Politiken lika närvarande som snön
De olympiska spelen borde inte handla om politik - men det gör de. Alltid.
Ledarskap | ARTIKEL | FEB 2014
Sverige och OS – ett avslutat kapitel
Idrott och politik hör inte ihop, brukar det heta. Men när de olympiska vinterspelen i Sotji går av stapeln kommer politiken att vara ungefär lika tystlåtet närvarande som snön i skidbackarna. Inte för att det är någon nyhet - en snabb tillbakablick i historien visar att OS genom åren har präglats av allt ifrån politiska maktdemonstrationer och bojkotter till terrordåd.
Den här artikeln borde kanske handla om curling. Är svenskarna och svenskorna tillräckligt flyhänta med sina kvastar? Blir det guld?
Kanske borde vi också ta upp längdskidåkningen - har Charlotte Kalla någon chans mot stålkvinnorna Björgen och Johaug? Har hon koll på sin valla? Hockeyn är förstås alltid en nagelbitare för oss som tycker om lagsporter. Sverige vann VM-guld 2013, men OS är en annan femma - alla lag ställer upp med sina absolut bästa spelare. Kan Tre Kronor utmana giganter som Kanada, USA och Ryssland?
Den här artikeln borde handla om dem som har vigt sitt liv åt en dröm som de nu ska försöka förverkliga. OS borde inte handla om politik. Men tyvärr gör det ju det.
Besegrade Hitler
Idrotten är som en metafor för livet självt. Den speglar den enskilda människans ständiga strävan längs en väg kantad av drömmar och förhoppningar, segrar och bittra nederlag. Men den speglar också världen - och politiken.
Drömmen har alltid varit att hålla politiken utanför OS. De olympiska spelen är ett försök att skapa en utopisk frizon för fredlig tävlan. I praktiken har det ofta blivit tvärtom - OS har alltför många gånger kidnappats av världspolitiken och blivit en tragisk uppvisning i mänsklighetens totala oförmåga att ens tillfälligt stanna upp och betrakta en vision om fred.
OS i Berlin 1936 var ett skrämmande exempel på hur idrotten kan utnyttjas för att förmedla politisk propaganda. Spelen var från början till slut en enda stor uppvisning av Nazitysklands förträfflighet. Bilderna från Olympiastadion, havet av utsträckta högerarmar som hälsade den store Führern, spreds över hela världen.
Från stressad chef till inspirerande ledare!
Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.
Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.
Det enda som kunde stå emot Hitlers maktfullkomlighet var idrotten själv, dess inre kärna av rättvisa. Den mörkhyade Jesse Owens från USA blev spelens stora hjälte och vann hela fyra guldmedaljer. Hitler var förödmjukad och vägrade att gratulera segraren. Idén om den ariska rasens överlägsenhet hade motbevisats i praktiken, i längdhoppsgropen och på löparbanans kolstybb.
Protesterade - från prispallen
Det är emellertid inte bara politiker och statsmän som förstår att OS erbjuder ett perfekt tillfälle att föra ut ett politiskt budskap. Även idrottarna själva är medvetna om denna möjlighet.
Vid OS i Mexico City 1968 tog 200-meterslöparna Tommie Smith och Juhn Carlos tillfället i akt att manifestera sitt motstånd mot rasförtrycket i USA. Stående på prispallen, som guld- respektive bronsmedaljörer, höjde de båda amerikanerna sina nävar i en Black Power-hälsning. Det resulterade i att de båda stängdes av från fortsatt tävlande och skickades hem till USA.
Den tredje mannen på prispallen, en vit australiensare vid namn Peter Norman, deltog också i manifestationen genom att bära en knapp på tröjan till stöd för mänsliga rättigheter. Norman var den enda av de tre som fick stanna i tävlingarna, men anses sedan ha straffats av idrottsförbundet hemma i Australien under resten av sitt liv.
Vid OS i München 1972 blev spelen världspolitik på brutalaste tänkbara sätt. Åtta palestinska terrorister lyckades ta sig in i OS-byn och ta elva israeliska idrottsmän som gisslan. Dramat slutade i ett blodbad på flygplatsen Fürstenfeldbruck när tysk polis bestämde sig för att slå till mot terroristerna; alla de elva israelerna samt fem terrorister och en polis miste livet.
På 80-talet blev OS indraget i Kalla kriget. 1980 hölls spelen i Moskva, och 62 länder bojkottade tävlingarna på uppmaning av USA. De socialistiska staterna svarade med att bojkotta nästkommande olympiska sommarspel i Los Angeles 1984.
Obama bojkottar
På det här sättet har det fortsatt - det tycks helt enkelt vara omöjligt att skilja mellan idrott och politik. OS i Atlanta 1996 utsattes för ett bombdåd med ett dödsoffer och 111 skadade. OS i Peking 2008 väckte åter liv i frågan om bojkott och om huruvida diktaturer verkligen ska få arrangera spelen.
Vinter-OS har varit relativt skonat från politiska inslag, men inför de stundande spelen i Sotji har debattvågorna gått höga. Ryssland är ett land där pressfriheten och andra demokratiska rättigheter inskränks mer och mer. De homosexuellas situation i landet är bedrövlig. USA:s president Barack Obama har valt att personligen bojkotta OS och istället skicka en delegation som bland annat består av två homosexuella före detta idrottare.
Även Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth har bestämt sig för att inte närvara vid OS-invigningen.
Elefanten i rummet
OS ska inte vara politiskt, och politiska aktiviteter är förbjudna på idrottsarenorna i samband med spelen. Alternativet hade varit att låta alla, oavsett människosyn och demokratiuppfattning, propagera för sina åsikter inför hela världen. Något som förmodligen skulle göra OS outhärdligt.
Men räkna med att politiken kommer att vara lika tystlåtet närvarande i Sotji som snön i skidbackarna. Putin, demokratin och världpolitiken blir den stora elefanten i rummet, den som ingen får nämna.
I skuggan av allt detta står ni, idrottare och atleter, redo att göra ert livs insats. Ni som har kommit till Sotji för att ni har en dröm att förverkliga.
Så länge ni curlar vidare finns det fortfarande hopp för mänskligheten.
Einar Wiman är frilansjournalist och reporter på Motivation.se. Han är utbildad journalist vid Lunds universitet och har en bakgrund som allmänreporter, sportjournalist och Italiensvensk. Fotbollsmässigt föredrar Einar den italienska stilen - filmningar, finlir och primadonnor.
Kontakt: einar@motivation.se
Denna artikel:
- Betygsätt
Följ ämne:
- Ledarskap