Nils Daniel Carl Bildt syntes i tv för första gången i samband med en lärarstrejk 1966. Den lillgamle Carl, som var elevrådsordförande på gymnasieskolan Östra Real, hade i samband med strejken utnämnt sig själv till rektor och gjort sig populär (?) bland eleverna genom att organisera elevledd undervisning.

"Det finns ett par, 3-4 elever här nu som har gått omkring i skolan och faktiskt uppmanat vissa elever till att skolka. Vi kan alltså tala om att vissa elever här på skolan pratar om skolkvarsel. Vi har haft ett möte och gjort klart situationen, bara för några timmar sedan", förklarade den 17-årige Bildt för det utsända tv-teamet. På frågan hur han personligen ställer sig till det hela svarade han på halvfärdig politikersvenska: "Det är väl bara en sak man kan ställa sig; vi håller oss efter lagen här, och lagen förordar att vi är i skolan."

20 år senare hade Östra Reals största viktigpetter blivit partiledare för moderaterna. Hans språk och retorik hade förstås mognat avsevärt, men den torra nördigheten präglade fortfarande hans personlighet. I början av sin tid som partiledare var han ifrågasatt, och valet 1988 blev ingen större succé - trots att Bildt hade försökt göra sig populär och folklig genom att framföra låten "Fyra bugg och en coca cola" något år tidigare.

Blev statsminister

1990 utbröt en ekonomisk kris i Sverige som främst berodde på de avregleringar av kreditmarknaden som hade genomförts på 80-talet. Ingvar Carlssons regering fick stora bekymmer, och den svenska väljarkåren hade på senare år börjat uppvisa tecken på en allt större rörlighet.

I oktober samma år hade Bildt tillsammans med folkpartiledaren Bengt Westerberg presenterat en plattform för ett borgerligt regeringssamarbete som fick namnet "Ny start för Sverige". De borgerliga ville bland annat jobba för en snabb EG-anslutning, sänkt skattetryck, avregleringar och ordnade offentliga finanser. Så småningom anslöt sig även kristdemokraterna - som för första gången var på väg in i riksdagen - och centerpartiet.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

De borgerliga vann valet i september 1991, men fick inte egen majoritet. För att kunna regera behövde man stöd av Ny demokrati, det nyliberala och högerpopulistiska parti som hade bildats mindre än ett år tidigare och direkt fått ett enormt gensvar i opinionsmätningarna.

Bengt Westerberg, Alf Svensson och Olof Johansson var bedrövade och ville inte ens sitta i samma tv-studio som Ny demokrati-grundarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson på valnatten.

Bildt satt dock kvar i tv-soffan och tycktes ta det hela med ro. Han konstaterade torrt att det nya partiets program "till 90 procent är moderaternas", skriver Per T Ohlsson i boken "Svensk politik".

Land i spillror

Moderaterna bildade en fyrpartiregering tillsammans med folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet och med passivt stöd av Ny demokrati. Carl Bildt, som är sonsons sonson till den tidigare svenska statsministern Gillis Bildt, blev regeringschef.

Han tog över ett folkhems-Sverige som höll på att slås i spillror. Fem år tidigare hade statsminister Olof Palme blivit skjuten. Något år före valet hade den så kallade 90-talskrisen brutit ut med full styrka när finansbolaget Nyckeln ställde in betalningarna.

Carl Bildts regeringstid präglades också av den främlingsfientlighet och och högerextremism som fick allt starkare fotfäste i Sverige. Den så kallade "Lasermannen" spred skräck bland Stockholms invandrare. Skinnskallar blev en allt vanligare syn på gator och torg, samtidigt som Ny demokrati blev ett tydligt politiskt uttryck för stämningsläget.

Statsministerns besök i Rinkeby, tillsammans med kulturministern Birgit Friggebo, blev ingen succé. De historiska tv-bilderna från när Friggebo vill höja stämningen på det hetsiga mötet genom att få alla att sjunga "We shall overcome" säger någonting om regeringens svårigheter med att hantera situationen.

