Jag fick för mig att hon blev sårad och kände sig lite skamsen – och utan att veta om så var fallet, kände jag med henne. Episoden fick mig att fundera över vad vi gör med varandra i våra samtal. Vem blir vi till i mötet med andra? Vem gör jag andra till? Till vem gör andra mig? 

Vem blev kvinnan utifrån mannens respons: "Men, hur kunde du trilla dit igen?" 

Det ligger nära till hands att tro att kvinnan kände sig misslyckad. Att hon blev ”den misslyckade”. Som en konsekvens därav kanske ytterligare några kakor snart slank ned… hon misslyckas ju ändå alltid. 

Vem hade kvinnan kunnat bli om mannen hade responderat på något annat sätt. Om han hade svarat: "Upp med hakan… det där gör inget… kom igen och kämpa på nu". Här blir kvinnan mer av ”den målinriktade”, den som inte ger upp även om det kommer bakslag.  

Alternativt hade mannen kunnat säga: "Wow, hur klarade du dig i tre hela veckor?". Med den responsen blir kvinnan mer av ”den framgångsrike”, den som alla redan har visat prov på att lyckas. Med dessa olika alternativ skapas helt olika effekter. Mannen kan skapa olika bilder av kvinnan. Bilder som tillika kan bli kvinnans bild av sig själv – hennes självbild. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Är det inte fascinerande! Att vi med språket – en vardaglig, för givet tagen resurs – kan göra så mycket med oss själva och andra. Att vi faktiskt skapar varandra i mötet. Att vi blir till genom den respons och det bemötande vi ger och får.

Vi försätter, helt enkelt, oss själva och varandra i olika positioner. Och hur lätt det kan vara att obetänksamt positionera andra på ett sätt som vi kanske inte avser. Och omvänt, hur lätt det kan vara att oreflekterat acceptera den position andra försätter oss i. 

Tänk att vi dessutom har en ocean av språkliga valmöjligheter som var och en bidrar till att forma den verklighet vi har. Att det häri ligger ett ansvar i att medvetet välja: Vad är det jag säger? Till vem gör det mig och till vem gör det andra? Vad ger jag liv åt genom mitt språkbruk? Vad stänger jag ute? Vilka relationer har jag utvecklat som en konsekvens av min kommunikation? Har jag lyckats skapa den värld jag vill ha?

Jag tänker på vikten att välja – att använda språket i syfte att få oss själva och varandra att växa och bli våra bästa jag.