Det grekiska ordet trauma betyder sår. Varje människa har sår inom sig. Små och stora. Såret uppstår när vi blir utsatta för någon form av stress, vilket påverkar hela vårt nervsystem. I första hand är det en fysiologisk reaktion. Vi reagerar oftast genom fight-flight eller freeze. Det är kroppens intelligens att överleva en stressfull upplevelse. Traumat sitter i vår kropp. Det är inte VAD du blivit utsatt för utan HUR du uppfattat situationen. Vi bär hela vår historia inom oss och hur vi reagerat på olika händelser sitter både som fysiologiska minnen och känslomässiga minnen. Inte nog med det, vi bär även tidigare generationers trauma inom oss. Den överföringen får vi genom våra gener.

Jag vill ge dig ett mycket vanligt exempel från min vardag som chefshandledare. En chef söker mig för handledning under pågående pandemi. Han upplevde en stark inre stress och bar på en känsla av otillräcklighet och den känslan plågade honom. Han klagade på att han inte kunde koppla bort jobbet på kvällen när han kom hem, han var ofta på dåligt humör hemma, sov dåligt på nätterna då arbetet malde i hans huvud. Han var irriterad på sina medarbetare som han upplevde som krävande och att de inte presterade enligt hans förväntningar.

Vad projicerade han på dem? Detta exempel är en klassiker. Jag frågade honom om han kunde hitta varifrån känslan av otillräcklighet kom. Om han kände igen känslan. I ett snabbt ögonblick svarade han att han under hela sin uppväxt känt sig otillräcklig inför sin pappas krav och förväntningar. Det var tydligt att hans medarbetare triggade honom i hans gamla sår. Dessutom arbetade han och hans medarbetare under mycket stressande omständigheter. En pågående pandemi. En helt ny situation som triggat många till hög stress, oro och i vissa fall existentiell ångest. Ett kollektivt trauma som pågick och pågår.

Jag ska ge dig ett personligt exempel hur tidiga trauman sätter sig i kroppen.

Jag låg i min mammas mage under brinnande krig i Polen. Hon var livrädd och gömde sig i kyrkan under den värsta bombattacken. När jag var tio månader flydde jag med min mormor under dramatiska omständigheter till Sverige. Vi gömdes på en fraktbåt och jag fick sömnmedicin för att inte höras om jag skulle gråta.

För två år sedan påbörjade jag en tvåårig utbildning i Tyskland om kollektivt trauma. Jag reste varannan månad. Inför år två var det dags igen att resa ner till Tyskland. Plötsligt sa det stop i mig. Jag ville inte åka. Trots att det var inom Europa innebar resan två flygbyten och därefter en tågresa för att avslutas med en taxiresa. Vad bestod mitt motstånd i? Jag började analysera mig själv. Kanske berodde motståndet på något annat än den krångliga resan för att komma fram? Hur mycket jag än analyserade fanns känslan så starkt inom mig.

Jag ville inte resa. Jag bestämde mig för att hoppa av utbildningen trots att jag uppskattade den så mycket. Avbokade alla flygbiljetter för andra halvåret. Jag tröstade mig med att jag fått ett år av utbildningen. Så lätt var det inte att bara hoppa av. Jag hade sagt ja till två år. Nu skulle jag ha ett zoom-samtal med en av min lärares assistenter. För henne berättade jag bakgrunden till min historia vilket jag gjorde kort. Kanske fanns något att förstå. Kvinnan jag talade med böjer sig mot kameran och säger: Då förstår jag att du har motstånd mot att resa. Du vet ju inte om du kommer fram.

På en sekund börjar jag skaka i hela kroppen, tårarna rinner för mina kinder och ryggen kändes som om jag satt i ett vattenfall. Min kropp kom ihåg allt. Kroppen ljuger aldrig.

