Jag har i tidigare artiklar skrivit om vad hjärnan kan uppfatta som hot, som utlöser stressreaktioner som kan sätta krokben för vår produktivitet. Jag har skrivit att trygghet är en bra grundförutsättning för prestation i en organisation.

Som vanligt när det gäller vår komplexa hjärna och våra minst lika komplexa funktioner är det en sanning med modifikation. Ingenting är enkelt när det gäller våra reaktioner och vårt beteende.

Vid ett tillfälle kan stress öka fokus och vår förmåga att prestera. Skärpa tanken och produktiviteten. En annan gång får samma händelse hjärnan att gå i spinn och börja fokusera på helt ”fel” saker eller göra oss blockerade. Det är en fråga om kemi. Vi är väldigt kemiska varelser. Mellan våra neuroner (hjärnans nervceller) sker en strid ström av kommunikation över synapsklyftan, ett litet mellanrum mellan neuronerna. I synapsklyftan frisätts signalsubstanser som påverkar mottagarneuronens tolkning och fortsatta signalering. På detta sätt pågår ständigt kommunikation som är elektrisk-kemisk-elektrisk i våra hjärnor. Och våra pannlober, hjärnans dirigent, spelar stor roll i hur signaleringen och tolkningen sker.

En forskare, Amy Arnsten (neurobiolog, Yale) har tillbringat mer än 20 år med att utforska detta och menar att de två signalsubstanserna noradrenalin och dopamin, som klassas som stresshormoner och påverkar alerthet och intresse, har starkt inverkan. De behövs för flow och topprestationer men för mycket av det goda och det kan bli tvärstopp.

Lagom är bra – alltid denna balans!

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vad betyder det här i mitt fall när jag ska sätta mig och skriva och hur utgången ska bli? Här kommer pannloberna in i bilden. Om de är alerta kan jag använda en deadline till att höja nivåerna av nämnda signalsubstanser i min hjärna och bli alert och fokuserad. Men om jag samtidigt håller flera spännande projekt i huvudet samtidigt, planerar de utbildningar jag ska hålla i veckan och en kommande föreläsning med en ny inriktning – samtliga spännande projekt som verkligen intresserar mig, precis som artikeln jag ska skriva – är det lätt att hjärnan blir överstimulerad och blockerad. Eller rädd att inte hinna med någonting, inte räcka till, inte kunna leverera och bli blockerad av den anledningen.

Så hur gör jag? Jag börjar med en härligt god frukost och sitter kvar en stund extra med tidningen. Sen tar jag 10 minuter med några rörelser som ger både avslappning och styrka, väl medvetenhet om att hjärnan mår bra av fysisk aktivitet.

Sen börjar jag med att planera. Först ska jag skriva artikeln, sedan ska jag förbereda utbildningarna och därefter börja skapa den nya föreläsningen. Nu har jag satt hjärnan på spåren och jag kan lättare fokusera på artikeln.

Jag ”skrämmer upp mig själv lite lagom” genom att klargöra hur dags jag ska vara klar. Nu flödar det stresshormon i mig som hjälper mig att bibehålla skärpan. Jag gör en mental bild av hur jag trycker på skicka-knappen när artikeln går i väg till redaktören. Jag ser för mig hur jag får den godkänd, publicerad och sen får många ”gilla” för min artikel. Att förvänta mig en positiv följd av mitt arbete genererar dopamin.

Jag öppnar datorn och Word. Inga andra program. Rensar runt datorn på skrivbordet och stänger av mobilen. Inga störningsmoment. Talar om för omgivningen att jag vill vara ostörd. När det dyker upp tankar kring de andra arbetsuppgifterna jag har på agendan medan jag skriver gör jag en snabb anteckning om det för att ”få det ur huvudet” så att det inte står i vägen för mitt fortsatta skrivande. Allt för att hjälpa min dirigent (pannloberna) att hålla fokus utan att göra av med så mycket energi. Och för att hindra rädslan att inte klara uppgiften från att ta över. Jag kommer i flow och skrivandet ”går av sig själv”. Snart är jag klar…

Den stress jag kunde framkalla här var till hjälp. Den kan kallas positiv stress. Men varför blev jag inte blockerad? Vad är det som gör skillnaden mellan rädd och produktiv och rädd och blockerad?

Det är kemi. Balans mellan ”rätt” sorts signalsubstanser. Men vi behöver inte bli kemister eller fundera så mycket över vad som signaleras i hjärnan. Alla har säkert upplevt känslan av att ”kniven på strupen” ökar förmågan att leverera. Men att för mycket knivar mest skapar oro och på sikt handlingsförlamning. Till stor del beror skillnaden på vår mentala och fysiska grundanspänning.

Kan vi verka utifrån en grundtrygghet med lagom anspänning i kropp och knopp blir det lättare att få de positiva fördelarna av ”knivarna”. Då är kroppen mer avspänd och orkar aktivera sig lagom mycket för uppgiften. Pannloberna är fräscha och kan dirigera tankarna, hålla fokus och bromsa de primitiva känslorna av destruktiv rädsla och kraftlöshet som kan smyga sig på.

Om vi däremot har en ständigt hög fysisk och mental grundspänning har vi inte så mycket resurser att ta av. Kroppen är spänd och trött, tanken är överstimulerad och ofokuserad och tolkar lätt in livshot i deadlinen. Den trötta hjärnan kan lätt hitta på historier om att utebliven leverans leder till att bli utsparkad, inte få nytt jobb, inte få in pengar till mat. Ond bråd död alltså. Enligt en rädd (=stressad) och överaktiv hjärna.

Fysisk och mental grundspänningsnivå är avgörande för vår prestationsnivå. Den ska vara lagom, inte för låg inte för hög. Då har vi lättare att komma igång och hålla ut en viss tid. Det är inte farligt att har mycket att göra, stressa och tänja sina gränser. Men det kräver stor medvetenhet för att känna och förstå när ”enough is enough”. Ständigt hög belastning påverkar både kropp och knopp negativt. Vid fysisk aktivitet märker vi när kroppen blir trött. Vid mental aktivitet är signalerna subtilare och det är lätt att missa dem. Särskilt när hjärnan går på högvarv. Då hamnar vi lätt i en ond cirkel.

När jag läser artikeln om att mobiloperatören 3's koncernchef vill ”behålla krisstämningen i bolaget även om vi nu har börjat tjäna pengar” (SvD 2012-10-18) hoppas jag att han inte glömmer bort att förmågan att prestera med kniven på strupen är begränsad och håller längre om det finns en grundtrygghet med utrymme för pauser och återhämtning i organisationen. Tydlighet kring det fortsatta uppdraget och hur det ska uppnås, till exempel genom fortsatt fokus på kostnader, ger också bra förutsättningar. Liksom glädje. Förhoppningsvis finns det också en rättvisa i de belöningsincitament som hjälper till att skapa alerthet och intresse. Incitament som inte behöver vara i form av pengar.

Min belöning är framför allt att ännu en gång få möjlighet att skriva om detta oerhört aktuella och intressanta ämne som hjärna, stress och prestation utgör. Att få det publicerat och kanske en och annan ”gilla”. Nu ska jag ta en liten mental paus, låta hjärnans dirigent få ladda om så att den om en stund kan styra in mig på att planera veckans utbildningar.