För första gången i världshistorien har svenska vd:ar hyllats, uppmärksammats och bekräftats genom utmärkelsen Årets VD. Det var ju på tiden. Dessa ledare som förväntas ge all bekräftelse och uppmuntran till sina medarbetare, men som sällan får det själva, trots att pressen och stressen och ansvaret som vd-rollen innebär ofta är tungt och ensamt.

Det var enormt roligt att vara med på plats under Årets VD och ta del av all glädje. Och att Richard Bergfors, vd för MAX Hamburgerrestauranger, egentligen inte hade tid att vara där då nya restauranger skulle invigas samma dag, men ändå kom för att ta emot sitt pris som Årets VD för stora företag, visade på hur viktigt och uppskattat priset är.

Ett annat pris som nyligen delats ut är Utmärkelsen, där Skola-arbetslivsrådet i Göteborgsregionen belönar de skolor och företag som aktivt jobbar för att minska glappet och öka kvaliteten mellan skola och arbetsliv. Där blir man inte nominerad utan får nominera sig själv, vilket tyvärr minskar antalet deltagare då det är betydligt svårare att framhäva sig själv än andra. Men priset är lika välbehövligt och glädjen över att vinna lika stor.

När jag har genomfört ett jobb så är min naturligt första tanke vad jag skulle ha kunnat gjort annorlunda och bättre. Men när jag får orden: ”Åh, vad du var bra!” så kan jag inte låta bli att njuta. Av bekräftelsen.

Denna fantastiska känsla, som när den ges på rätt sätt kan skapa underverk. För kanske fungerar du som jag: att när du efter att ha gjort ett riktigt bra jobb och fått mycket beröm för det, känner hur du svävar som på små moln och med lätthet skulle kunna göra samma prestation en gång till, nästan utan ansträngning alls?

Tänk om andra också fungerar så? Om det vi säger, och hur vi säger det, påverkar hur de känner sig och på vilket sätt de tar sig an nästa uppgift? Då kanske vi borde bli bättre på just det. Att se andra och ge bekräftelse. Och samtidigt tillåta oss att njuta mer när vi själva får den. Vem vet, det kan ju leda till något riktigt stort.