Motivation avser kort och gott den drivkraft som ligger bakom våra beteenden, det som får oss att stiga upp ur sängen om morgnarna, ta oss igenom dagen och alla dess vedermödor och därefter åter lägga oss till sängs om kvällen. Den styr över lag tre ytterst väsentliga aspekter av vårt handlande:

• Vad vi gör - vilka konkreta beteenden och aktiviteter vi utför.
  
• Hur mycket vi anstränger oss – den mängd energi vi lägger på ett beteende/en
  aktivitet.
  
• Hur länge vi ägnar oss åt beteendet/aktiviteten – varaktigheten i vårt handlande.

Vår motivation och styrkan i densamma kan således med utgångspunkt i ovan härledas utifrån faktiskt observation av vad vi gör och säger, hur mycket vi tycks anstränga och engagera oss i det som vi gör och säger samt hur länge vi fortsätter att utföra dessa handlingar. En utomstående betraktare kan med andra ord göra skapligt goda bedömningar av vår motivation enbart genom att observera vårt handlande.

När det gäller att förstå motivation så är våra synbara beteenden såklart oerhört viktiga, inte minst för att det är dessa som de facto drabbar omgivningen på bättre och sämre sätt. Våra tankar om en annan människa kan aldrig såra eller glädja så länge de inte kommer ut i form av ord eller handlingar. Inte heller kommer en annan människa att känna sig omtyckt och bekräftad bara genom att vi tänker tanken att vi uppskattar vederbörande. Det brukar ibland sägas att det är tanken som räknas, men så länge tanken inte yttrar sig i ord och handlingar som andra kan betrakta så räknas de inte särskilt mycket för någon annan än den som hyser tanken.

En utomstående observatör kan dock aldrig se vad som pågår inom oss i form av tankar och känslor före, under och efter att vi gör de saker som denne med sina sinnen kan observera och betrakta. Vederbörande kan förvisso ställa upp hypoteser om vad som pågår inom oss, såsom exempelvis att vi är arga när vi gormar och skriker eller att vi är kära när vi pussas och kramas. Säker kan personen dock aldrig vara på exakt vad som händer på insidan, mer än möjligen på att någonting pågår.

Det som pågår på insidan är dock också intressant och viktigt om vi på allvar och till fullo önskar förstå motivationens ursprung och betydelse. Det påverkar vad vi gör, hur väl vi gör det och hur hållbara vi kommer att vara över tid, vilket i förlängningen också kan påverka omgivningen (om vi exempelvis blir utbrända som en följd av långvarig stress så påverkas vår omgivning). Än viktigare är dock att det har ett egenvärde, utöver dess påverkan på vårt handlande.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Att uppleva positiva tankar och känslor såsom välbefinnande, kärlek, glädje, lust eller harmoni är eftersträvansvärt i sig självt, likväl som det är att minska ner på jobbiga tankar och känslor såsom ångest, oro, stress eller nedstämdhet. Att exempelvis i sitt synbara handlande utföra en rad arbetsuppgifter med strålande kvalitet blir tämligen andefattigt om de samtidigt utförs med en hög grad av psykiskt lidande.

Motivation handlar således om det synbara såväl som om det som inte syns utåt, om kvantitet såväl som om kvalitet. När det gäller motivationens kvalitet tycks en viktig skiljelinje vara avseende om vi upplever oss tvungna och pressade till någonting eller om vi i stället upplever att vårt handlande är sprunget ur våra egna val. Dessa två ytterligheter kallas i tur och ordning för kontrollerad respektive autonom motivation och kan kort beskrivas såsom:

• Kontrollerad motivation – att känna sig pressad till att agera på ett visst vis, att göra det man gör för att man måste, inte för att man själv vill.
  
• Autonom motivation – att uppleva att ens handlande är sprunget ur ens egna val, att man agerar för att man själv vill snarare än måste.

Stora mängder forskning har visat att vi i allt väsentligt mår och fungerar bättre ju mer vårt handlande upplevs sprunget ur våra egna val, det vill säga är autonomt motiverat. Detta är viktigt att beakta kopplat till det som jag i tidigare krönikor skrivit om hopp (se här).

Hopp handlar ju kort och gott om att ha föreställningar om vad man önskar i sitt liv och att också veta hur man kan göra för att få det som man önskar. Vi lägger ofta, inte minst i arbetslivet, lite för lite vikt vid frågan om varför vi vill uppnå något i förhållande till frågan om vad detta något är och hur vi ska uppnå det. Vi fokuserar mer på kvantiteten än på kvaliteten, mer på det synbara än på det underliggande. Om du önskar jobba med att stärka ditt eget eller någon annans hopp så är det således viktigt att utöver frågor om vad och hur, också ställa frågor om varför. Till exempel i form av:

• Om jag kunde uppnå detta, på vilket sätt skulle tillvaron bli till det bättre för mig eller för andra?
  
• Vem skulle jag bli om jag kunde uppnå detta?
  
• Vad blir följderna för mig eller andra om jag inte lyckas uppnå detta?
  
• Om jag svarar ärligt, vill jag själv uppnå detta eller känner jag mig pressad till att
  uppnå detta? Om svaret är det sistnämnda, vad skulle jag då själv vilja i stället?