Mirakel – årets julkalender. Underbar story med ett tema som synes högs relevant i den tid vi nu befinner oss i. Tänk dig 100 år tillbaka i tiden. Då gick det inte att föreställa sig hur det skulle kunna se ut idag, tio decennier framåt i tiden. Men nu kan vi se tillbaka och förundras över vilken utveckling vi och våra förfäder faktiskt har åstadkommit och varit med om. Den tekniska utvecklingen är enastående. Den sociala och normerande likaså, på många plan. Men hur ser det ut med hållbarheten i ekosystemet och samhället, för organisationen och individen? 

På tröskeln till ett paradigmskifte

Det talas om att vi står inför, eller kanske till och med, mitt i, ett paradigmskifte. Ett skifte som gör att vi behöver förändra vår syn på världen, varandra och oss själva. Som Tomas Björkman betonar i sin bok Världen vi skapar, ett paradigmskifte handlar om en förändring i hur vi kollektivt tänker. Att åstadkomma ett sådant skifte är utmanande av framförallt två skäl. 

För det första är det svårt att beskriva vad ett nytt paradigm kommer innebära – hur tänker vi då och vad får det för konsekvenser? Det vet vi först när skiftet har skett och vi lever i det nya – precis som ett av budskapen som kan skönjas i årets julkalender. När vi inte vet vad det ”nya” är kan det vara svårt att veta vad vi behöver göra för att ta oss dit. För det andra är det svårt att få till förflyttningen från ett paradigm till ett annat på grund av att gällande normer och våra mentala modeller om hur saker och ting är, eller bör vara, så starkt påverkar vad vi ser, hur vi tänker, känner och agerar. De är som mentala tatueringar – svåra att sudda ut.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Behövs ett mindshift?

Frågan vi bör ställa oss kanske snarare är: är vi tillfreds med livet vi lever? Jag ser många skäl till att vara både nöjd och tacksam. Samtidigt finns det argument som talar för att vi verkligen behöver en förändring. En förändring på djupet. Polariserade samhällen, korruption, klimatförändringar, överkonsumtion, materialism, individualism, fattigdom, krig, våld, droger, ökad psykisk ohälsa som dessutom kryper ner i åldrarna – för att nämna några. 

Därtill, ser vi till den organisatoriska kontexten så visar Gallups (2019) mätning på att endast 15 (14 i Sverige) procent av medarbetare världen över är genuint engagerade i jobbet. Med andra ord, 85 (86) procent är mer eller mindre oengagerade. Vad säger det om organisationers existensberättigande? Vad säger det om ledarskapet och vårt allas självledarskap? Vad gör det med motivationen, kreativiteten, produktiviteten och nyttan vi ska åstadkomma för dem vi är till för? 

Och tänk om det är som Drewell och Larsson (2019) beskriver, att individens rätt till frihet och självförverkligande har utvecklats till den grad att vi har tappat ansvaret vi har gentemot varandra. Att vi har separerat oss både från samhörigheten och planeten vi bor på, som om vi inte hänger ihop utan existerar som helt oberoende system. Detta trots att social tillhörighet är ett av människans grundläggande psykologiska behov. Trots att vi är beroende av varandra och vad jorden ger oss.

Hur kan vi tänka om?

Om det verkligen handlar om ett paradigmskifte behöver vi på djupet reflektera över hur vi tänker. Våra tankar och tankemönster växer till genom mer eller mindre omedvetna antaganden – sociala konstruktioner – om hur saker och ting är eller bör vara; om hur vi och världen är beskaffad. Våra tankar påverkar i sin tur vad vi känner, gör och hur vi agerar. Som Björkman (2017, s 301) skriver, 

”Vår värld är socialt konstruerad. Det mesta som vi tar för givet i samhället är påhittat av tidigare generationer och skulle kunna vara annorlunda”. 

Jag kan inte annat än att fascineras av tanken att vi tillsammans faktiskt skapar och omskapar det liv vi lever och världen vi har. Å andra sidan, det är ju en tankekonstruktion i sig. Men då kan man ju reflektera över vad det är som skapar våra liv om det inte är vi själva? 

Hursomhaver, att världen är socialt konstruerad innebär inte att arvet av sociala konstruktioner enkom är dåligt. Men bara det att vi nu lever i en kontext av ökande komplexitet gör att vårt dominerande linjära och rationella tänkande inte fungerar lika bra längre. 

Med inspiration från Björkman (2017; se även Drewell & Larsson, 2019) kommer här en liten reflektionsövning.

Tänk om vi har ett dominerande tankeperspektiv (se bisatsen ”snarare” nedan) och skulle skifta till ett annat (se första delen av meningen), vad tror du det skulle få för konsekvenser, för vem och för vad? Reflektera över frågan utifrån följande meningar:

• Livets essens handlar om syfte och mening – snarare än materiell framgång och välstånd. 
• Vi är sammankopplade och ömsesidigt beroende av varandra – snarare än separerade, oberoende människor som kan själva. 
• Vi lär och utvecklas hela tiden – snarare än fast i givna tankar och perspektiv.
• Det intressanta är det vi skapar tillsammans – snarare än enskilda ting som du och jag.
• När något inte fungerar behöver vi utforska vad som brister i relationen (systemet, processen) – snarare än identifiera felet som ”någons” eller ”någots”.   

Utifrån din reflektion, finns det något du kan ta med dig och göra något av? All förändring börjar med och i oss själva. Så låt oss börja där vi står.