Det här är en av de första frågorna vi ställer varandra när vi träffar nya människor. Vi är starkt förknippade med vad vi jobbar med om dagarna. Detta är generellt extra tydligt bland män. Många män går in i depression när de blir pensionärer och kan uppleva en identitetskris när de inte längre kan presentera sig utifrån sitt yrke.

Jag upplevde detta själv när jag arbetade med socialdepartementet i Estland för flera år sedan. En stor grupp män (inom industri) hade blivit arbetslösa när industrier flyttar till låglöneländer och precis som i Sverige så är fler kvinnor än män högskoleutbildade så kvinnorna hade lättare att hitta arbete. Barnomsorg är dyrt och de arbetslösa männen fick stanna hemma med barn och ta hand om hemmet medan kvinnorna yrkesarbetade. Detta skedde med fördragna gardiner och stor skam (grovt generaliserat och byggt på vad de berättade för oss).

Estland upplevde en manskris där män kände sig identitetslösa utan ett yrke att falla tillbaka på. Jag tycker att det är en intressant och viktig jämställdhetsfråga att prata om.

Jag fastnade också i en artikel häromdagen om hur män som tjänade lika mycket eller mindre än sin partner (om hon var kvinna) hade olika sätt att kompensera för detta. Bland annat gjorde de mindre hushållsarbete än genomsnittet och de pratade om sig själva som beslutsfattare i hushållet i större grad.

Artikeln hänvisar till en undersökning och den hävdar att frågor om partners inkomst påverkade hur män svarade på resten av enkäten. Jag tänker att det har med idealet om män som familjeförsörjare att göra.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Identitet är en känslig fråga.

Jag har läst om liknande mönster inom filmbranschen back in the days, då de som kallades ”sing and dance men” och spelade i musikaler (tänk Fred Astaire och liknande) hade lägre status än de män som skådespelade i till exempel westernfilmer. Dessa ”mjukare” män fick kompensera för sin genre genom att dricka ännu mera sprit och ha ännu flera kvinnoaffärer på fritiden för att kunna behålla en trygg identitet som män.

Det säger något om hur trånga våra könsroller kan vara och hur hotande det kan vara för självbilden att på något sätt trilla utanför ramen. Kvinnor har det ofta lite lättare eftersom det inte anses konstigt att identifiera sig som andra saker före yrkestitel, till exempel som mamma.

Jag respekterar alla som identifierar sig med sitt yrke och gör det i stor grad själv men jag önskar samtidigt att vi kunde få vara mer än det. Jag önskar att män (och kvinnor) inte upplever depressioner när de pensioneras utan känner att de kan förverkliga drömmar de närt under yrkeslivet.

Normer förändras ständigt men vissa biter sig kvar, tillsammans kan vi göra skillnad. Så nästa gång du träffar en ny person försök bredda normerna för identitet och fråga till exempel: vad är du stolt över i ditt liv? Var är du uppväxt? Vilka förebilder har du i ditt liv? Eller försök att presentera dig själv utifrån hobby, husdjur eller något helt annat.

Behöver du hjälp med fantasin till fler frågor så har Simrishamns kommun gett ut en kortlek som heter ”More than one story” med fler förslag på frågor.