Samtidigt kan det konstateras att den borgerliga regeringen liberaliserade Sveriges invandringspolitik. När de borgerliga tog över makten 1991 upphävdes det så kallade Luciabeslutet som regeringen Carlsson hade fattat två år tidigare, och som innebar att Sverige fick en mycket restriktiv invandringspolitik.

Präglades av krisen

Carl Bildts regering satsade till en början på klassisk borgerlig politik i form av liberaliserade regelverk och utförsäljning av statliga bolag. Den satte också sin prägel på det nya Sverige genom att inleda och slutföra förhandlingar om svenskt EU-medlemskap.

Men framför allt präglades Bildts tid som statsminister av den ekonomiska krisen. Situationen blev till slut så akut att regeringen blev tvungen att göra upp med socialdemokraterna om två stora krispaket. Han har aldrig varit en "typisk svensk" politiker, men när det väl hettade till var det klassisk svensk samförståndsanda som gällde.

Frågan är förstås om han hade mycket till val i det akuta läge som rådde. Faktum är att krisåtgärderna inte räckte till trots de gemensamma ansträngningarna. Sverige tvingades överge den fasta kronkursen, vilket Bildt utan omsvep kallade för ett misslyckande.

1994 återtog socialdemokraterna makten, och 1999 avgick Bildt som moderatledare efter att ha förlorat ännu ett val mot den nye statsministern och s-ledaren Göran Persson.

Under andra halvan av 90-talet hade Carl Bildt också prestigefyllda internationella uppdrag. 1995 utsågs han till EU:s medlare i kriget i Jugoslavien, och så småningom också till det internationella samfundets "höge representant" i Bosnien. 1999-2001 var han FN:s generalsekreterare Kofi Annans särskilda ombud på Balkan.

Bra ledare, dålig chef?

Efter den borgerliga valsegern 2006 har Carl Bildt som bekant gjort comeback i den svenska politiken i egenskap av utrikesminister. Hans speciella egenskaper som politiker och ledare har i allt högre grad blivit föremål för diskussion och granskning, kritik och beröm.

Tidningen Chef har, genom samtal med Bildts nuvarande och tidigare medarbetare, beskrivit den egensinnige moderaten som en lysande ledare men en usel chef. Han är omvittnat ointresserad av organisatoriska frågor och struntar i vad de statliga tjänstemännen (hans medarbetare) sysslar med, men är samtidigt en mycket engagerad politisk ledare.

"Om du pratar om någonting som Carl är intresserad av så är han väldigt inspirerande. Allt annat skiter han högaktningsfullt i. Och han bryr sig inte ens om att försöka dölja det", säger en av Bildts medarbetare till tidningen i artikeln från 2007.

Carl Bildts torra, aristokratiska arrogans är på en och samma gång en svaghet och en enorm styrka. Självförtroende och intellektuell kyla kan ibland locka, ibland skrämma bort väljare - men det är framför allt egenskaper som kommer väl till pass när det handlar om att överleva som politiskt djur. Vilken annan svensk politiker skulle komma undan med att ha suttit i styrelsen för ett oljebolag som står anklagat för brott mot de mänskliga rättigheterna?

Att just Bildt har fått internationella uppdrag är knappast heller någon slump - arrogans kan ju också ses som en form av oräddhet.

Carl Bildt blev svensk statsminister i en tid då Sverige, "landet utanför", höll på att bli ett land som alla andra. På sätt och vis är det logiskt; ideologiskt är han en liberalkonservativ politiker som i mångt och mycket påminner om andra högermän ute i Europa.

Ändå är det en paradox, för som person är Bildt en distanserad excentriker och outsider, kanske rent av ett mysterium.

Vi blev som de andra, Carl Bildt blev bara ännu mera Carl Bildt.