Samuel Beckett
Det är en underbar vårmorgon i Paris och en god vän säger till Samuel Beckett: Får inte en dag som denna dig att bli glad över att leva? Varpå Beckett svarar: Så långt skulle jag inte vilja sträcka mig.
Samuel Beckett, den irländsk-franske författaren som bland mycket annat skrev den berömda pjäsen I väntan på Godot, är känd som en av de främsta företrädarna för den så kallade absurdismen, som var en strömning inom teatern och litteraturen efter andra världskriget. Eugène Ionesco, Fernando Arrabal och Harold Pinter är några andra kända absurdister. Deras grepp inom den absurda teatern var till exempel att med hjälp av en chockverkan understryka livets absurditet. Samuel Beckett belönades med Nobelpriset i litteratur 1969. Det berättas att Beckett och Pinter en gång var ute på en helkväll i Paris vilken avslutades med löksoppa i de gamla ”Hallarna” klockan fyra på morgonen. Pinter somnade vid bordet och vaknade så småningom med ont i magen. När han då upptäckte att Beckett varit på apoteket och köpt bikarbonat och sodavatten till honom förstod han att Beckett visste allt som var värt att veta om människans villkor.
