Robotiseringen är på gång, och drivs på av stora ekonomiska intressen. Den japanske regeringen ändrar nu lagstiftningen och sätter till enorma summor för att snabba på utvecklandet av så kallade humanoida robotar, som ska avlasta den hårt ansträngda åldringsvården i landet.

Turistindustrin ser framför sig trevliga reseledarrobotar, som kan ta emot trötta resenärer dygnet runt, fullproppade med fakta och förinspelade kommentarer. Militären satsar på en omfattande robotisering, och förutspår att krig kommer att skötas enbart av maskiner i framtiden.

Robotutvecklingen har gått från industrirobotar som tar över manuellt arbete, till avancerade människoliknande konstruktioner, som kan simulera känslor, föra konversationer och till och med skoja med folk, sägs det.

De enda som kan undvika att bli robotiserade är nobelpristagare och präster, sägs det. Än så länge. Vissa amerikanska framtidsinstitut tror att människan är helt ersatt som arbetskraft 2050.

Innan man lägger sig platt till marken och ger upp inför anstormningen av våra mekaniserade vänner, tror jag att det kan vara bra att begrunda följande:

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

För det första: Pendeln slår tillbaka

De senaste 25 åren har högsta mode varit standardisering, kontroll och processförfining. I det perspektivet passar ju robotar in som hand i handsken. Människor står ju mest för ”human error”, och det slipper man ju med helt om man inte har folk där, eller hur.

Nu vänder pendeln bort från sådant managementtänk. Nu vill vi ha småskalighet, innovation, unikt och personligt bemötande. Områden som är knepiga för robotar.

För det andra: High expectations

Inför IT:s genombrott i slutet av 1990-talet var förväntningarna också skyhöga från ungefär samma managementexpertkader som gillar robotar. ”Det papperslösa kontoret” ledde till rekordhög papperskonsumtion och de summor som lagts ner på krånglande IT-system lär väl ingen våga beräkna.

Troligen lär vi få se samma frustration och strävan efter att bortse från kostnader när robotarna gör sitt intåg.

För det tredje: Arbetets betydelse

Något som robotförespråkarna hela tiden verkar bortse ifrån, är den kraft som arbetet har som identitetsskapare, inte minst i västvärlden. Vi är våra jobb. Vi är rädda för att bli arbetslösa, därför att det gör att vi förlorar meningen med tillvaron. Typ.

Och om det stämmer lär robotar, som hotar detta, bli utsatta för repressalier som får träskorna som slängdes på Spinning Jennies i industrialismens barndom att framstå som futtiga.

Med allt detta sagt, tror jag som sagt att vi snart kommer att stöta på robotar lite här och där. Men jag tror samtidigt att den massiva invasionen som många verkar tro på, kommer att ta sin lilla tid.