Ett annorlunda avslut

Jag har i vanlig ordning börjat skissa på mitt eget bokslut. Och det är två aspekter som skiljer årets bokslut från mina tidigare. För det första så svarar jag på mina frågor utifrån ett tioårsperspektiv istället för ett år. Min tillbakablick har helt enkelt en mer vidsträckt tidshorisont. Jag reflekterar över vad jag varit med om, vad jag lyckats med, vad jag är stolt och tacksam över. Jag reflekterar också över vad jag ännu inte lyckats med och om det fortfarande är viktigt. Utifrån detta klargörs insikter och lärdomar som jag tar med mig. 

För det andra så tar jag ett annat perspektiv när jag sätter min fortsatta riktning. Jag lyssnade till Emily Fletchers Ted talk – Use Your Desires as Nature’s GPS –  och blev inspirerad. Jag brukar ta fram en personlig målbild för det kommande året. Där formulerar jag mål utifrån olika aspekter av livet, vad som just nu är meningsfullt, vad jag vill ha mer av och vad jag vill fortsätta med. Men Emily gjorde mig uppmärksam på en annan ingång genom sin fråga: What is the most pressing need of the time? Utifrån svaret på den frågan ska jag fundera över hur jag kan och framförallt vill bidra. Det handlar om att lyfta blicken och se till en större kontext bortom egot. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Ohälsa: en samhällsutmaning

Mörker! Det är mörkt ute och dagarna är korta. Men det finns även andra moln på himlen som skymmer solen. Klimatförändringar, fattigdom, krig, våld, droger… för att nämna några. Men det jag vill lyfta här är kanske en av vår tids centralaste utmaningar, psykisk ohälsa. Enligt WHO:s beräkningar lever mer än 300 miljoner människor i världen med depression och siffran ökade med mer än 18 procent mellan åren 2005 och 2015. Det handlar inte trettio-, fyrtio- eller femtioårskriser, utan en utbredd psykisk ohälsa som kryper ner i åldrarna. Barn far illa. 

Det är en obehaglig utveckling och det pratas mycket om att vi måste vända trenden. Hållbarhet! Vi ska vara hållbara som människor i en alltmer komplex och krävande omvärld. Det finns många förklaringar till vad som orsakar denna destruktiva strömning: oro, prestationsångest, ökande krav inom arbetslivet, utmaningar att få ihop livspusslet, stress, känsla av otillräcklighet, känslan av ensamhet, ständig uppkoppling, informationsöverflödet, eller på ett djupare plan… brist på mening. Denna ohälsa späs sannolikt på av jämförelsesjukan. Tendensen att jämföra sig med människor runtomkring oss. Och vi jämför oss med dem som vi tror har det bättre eller är mer framgångsrika i något specifikt perspektiv. Konsekvensen är given. Vi drar det kortaste stråt. Den andre är bättre, har det bättre, är mer framgångsrik, är vackrare, smartare, trevligare och lyckligare. I detta ger vi oss själva en förstärkande bekräftelse på att vi faktiskt har skäl att må lite dåligt, att vi inte har lyckats och offerkoftan sitter som en smäck.

I hoppet tänds ljuset

Men tänk om den ökande ohälsan är ett tecken på att ett paradigmskifte närmar sig. Jag fick tanken av en god vän häromdagen och den ger mig hopp. Tänk om fler och fler nu vaknar upp och inser att vi har skapat en värld som vi inte vill ha. Ett samhälle som karaktäriseras av konsumtion, ting, status, masker, karriär och yttre bekräftelse. Där sökandet efter lycka ligger utanför oss själva. Tänk om vi nu inser att lyckan inte finns där ute. Ingen annan kan göra mig lycklig. Lyckan finns inom oss själva. Lycklig den som lycklig är. Men känslan av lycka är inte konstant. Känslor kommer och går. Och kanske är känslan av lycka mycket mer fundamental än vad vi tror. Att känna trygghet, tillhörighet och mening.  

Ponera att det ligger något i denna tes. Att vi har skapat ett samhälle där vi söker med ljus och lykta efter lyckan utanför oss själva, och konsekvensen är att vi kommer längre och längre ifrån det vi så innerligt längtar efter. Smaka på tanken. Om det är sant, vad kan vi då göra? Var ska vi börja? 

Jag tror på magin i frågor. Att ställa frågor till oss själva och varandra. Men inte den typ av frågor som vi normalt ställer. Som exempel: Hur är det?... utan en tanke på att stå kvar och verkligen lyssna till svaret. Eller Vad jobbar du med?... där vi sätter fokus på CV:et och fackar in varandra på nolltid. Nej, jag tänker på andra frågor som tar oss bort från kallpratet och öppnar upp så att vi kan mötas på ett djupare plan. Att på riktigt lära känna varandra. Då händer det något i oss. Det händer något mellan oss. 

Vad är riktningen för din fortsatta resa och hur vill du bidra till en bättre värld? 

Frågan är pretentiös, relevant och viktig. Men vad har den, mörker, hopp och ljus med avslut och bokslut att göra? Jo, när du gör ditt bokslut och framförallt när du sätter riktningen för kommande år, fundera på hur du vill bidra till att göra världen bättre. Själv vill jag bidra till ökad trygghet, tillhörighet och mening. Och jag börjar där jag står… i min kontext. Du hittar din egen utgångspunkt utifrån vad du ser som en viktig samhällelig utmaning eller behov. Här kommer några frågor som inspiration baserade på Emily Fletchers Ted talk:  

• Vad är vår tids mest brådskande samhällsbehov?
• Hur kan du med dina förmågor tjäna det behovet?
• Vad vill du göra och bidra med?
• Vad kan du göra just nu? Ditt första steg…

Vad är viktigt på riktigt?

Avslutningsvis vill jag skicka med en ytterligare fråga. Den handlar om vad som på riktigt är viktigt för var och en av oss. Den är inte alltid lätt att svara på så för att ge lite hjälp på traven spetsar jag till frågan: 

                        Vad skulle du göra om du visste att du skulle dö om en vecka?

Frågan berör. Något väcks i oss. Och svaret ger viktig information från dig till dig om vad som på riktigt är viktigt för dig i livet just nu. Reflektera över svaret och se vilka tankar det föder in i det nya året och kanske stundande nya ambitioner och löften. Ställ frågan till någon annan och känn in vad som sker. Kanske möts ni på ett annat plan, på ett annat sätt. 

Kanske ger det mening och en känsla av äkta lycka. 

Kanske hjälper det till att hitta hem.