Det skrivs ofta om ledarskap. Rubriker och artiklar talar om vikten av att en chef skapar en miljö där medarbetarna mår bra, presterar sitt bästa och känner sig trygga. Vi får höra frasen ”var en ledare, inte en chef” om och om igen. Förväntningarna på oss som chefer är ständigt närvarande, ibland tysta, men ändå tunga.

Vi chefer sitter ofta mitt emellan krav och förväntningar från alla håll – styrelser, ledningsgrupper, andra mellanchefer – samtidigt som vi försöker balansera de dagliga utmaningarna som våra team möter. Vi kläms mellan lojaliteten till våra medarbetare och lojaliteten till företaget. Vi blir de som ska ”trolla med knäna”, de som förväntas lösa det som inte går att lösa, ofta utan att vi själva riktigt vet hur vi ska orka.

När jag tänker tillbaka på min första riktiga anställning i slutet av 90-talet, minns jag min egen bild av chefen. Chefen var facit. Den person som hade svar på allt och som agerade utan tvekan. Den person som alltid var stark, som aldrig visade svaghet. Chefen var inte en människa med känslor och ett liv utanför kontoret – de var något annat, nästan omänskligt. Den bilden var så stark att det aldrig föll mig in att chefen också kunde känna tvivel, stress eller ensamhet.

Sedan 15 år är jag nu själv chef Och jag kan fortfarande se spåren av den synen i de blickar jag fått från både unga och mer erfarna kollegor. Det är som om vi ofta sätter chefen på en piedestal – högt upplyft av förväntningar men också förenat med ett visst förakt om de inte lever upp till dessa ouppnåeliga ideal.

Men vem tar hand om chefen? Den frågan möter jag ofta i samtal med andra ledare. Och svaret är alltför ofta att ingen gör det. Särskilt inte högre upp i organisationerna, där fokus på chefens eget välmående minskar ju längre upp i hierarkin man klättrar. Jag har hört HR-direktörer berätta om satsningar på chefsstöd på olika nivåer, men samtidigt erkänna att de själva känner sig klämda och ensamma. De som förväntas stötta andra har sällan samma nätverk av stöd för sig själva.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vad organisationen kan göra

Om chefer inte får det stöd de behöver kan konsekvenserna bli allvarliga, inte bara för dem själva utan också för organisationen som helhet. En chef utan tillräckligt stöd riskerar att bli utbränd, vilket leder till minskad produktivitet och lägre engagemang. Det skapar en ond cirkel där hela arbetsplatsen påverkas, med hög personalomsättning och förlorad kompetens som följd.

Att skapa en stödjande miljö för chefer är inte bara en moralisk skyldighet – det är en strategisk investering. Organisationer måste erkänna detta behov och agera genom att erbjuda mentorskap, coachning och regelbunden utbildning. De måste bygga en kultur som inte bara uppmuntrar utan aktivt stöder chefernas välbefinnande. När vi som ledare får möjlighet att reflektera, utvecklas och växa, gynnar det inte bara oss själva utan hela organisationen.

Självreflektion- Vad kan du själv göra?

Men vad kan vi själva göra som chefer för att hantera detta? Jag har lärt mig att stanna upp och lyssna inåt, att inte vara rädd för att söka stöd från kollegor och nätverk. Det är avgörande att skapa utrymme för återhämtning, att våga visa sårbarhet och att sätta gränser. Vi måste påminna oss om att vi, trots våra roller och ansvarsområden, också är människor. Genom att göra det kan vi inte bara hålla oss själva hela, utan också inspirera våra team att göra detsamma.

Så, vem tar hand om chefen? Svaret börjar med oss själva, men kräver också en organisation som förstår att det är i allas intresse att ledaren också blir ledd och stöttad.