För något år sedan, på en promenad på väg till kontoret, mötte jag en man i 70-årsåldern som såg lite förvirrad ut, inte demensförvirrad utan turistförvirrad. Han höll en karta i handen och jag, som kände mig på mitt mer beredvilliga humör, frågade om han behövde hjälp. Det visade sig att han ägnat en av sina pensionärsdagar till att ta tåget till Gävle för att titta på stadens omtalat vackra stadspark – Boulognerskogen – men att han inte hittade dit. Varande Gävlebo sedan nästan trettio år, som dessutom joggade tre gånger i veckan i nämnda park, kände jag mig som på mammas gata. Men när jag skulle förklara vägen för mannen insåg jag att jag var tvungen att se på denna självklarhet med nya ögon. Jag var tvungen att beskriva vår stad, i alla fall delar av den, den gamla träbron över ån, kyrkan, konserthuset, ängla-statyn … Det här fick mig att tänka på hur mycket vi tar för givet.

Om jag leder en verksamhet kan det vara nyttigt att ibland ställa sig i någon annans skor och försöka förklara vad vi gör och framför allt varför? Mycket i våra verksamheter går in i självklarheter som sällan ifrågasätts. Den här tanken tänker jag att man kan dryfta med medarbetarna, inte minst de nya som kommer in med ”turistögon”. Som ledare slår du då två flugor i samma smäll: du visar din nya medarbetare att du bryr dig, och du kan få helt oförstörda perspektiv på er verksamhet. Vad ser den nya medarbetaren? Hur skulle hen beskriva organisationen? (Du kanske inte får helt sanningsenliga svar på varje fråga, som nyanställd kan man ju vara rädd om sin position, i synnerhet om man pratar med chefen, men du får garanterat ett perspektiv som kan vara nyttigt.)

Att stå emot – och ta emot.

Och om vi fortsätter med visdomsord så kan en reflektion också vara att du som ledare behöver klara av balansgången mellan att ha en stark övertygelse och att samtidigt vara öppen och lyhörd för andras bilder av verkligheten. Jag läste någonstans att man inom buddhismen pratar om a strong back and a soft front – det är ingen dum ledarbeskrivning. Du måste ha den starka ryggen för att stå emot, men den mjuka framsidan för att ta emot.

Att reflektera handlar om att spegla sina tankar så att man ser dem från ett annat håll. Warren Berger berättar i The book of beautiful questions om dataföretaget Intels grundare, Andrew Grove och Gordon Moore, som relativt tidigt i företagets historia stod inför ett viktigt beslut: skulle de överge sin existerande kärnprodukt och skifta inriktning på företaget och verksamheten? En verkligt existentiell frågeställning, med andra ord. Den ene av grundarna, Grove, attackerade frågan med ytterligare en fråga: ”Om vi fick sparken som ledare, och styrelsen tillsatte en ny vd, vad tror vi att hen skulle göra?” Den frågan hjälpte grundarna att få distans till situationen, lyfta blicken och se mer opartiskt på problemställningen. De insåg att de, som grundare, hade känslomässiga band till ursprungsprodukten som kanske inte var helt rationella. En ny vd, tänkte de, skulle inte ha den emotionella investeringen i företagets historia, och skulle basera sitt beslut på vad som verkade mest förnuftigt framåt. Det resonemanget gjorde att de valde att lämna den gamla produktstrategin och ta sikte på ny utveckling, vilket visade sig bli ett klokt beslut.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Konsten att se med andras ögon.

Den här tekniken kan du använda i de flesta kniviga frågeställningar. Försök se problemet med någon annans ögon, gärna någon du respekterar som en klok person förstås.

Intel-historien belyser att vi många gånger har emotionella kopplingar till produkter, situationer, problemställningar etc. som begränsar vår förmåga till rationellt tänkande. Vi störs av känslomässigt ”brus”, för att citera Daniel Kahneman (Du vet han Nobelpristagaren som skrev ”Tänka, snabbt och långsamt”). Vi har dessutom en tendens att tro att vi är som vi är, medan vi i verkligheten är i ständig förändring. Titta tillbaka på din egen tillvaro de senaste tio åren så inser du hur mycket du faktiskt har förändrats. Du har kanske gift dig eller skilt dig, du har kanske bytt jobb eller stad eller umgänge eller hittat nya intressen. Du har kanske gått upp i vikt eller ner i vikt, drabbats av sjukdom eller tillfrisknat, slutat röka eller börjat …

Psykologen Dan Gilbert har uttryckt det som att ”människor är projekt under utveckling som gör misstaget att tro att de är färdiga”, och han har i sin forskning bevisat att de flesta av oss gravt underskattar hur mycket vi kommer att förändra våra värderingar och synsätt över en tioårsperiod framåt. I ett se- och hörvärt tal på Ted.com konstaterar han att ”den du är idag är så föränderlig, flytande och tillfällig som alla de människor du någonsin har varit. Den enda konstanten i ditt liv är förändring.” Den här sanningen gäller förstås även dig och mig. Om vi inte reflekterar över vårt ständiga tillblivande, riskerar vi att hamna på en väg som låser fast oss i stället för att frigöra oss.

Hur får man då tid till reflektion? Det svåra är egentligen inte att få in tiden i kalendern (om du tittar några veckor framåt hittar du säkert några luckor), det svåra är att se till att tiden inte åker ut ur kalendern! Att värna din avsatta tid när vardagen faller på, och kraven utifrån gör att du prioriterar görandet framför tänkandet. Det handlar verkligen om att värdera tanketiden, och försvara den med näbbar och klor.

Att respektera sin tanketid är att respektera sig själv – och det gör du väl?