevelsen av tacksamhet väcker leenden till liv och vi blir annorlunda i relation till andra. Leenden smittar. Gåvor ges. Gåvor tas emot.  

Tid för reflektion: Den inre resan

Vi är uttryckligen uppmanade att inte resa. Vi lyder. Trots längtan till andra ställen. Trots att samvaron ”in real life” med nära och kära går förlorad. Trots att kramen inte kan ges. 

Men en resa kan vi alla göra. Och i tider som dessa finns alla möjligheter – mitt framför näsan i detta nu mer än någonsin. Det är som Dag Hammarskjöld lär ha sagt: ”Den längsta resan för var och en är den inre resan”. Men inte bara den längsta, utan det viktigaste. Den inre resan. Vi gör alla vår resa vare sig vi vill eller inte. Livets resa. Frågan är hur medveten och reflekterande den låter sig göras. Är du nyfiken på dig själv? Utforskar du? Är du öppen för att lära dig av dina misstag? Är du beredd att ompröva vad du trodde var ”sant”? Vill du upptäcka känna nya sidor oss dig själv? Vill du skapa nya känslo-, tanke- och beteendemönster?

Tänk om det som just nu händer är en form av ”wake up call”. Att vi alla behöver stilla oss och reflektera över: 

• Vem är jag?
• När känner jag meningen i livet?
• Vad är mitt syfte? 
• Vad behöver jag och hur kan jag ge mig det?
• Vad har jag för kvaliteter? 
• Hur kan jag bidra?
• Vad vill jag bidra med?

Tänk om vi genom våra inre resor kan lära oss mer om oss själva. Kanske landa lite mer i vad som på riktigt är viktigt. Kanske bli lite mer (med)mänskliga. Bry oss mer om varandra. Värna våra relationer. Leva ett mer kärleksfullt liv. Mer hållbart. Tänk om vi tillsammans skulle skapa detta som en möjlighet och positiv effekt av allt som nu händer. Vore det inte magiskt. Och ännu bättre - det är möjligt.