Tanke eller känsla – vad kommer först?

Kommer tanken efter känslan, eller känslan efter tanken. Om detta tvistar de lärde. Och kanske beror svaret på hur och varför frågan ställs.

Ett enkelt svar är att känslomässiga reaktioner uppstår snabbare än medvetna tankar. Om vi exempelvis upplever fara så reagerar vi instinktivt genom att kämpa, fly eller frysa – tanken kommer då efter att känslan triggats igång. Men vi har också en förmåga att kunna väcka känslor genom våra tankar. Testa själv, tänk på något som gör dig riktigt glad – du kanske ler… då är det svårt att samtidigt känna dig irriterad.

Som Kay Pollak skriver i sin bok Ett bättre liv: ”Det är omöjligt att känna sig olycklig samtidigt som du är fylld av tacksamhet”

Kanske spelar det, i detta sammanhang, inte så stor roll vad som kommer först – tanken eller känslan. Kanske kan vi nöja oss med att se tankar och känslor som nära sammanflätade och ömsesidigt påverkade. Att tankar påverkar känslor som påverkar tankar… i en uppåtgående eller nedåtgående spiral. Och att våra tankar och känslor påverkar hur vi mår, hur vi är och vad vi gör.

Medvetna och omedvetna tankar

Inom neurovetenskapen sägs det att vi tänker upp mot 70 000 tankar varje dag. Det är fascinerande många tankar. Än mer fascinerande är att en försvinnande liten del – endast 5 procent – är medvetna. Med andra ord, 95 procent av våra tankar är omedvetna.

Om nu endast 5 procent av våra tankar är medvetna så kan man fundera på om det är så stor idé att lägga möda vid dessa när vi ändå synes gå på autopilot mestadels av tiden. Å andra sidan, vad behändigt – och kanske fullt nog – att börja med en begränsad andel tankar och vem vet, kanske vi på köpet och med tiden kan göra en del omedvetna antaganden och mönster mer medvetna.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Tolkning – fantasi eller verklighet?

Låt oss resonera vidare kring idén att tankar och känslor påverkar varandra, och i detta ta utgångspunkt i tankar som uppstår i vardagen. Tankar utifrån vad som händer, vad vi känner, vad vi och andra gör eller inte gör.

Tankar uppstår i mångt och mycket genom tolkning. Vi tolkar vad vi hör, läser, ser, observerar, smakar, förnimmer, känner. En tolkning kan vara neutral i betydelsen värderingsfri, dvs mer som ett konstaterande. Exempelvis, ”det regnar ute idag”. Men många gånger lägger vi till en värdering: ”usch, vad tråkigt att det regnar” eller ”åh, vad skönt att det regnar då blir gräsmattan glad”. På samma sätt tolkar vi andra vardagshändelser: En kollega har inte svarat på ditt mail – vad gör du? Frågar igen. Tänker att det är respektlöst. Reflekterar över att hen har nog mycket att göra så du avvaktar någon dag till innan du gör ett nytt försök.

Oavsett vad för tankar du tänker så påverkar de vad du känner och därmed hur du mår. Tanke väcker känsla. Oavsett vad för känsla som väcks så bygger den på en tolkning du gör – en fantasi om verkligheten. Vid ett konstaterande som ”det regnar ute” då kan du enkelt kolla om det stämmer. Men ofta kan du inte med säkerhet veta om din tolkning är korrekt. Du kanske tror du har rätt. Men du kan ha fel. Detta är särskilt påtagligt i mänskliga relationer. Vi tolkar varandra utifrån det vi ser och hör, men vi kan inte säkert veta vad den andres intention eller situation är. Hjärnan gör dock ingen skillnad på fantasi eller verklighet, sant eller falskt. En tanke är en tanke och tanke väcker känsla.

Ett mönster av tankar och känslor

Våra tankar har en tendens att bli till mönster. Likaså våra känslor. Det är som ett lapptäcke, där den ena tanken avlöser den andra och förstärks av känslosömmarna som sicksackar ihop delarna. Täcket kan bli som en mantel vi bär med stolthet, som gör oss starka och trygga. Täcket kan också bli till en blöt filt som lägger sordin över tillvaron, som gör oss osäkra, nedstämda och kanske gnälliga.

Tänk om filten är som en offerkofta vi tar på oss för att slippa ta ansvar. Tänk om den bygger på felprogrammering av tankar som grundar sig på bristfälliga antaganden eller som formats utifrån alltför ensidigt negativa och kritiska värderingar. Självtvivel och självkritiska tankar om otillräcklighet på olika plan. Eller kritiska tankar om andra som ett sätt att för stunden må lite bättre själv.

Tänk om vi faktiskt kan ändra våra tankemönster och skapa ett bättre liv för oss själva. Tänk om vi kan skaka av oss filten och ta fullt ansvar för vårt välmående och utveckling. Att sluta lägga skulden på omständigheter eller andra, för hur vi mår.

Tänk om allt är ett val. Ett val som endast du kan göra. Ett val som avspeglas i den du är och i det du gör. Ett val som visar vad du på riktigt vill. Ett val av det liv du skapar, har och får. Tänk om det är vi själva som skapar vår lycka… och olycka.