Synen på arbetet som ett nödvändigt ont speglar värderingar från det gamla industrisamhället, i salig åminnelse. Arbetar gör man för lönens skull, och är man arbetslös får man ingen lön. Därför måste man arbeta. Och jobbar man så gäller det att få ut så mycket lön och andra förmåner för så liten insats som möjligt.

Dessa värderingar var naturligtvis lätta att förstå under den tunga industriepoken då arbete var både fysiskt och psykiskt påfrestande och inte sällan, ju hårdare arbete, desto sämre betalt. Det paradoxala var att ju renare och trevligare arbeten man hade, desto bättre avlönad var man också i allmänhet. Tyvärr gäller väl detta i viss mån fortfarande.

I dagens kunskapssamhälle har arbetet för de flesta ändrat karaktär. Visst finns det kvar tunga lyft, smutsiga, slitsamma och enahanda arbetsuppgifter, men allt mer av sådant tas över av maskiner, robotar och datorer. Man har gått från att vara ”arbetskraft” till ”medarbetare” i en verksamhet. Byggnadsarbetaren bär inte längre tegelstenar upp till det våningsplan där de skall användas; det gör lyftkranen. Istället blir yrkesskickligheten allt viktigare. Förmågan att lösa problem, tänka kreativt, och samarbeta med andra är viktigare än den fysiska styrkan. Kraften består allt mer av hjärnkraft och social förmåga. Belöningen kommer inte bara på avlöningsdagen, utan ligger också i stoltheten över att se bygget framskrida, i skönheten och kvaliteten i det man har gjort och gör.

Förändrad syn på arbete

Arbetets förändrade karaktär har också möjliggjort en förändring av vår syn på arbetet. Vi har både rätten och möjligheten att ställa krav på det som upptar en så stor del av vår vakna tid. För vem av oss har råd - ur livets synpunkt - att använda kanske 8 timmar om dagen, 40 timmar i veckan under 30 - 40 års tid eller mer, på något som tar ifrån oss livsglädje, engagemang och motivation. Dagens arbetsliv ger i allmänhet långt större möjligheter till personlig växt och utveckling, spännande sociala möten, mening och självförverkligande än tidigare. Hindret sitter ibland i hur fast ledning och organisation sitter i gamla värderingar, men också i hur vi själva utnyttjar arbetslivets många nya möjligheter.

Ändå utgör arbetet mycket mer än det betalda arbetet. Att säga om en fyrabarnsmor med ett stort hushåll att ”hon går bara hemma” är en ren oförskämdhet…

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Hur man värderar arbetet är alltså i hög grad en fråga om hur det definieras. Att beskriva arbete som enbart lönearbete eller arbete inom ramen för en anställning är en alldeles för snäv definition, både om man ser till arbetets historia och till vårt vanliga språkbruk. Uttryck som ”handarbete”, ”hushållsarbete”. ”trädgårdsarbete” eller ”ideellt arbete” är fortfarande både gångbara och meningsfulla. Arbete är så mycket mer än det som kan rymmas inom beräkningen av samhällets bruttonationalprodukt, BNP.

Vidgar man å andra sidan begreppet så att det omfattar alla mänskliga aktiviteter blir det så brett att det inte säger någonting alls. Ett försök till en definition kunde vara:

”Arbete är en systematisk, produktiv aktivitet som direkt eller indirekt tillfredsställer fundamentala mänskliga och/eller samhälleliga behov.” (Tidigare presenterad i min bok ”Tro på framtiden”.)

Då kan vi inkludera både lönearbete och all annan produktiv verksamhet som inte bara är tillfällig, utan systematisk och målinriktad. En sådan syn innehåller också kravet på att verksamheten skall syfta till att tillfredsställa vissa mänskliga eller samhälleliga behov, alltså vara inriktad på att förverkliga vissa mål. Sysselsättningar som inte fyller någon annan funktion än att odla en hobby, roa sig eller fördriva tiden kan däremot knappast kallas arbete.

Min poäng är naturligtvis att ingen av oss är arbetslös. Vi kan vara anställningslösa eller pensionerade, men ändå arbeta med många meningsfulla saker eller projekt. Det här är viktigt för vår självbild i ett samhälle där den arbetslöse ofta stigmatiseras av omgivningen och själv kan uppleva sig ha tappat sitt värde.

Arbetets värde

Bibeln har djupt påverkat vårt språk, vår kultur och många av våra värderingar, oberoende av hur vi ser på religion och kyrka i övrigt. Där finns två diametralt olika sätt att se på arbetet.
I berättelsen om det så kallade syndafallet i första Mosebok säger Gud åt urmänniskan Adam: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd”. Arbetet var och skulle vara tungt och slitsamt utanför Edens lustgård. Och så har det ofta varit och är nog fortfarande för många, även om mycket har hänt på vägen. Här beskrivs framför allt jordbruksarbetet i en torr och ofruktbar jord som ändå skulle livnära oss människor. Ser vi på hur många människor har det i stora delar av Afrika och Asien där svälten aldrig är långt borta, kan vi ändå lätt föreställa oss hur det nog var för de flesta när Bibeln skrevs.

Men Bibeln har alltid två perspektiv. Det ena är hur det faktiskt ofta är, det andra hur det borde vara. Den vision av det goda arbetet som också genomsyrar både det gamla och det nya testamentet är mer hoppingivande och är lätt att ta till sig. Det goda arbetet har tre kännetecken som är lätta att tillämpa på snart sagt vilket yrke som helst i vår verklighet.

