Men dagen när jag bokade lokalen för mitt första framförande var det inte inspirerande längre. Solen gick i moln, ett nervöst mörker fyllde varenda cell av min kropp och ångesten slog omkull mig som en välplacerad rugbytackling. När föreläsningen väl stod inskriven i kalendern blev det så definitivt. Jag hade svårt att ta in det.

Dagarna gick och ju närmare premiären, desto fler minuter på dygnet tränade jag. Till slut var det dags.

I bilen på väg till föreläsningen började jag hyperventilera. Tänk om ingen kommer!? Men 80 personer har ju anmält sig. Tänk om jag tappar bort mig, hur räddar jag det, de är ju där bara för att se mig?! Hur ska jag bete mig när jag kommer dit?! Ska jag hälsa på folk eller bara gå in och förbereda mig? Ska jag låtsas att jag är helt orädd eller ska jag erkänna hur det känns?

Det blir tyst. Några osäkra blickar söker golvet. Inget svar. En man på främre raden harklar sig. Jag kan se i ögonvrån hur min bror skruvar på sig bakom kameran. Det brukar inte vara något problem att jag inte får något svar på en fråga, men nu känns det annorlunda. Känslan av blackout har börjat sväva på halvdistans i bakhuvudet och vill ha min uppmärksamhet. Det suger i tinningarna och nervositeten stiger.

Jag skulle vilja säga att den kvällen handlade om revansch. Jag blir varje dag påmind om att det här är mitt liv nu och det inspirerar mig. Det är spännande och overkligt. När jag lärde mig att jag kunde träna upp mitt mod så började jag se på livet annorlunda. Något öppnade sig plötsligt inom mig. Jag kände mig fri och nervös på samma gång. Livet låg i mina händer.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Det kommer aldrig bli lättare för att du väntar. Det är inte bara du som är rädd. Alla är rädda och känner tvivel utanför sin trygghetszon.

Så länge du växer kommer du fortsätta att vara rädd. Varje gång du tar ett steg ut i det okända så kommer du att känna rädsla. Det är meningslöst att säga ”När jag inte längre är rädd, då ska jag göra det”. Då kommer du att vänta hela ditt liv.

Det enda sättet att sluta vara rädd för något är att göra precis just det som du är rädd för.

Jag skulle gärna säga att det gick att tänka sig till förändring. Men det går inte. Det är först när du har gjort något tillräckligt många gånger, som rädslan lägger sig. Då kommer du ha mött den - och klara av att hantera den. För varje steg som du tar utanför din trygghetszon så kommer du att känna dig starkare. Och det som tidigare höll dig vaken om nätterna har ersatts av nya drömmar.

Att utmana dina rädslor är ingenting jämfört med att leva ett liv där du känner dig hjälplös och svag.