David Rock, en av grundarna till Neuroleadership Institute (NLI), skriver på sin blogg om ny forskning utförd av Ph D David Creswell vid Carnegie Mellon University, Pittsburg. Cresswelll är aktiv inom neurovetenskaplig forskning och han ville undersöka vad som händer i hjärnan när vi ska fatta beslut i frågor som är för stora att lösa med det medvetna sinnet. Han lät deltagare i ett test tänka sig ett inköp av en bil. Personerna fick noggrant ange sina krav och önskemål på den ”perfekta” bilen.

En grupp fick sedan direkt och utan någon längre betänketid fatta beslut om vilken bil de skulle köpa. De lyckades inte särskilt bra med att optimera sina beslut utifrån önskemålen de själva stipulerat. Nästa grupp fick god tid på sig att medvetet lösa problemet. Deras val blev inte mycket bättre. En tredje grupp fick samma uppgift men innan de skulle fatta själva beslutet fick de ta paus från problemet och fick en distraktionsuppgift.

Något som distraherade det medvetna sinnet men lät det undermedvetna jobba vidare med problemet. Den här gruppen fattade anmärkningsvärt bättre beslut än de båda första grupperna.

Magnetresonansröntgen (fMRI) visar att något intressant hände med den tredje gruppen. Hjärnregionerna som var aktiva under den medvetna bearbetningen av problemet fortsatte att vara aktiva under distraktionsuppgiften. Man kunde konstatera att ju mer undermedveten aktivitet desto bättre beslut blev fattat. Alltså: de som släppte problemet en stund och blev distraherade fattade bättre beslut!

Inte så märkligt egentligen, hjärnan har enormt mycket mer resurser i omedvetna problemlösningsområdena än i de medvetna. Det som var överraskande var att effekten kom så snabbt. Den tredje gruppen tog bara paus från problemet några minuter och fokuserade då på något annat än själva problemet. Det handlade inte om att ”sova på saken” eller att försöka få ordning på tankarna. Det var något mycket mer användbart för oss alla, dagligen.

Vilken tidsbesparing jag anar här! Jag tänker på alla de gånger jag funderat och funderat, vänt ut och in på alla kända fakta och försökt ana mig till de okända. Sen har jag grubblat och grubblat och inte ens kunnat sova på saken, för grubblandet har tagit över sömnen. Trött och sliten har jag till slut fattat ett beslut utifrån noggrant listade fakta. Ofta har jag kort därefter kommit på precis hur jag skulle gjort istället…

Nu är det slut med det! Nästa gång klargör jag fakta, tar en liten paus, spelar en patiens på datorn, tar ett djupt andetag – och fattar mitt beslut. Jag ska meddela senare hur det går…