Arbetet innebär förvaltarskap. Ursprungligen naturligtvis förvaltandet av hela skapelsen med jord, luft, vatten, växter och djur. Genom att långsiktigt ta hand om jorden skulle vi också kunna livnära oss av den. Idag skulle vi kanske tala om ett ekologiskt jordbruk, omsorg om sjöar, hav och vattendrag, sparsam jakt som inte utrotar arter, minskade utsläpp i luften och bevarande av till exempel våtmarker och urskogar, livsviktiga miljöer för många hotade arter. Kort sagt en livsstil som står i harmoni med naturen istället för att gradvis utarma den. Aldrig har väl den visionen känts viktigare än idag.

Men förvaltarskapet kan utvidgas till vårt kulturarv, gamla kunskaper och traditioner som idag är på väg att försvinna. Som individer har vi enligt samma vision att förvalta vår kropp istället för att förstöra den med gifter, droger och en nedbrytande livsstil.

För det andra talar visionen om det goda arbetet som tjänande, ett ord som nästan har kommit ur bruk om det inte handlar om att tjäna pengar. Att sätta in sitt arbete i ett större sammanhang och vara till för sina medmänniskor, idéer och hela samhället.

Vi kan påminna oss den språkliga betydelsen av ordet ”minister”. Idag betyder det statsråd, en högt betald maktposition som innehas av personer som tyvärr oftare verkar tjäna sig själva och sitt parti, än de medborgare som har valt dem. Men minister på latin betyder just tjänare. En av de finaste kyrkliga titlarna enlig min syn är varken påve eller biskop, utan komminister, alltså medtjänare.

Den tredje delen i arbetets vision handlar om nyskapande. Inte bara fastna i det som har varit, utan tänka nytt, vara kreativ, det vill säga skapande och medskapande. Aktivt leta efter förbättringar som kan påverka både arbetssätt och teknik, mig själv och min omgivning, och på det viset delta i en större och mer långsiktig utvecklingsprocess.

Jag har svårt att hitta något arbete, vare sig betalt, ideellt eller i privatsfären, som inte skulle kunna tillämpa dessa tre nyckelbegrepp; förvalta, tjäna och nyskapa. Kanske just de kan vara viktiga nycklar till att också se sitt eget arbetes djupare mening.

Med det här synsättet är verklig arbetslöshet en omöjlighet. Arbetsuppgifter finns det hur mycket som helst av i vårt samhälle, även om en stor del av dem inte är kommersiellt lönsamma och därför inte förenade med en ekonomisk ersättning. Vi kanske behöver omvärdera det gamla motsatsparet antingen anställd eller arbetslös. Ta hand om barn och hem är ett arbete, vårda sina gamla föräldrar ett annat. Allt konstnärligt skapande, musik, författarskap, utvecklande av nya tillämpningar på webben, hjälpa sina grannar, besöka sjuka, odla morötter eller måla huset är arbete. Sen behöver vi alla också en försörjning, men den är varken arbetets eller livets hela mening.

Mänsklig kvalitet i arbetet

Kvalitet är idag ett nyckelbegrepp i all professionell verksamhet. Och då tänker man oftast på kvaliteten i de varor och tjänster man producerar och tillhandahåller. Samtidigt säger man inom de flesta företag stolt att ”medarbetarna är vår viktigaste resurs”. Särskilt kunskapsföretag konkurrerar inte bara med varandra, utan lika mycket om att kunna rekrytera och behålla de bästa medarbetarna. En avgörande konkurrensfördel då är att kunna erbjuda dem, inte bara lön och olika materiella förmåner, utan just livskvalitet i många dimensioner, där kanske kamratskap och social samhörighet, liksom känslan av att göra något meningsfullt är de viktigaste.

Under många år har jag haft anledning att i praktiken arbeta med denna kvalitetsaspekt som kombinerar mänskligt välbefinnande med kvaliteten i den man gör, låt oss kalla den ”arbetslivskvalitet”. Jag har systematiskt intervjuat både medarbetare som har mått dåligt, och sådana som jublande har gått till sina uppgifter. Av hundratalet olika idéer som har förslagits för att höja livskvaliteten i arbetet har jag samlat de tio mest frekventa. De presenteras här i form av frågor man själv kan ställa sig om sitt arbete och sin arbetsplats, men kan också fungera som en checklista för den som själv är arbetsgivare. Hur står det till på min egen arbetsplats?

Tio frågor om arbetslivskvalitet

1. Känner du dig delaktig och väl informerad om företagets/organisationens mål och visioner?
2. Är du sedd? Får du feedback i form av uppmuntran och konstruktiv kritik av chefer och kolleger?
3. Kan du känna dig behövd och efterfrågad, utan att för den skull lida av stress och en känsla av otillräcklighet?
4. Kan du påverka din egen arbetssituation? Lyssnar man på dina förbättringsförslag och får du gehör för dina idéer?
5. Känner du stolthet i ditt yrke, dina uppgifter och för företaget/organisationen där du arbetar?
6. Känns det du gör meningsfullt, eller utför du ditt arbete främst för lönens skull?
7. Ingår du i en fungerande arbetsgemenskap? Innebär den utrymme för glädje och äkta kamratskap?
8. Är ditt arbete omväxlande i så hög grad som du skulle önska? Ger det dig utrymme att växa och utvecklas?
9. Upplever du att ledningens beslut är rättvisa och att du och dina arbetskamrater får ett rättvist bemötande?
10. Arbetar du i en kärleksfull miljö? Präglas arbetsplatsens kultur av värme, trygghet och förståelse?