Jag bar på ett kroppsminne och jag har burit på min mammas rädsla under hela mitt liv. Denna korta upplevelse och starka insikt blev kanske den största behållningen av utbildningen.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Trauma finns på tre nivåer

Dessa tre nivåer är; Individuellt trauma, Förfäders trauma och Kollektivt trauma. Alla dessa tre är ofta intrasslade i varandra. På en intellektuell nivå kunde jag förstå att alla dessa tre fanns i mig, men efter den händelse jag beskrev fick jag uppleva att det stämde och insikten blev stark och den har gjort något med mig, en känsla av lättnad och ett inre lugn. I våra gener bär vi våra förfäders historia inom oss. Allt som inte är integrerat från det förflutna finns alltid närvarande i oss, för varje dag som går och i varje stund. När vi blir medvetna om att vi inte endast bär på vår egen historia utan även bär på våra förfäders historia får vi chansen att inte föra såren vidare till nästa generation. Exemplet med chefen är också tydligt och vi vet inte vad hans pappa hade upplevt som barn, från vilka omständigheter han kom.

Därför är denna kunskap viktig! För ett rikare liv, för ett värdigt arbetsliv och för en värld som låter nästkommande generationer att blomstra. Vi är den generation som kan sätta stopp för en nedåtgående traumaspiral som pågått och pågår. Vi är alla just nu påverkade av flera globala kriser som pågår samtidigt, och de påverkar oss mer än vi är medvetna om. Om vi dessutom har obearbetat vårt individuella trauma och även bär på trauman från tidigare generationer så förstår man varför den här kunskapen behövs.

Hur trauma visar sig på jobbet

Jag vill ge några exempel på hur traumasymtom kan uttryckas på jobbet. Tidsbrist, återhållsamt beteende, tystnad, vredesutbrott, negativ världssyn, upprepade konflikter, oförmåga att ha tillgång till sin intuition, brist på samarbete, skvaller, polarisering och kontrollerande. Ja listan kan göras lång. Många av dessa exempel känner du säkert igen. När det handlar om trauma är upplevelsen att det alltid är något som saknas. De olika symtomen uppstår när vi är utsatta för stress eller på grund av bristande information, eller att vi inte blir sedda och uppskattade. Jag hör ofta ”jag har inte tid” eller ”det har vi inte tid med”. Det handlar inte om att tiden inte finns, utan det handlar om att det inte ges utrymme för att reflektera över vårt arbete och över våra handlingar och upplevelser. Än mindre finns det tid att kunna smälta och bearbeta för att sedan kunna integrera. När det ges utrymme för att reflektera, bearbeta och integrera kommer tiden inte upplevas som en brist. Människan har två intelligenta superkrafter. Den ena är närvaro och den andra är relationell. Ge varandra utrymme med närvaro i och genom relation. Det är ett exempel på hur upplevelsen av tidsbrist eller annan brist kan elimineras.

Trauma handlar alltid om brist på något. Som ledare är det vanligt att uppleva någon form av brist. Denna brist på något kan vara ett individuellt, systemiskt eller kollektivt traumasymtom. Bristen är en effekt, inte en objektiv realitet.

Hur kan du som ledare minska på dina och andras traumasymptom?

På individnivå kan du som ledare gå i regelbunden handledning. Det är den bästa investeringen du kan göra för att utvecklas i ditt ledarskap.

På gruppnivå: ge dina medarbetare utrymme att regelbundet reflektera över sitt arbete, sina upplevelser och sina handlingar.

På strukturnivå: avskaffa makthierarkier som skapar konkurrens och upplevelser av ständig brist på något.

I en kompetens-hierarki är ledarskapet i ständig rörelse. Där finns det respekt för olika kunskap och uppmuntras alltid till samarbete. Ledaren har genom sitt ledarskap visat vägen och ökat förståelsen för att vi alla är här för att skapa något tillsammans för någon annan. Kunden, patienten eller eleven.

Det finns så mycket en ledare kan göra när det medmänskliga perspektivet finns.

Goda intentioner för en god sak brukar vara en bra början på vad som kan bli en rik kultur.