Sofia Bertills började på Bonniers 2000 som marknadsassistent. Två år senare blev hon, som tjugofemåring, marknadschef över en mindre grupp på tre personer. Hon säger själv att det var en bra väg in till chefskapet – att långsamt få växa in i rollen tror hon var både nyttigt och lärorikt.

- Jag tror mycket handlar om att våga och ibland är steget för stort till att anta chefsutmaningen när man måste gå från inget personalansvar till kanske femton personer direkt. För mig blev det en ganska naturlig övergång.

Idag är hon ledare för en avdelning med cirka 35 personer, en utveckling som Sofia själv är helt bekväm i. Hon befinner sig i en bransch där företagskulturen sitter i väggarna, en kultur som bär på den gamla Bonnierandan. Kreativitetsprocesser pågår konstant, både bland medarbetarna och de författare som mycket av samarbetet hänger på. Att komma som ung ledare i en så etablerad och definierad verksamhet var inte helt enkelt. Men Sofia trivdes från dag ett och det är också därför hon stannat i bolaget under så lång tid.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

- Till en början var det inte alltid så lätt att våga ta sin roll fullt ut, att visa ”så här vill jag leda den här organisationen”. Många av mina medarbetare är mycket äldre än jag, men det har faktiskt inte varit så problematiskt. Det gäller att undvika att sätta upp mentala spärrar för sig själv. För min egen del har jag, när det hänt, försökt att tänka igenom vad som faktiskt ingår i mitt jobb som ledare, och sen följa det – ingenting annat. Det har gått bra.

Men det är klart att det uppstått konflikter på jobbet. Hur hanterar hon det?

- Det gäller att skilja på roll och person. Han eller hon som är arg på mig, är ju inte det på personen som jag är hemma, utan på min roll som chef. Och att hålla sig till sakfrågan är naturligtvis viktigt, aldrig gå in i ”hon sa” eller ”han sa”.

Sofias erfarenhet är också att det ofta är något annat än själva konflikten som ligger bakom starka reaktioner. Det handlar inte om flyttade skrivbord, omorganisationer eller ändrade titlar. Inte egentligen.

- Ofta märker jag att personen behöver prata av sig och få känna sig sedd. Det handlar om att lyssna och våga ställa frågor.

Kommunikation alltså. Som vanligt. Och kanske lite mod?

- Jo, jag är nog rätt modig... Det är väl ett av mina personlighetsdrag. Ibland kanske jag till och med är lite övermodig, säger Sofia och berättar skrattande att hon brukar överskatta storleken på parkeringsluckor ibland.

Men hon tycker att tjejer som undviker chefsrollen som unga, bryr sig lite väl mycket om vad andra tycker och tänker och är rädda för att sticka ut. En av de stora fördelarna med att vara ung chef, menar Sofia, är att det faktiskt är okej att göra fel. Misstag hör till, det är så utvecklingen sker, säger hon.

- Det är lättare att få förståelse för ett misslyckande när man är yngre. Det är inte alls lika accepterat när man är till exempel 55 år. Det är bland annat av den anledningen, jag tycker man ska passa på att hoppa på en chefsutmaning om man får möjligheten redan som ung.

Sofia tror inte man längre behöver vara specialist inom sitt område, däremot gäller det att kunna ställa de rätta frågorna för att få den information som behövs för att kunna leda organisationen mot det utstakade målet.

Och det kan inte alltid handla om konsensus i första hand. Det är i så fall viktigare att en ledare kan fatta beslut, tror Sofia.

- Tydlighet i besluten är naturligtvis viktigt. Och man måste inse att alla inte kommer att vara nöjda med varje beslut som tas. Jag har själv upptäckt att det svåraste som finns är att samarbeta med en chef som inte kan fatta beslut. Det är ju vi som ska sätta

Själv inspireras hon av att titta på hur andra gör, bland annat genom mentorskap. I perioder har hon haft två mentorer, kvinnliga ledare med erfarenhet och förmåga att bolla frågor och utmaningar med Sofia.

- En mentors ambition är ju att alltid låta personen de stöttar, hitta svaret själv. Det är då man lär sig. Och det tar tid. Men andras berättelser lär man sig jättemycket av. Mentorskapet är ett väldigt kraftfullt verktyg, tycker jag.

Förebilder är överhuvudtaget något som Sofia Bertills tror man måste ha som ung chef.

- Mina har jag inte så nära, de finns i andra branscher. Det spelar ingen roll om det är män eller kvinnor eller hur gamla de är, tycker jag. Men att hitta någon som jobbar på ett sätt som man känner fungerar och stämmer med ens egna värderingar, är väldigt värdefullt. Då behöver man kanske inte göra vissa misstag själv heller.

Sofia Bertills vet vad hon kan förvänta sig av sina medarbetare och delegerar ofta för att sprida kunskap och få alla att inse hur viktiga de är. Precis som många andra ledare, konstaterar hon att det är viktigt att också delegera beslutandemandatet, annars blir effekten ofta motsatt.

- Man kan inte gå in och detaljstyra, det blir aldrig bra. Har man givit någon ett förtroende måste man se till att också lita på personen i fråga fullt ut, tycker jag. Jag tror på att alla försöker gör sitt bästa.

Under två år gick Sofia en MBA på Handelshögskolan och var då borta hela veckor i sträck.

- Ingen är oumbärlig. Det var nyttigt både för mig och för organisationen att se att de klarade sig utan mig. Det är bra med paus ibland. Då får man perspektiv och kliver ur gamla hjulspår. Man får nya insikter, helt enkelt.

För Sofia är utveckling en stark motivator på jobbet.

- Det spelar ingen roll vilken längd eller bredd man skär på, men bara den där känslan av att något lossnar. När man får något att fungera. Och människor motiverar mig. Jag älskar att se individer utvecklas och trivas, när man ser att medarbetare är på väg någonstans.

Och den riktiga lyckan hittar Sofia i sin egen vardag. Det tror hon är viktigt att man kan göra.

- Jag tycker att var och en ska försöka tillåta sig att vara nöjd oftare. Nöjd med sig själv. Det är vi alldeles för sällan i det här landet, känner jag.