Umberto Eco
Allt man behöver veta om berättande finns hos Ian Fleming.
Kulturfilosofen, professorn och författaren Umberto Eco (känd för den breda publiken med romanen Rosens namn) om James Bond-romanernas upphovsman Ian Fleming. Denne var en uppskattad medarbetare (foreign manager) i The Sunday Times och lyckades med ägaren Lord Kemsley´s välsignelse upprätta åt sig ett guldkantat avtal innebärande att han fick två månaders betald semester från sitt jobb som utrikeschef varje år för att kunna bo och skriva på Jamaica.
Ian Fleming döpte sitt hus på Jamaica till Goldeneye, vilket varit ett kodnamn för en av den brittiska underrättelsetjänstens hemliga operationer över Engelska Kanalen under andra världskriget. Fleming hade själv tillhört marinens underrättelsetjänst. Vid det svenska mottagandet av James Bond-filmerna framlade författaren Sven Delblanc en teori om att James Bond är en uppenbar hybrid av diverse ”flemingska neuroser” medan kollegan Per Olov Enquist var inne på linjen att det bakom populariteten finns ”the fleming effect”, det vill säga den verklighetseffekt som ritar upp de stora mönster av motsättningar mellan ont och gott som vi alla behöver.
Redan vid Ian Flemings död 1964 hade hans 14 böcker om den brittiske agenten med kodnamnet 007 sålt i 40 miljoner exemplar, en utveckling som sedan dess fortsatt både i böcker och på vita duken.
