Drömmar har fascinerat mig så länge jag kan minnas. Som barn lusläste jag drömböcker, och gör det än idag. För att hitta mönster, kartlägga symboler och förstå någon slags dimension som är dold för oss i den begränsande vakenheten. I tonåren kämpade jag målmedvetet under flera år tills jag blev proffs på att minnas flera drömmar bakåt varje natt – besatt av att fånga det undermedvetna, skrev ner i anteckningsböcker och på lappar. Som om jag skulle hitta något där, ett svar på inre gåtor eller ett oupptäckt spår.

Och sen våra dagars drömmar, de som innehåller stråk av ett annat liv som vi själva skapar och som löper parallellt med verkligheten. Dagdrömmen är tillflyktsorten där total frihet råder och fysiska lagar är upplösta. Där vi tillåter oss själva att vara allt och ingenting.

Kanske den mest storslagna: drömmen om framtiden. Den som ännu inte hänt än och som vi fortfarande kan forma. Kanske till ett Utopia?

För är det inte så att saker som historiskt sett bara varit en dröm - är verklighet idag? Och vad säger det i så fall om våra drömmars kraft att påverka? Vilken framtid har vi förmåga att skapa om vi bara drömmer tillräckligt stort idag? Och vad krävs för att släppa tanken så fri som den behöver vara för att kunna spränga gränser, normer och barriärer?

John Mellkvist är trendspanare, analytiker, varumärkesutvecklare och nybliven strategisk projektledare på den välkända reklambyrån BerntzonBylund. Han har tänkt (drömt?) mycket kring det här. Det har resulterat i föreläsningen ”Till Utopia” där han pratar om en ny våg av attityder, visioner och innovationer som han ser bubbla upp under ytan överallt idag. Han vill kicka igång åhörarna och hjälpa oss att tänka stort, framåt och kanske – i mångas öron – bortom rimlighetens gräns.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

- I år är det 500 år sen Thomas More skrev ”Utopia”, en fiktiv bok om ett drömsamhälle med otänkbara inslag som jämställdhet, sex timmars arbetsdag, religionsfrihet och utbildning för både män och kvinnor. Vi har inte uppnått allt, men tror oss numera faktiskt kunna göra det inom en rimlig framtid. Normalt sett måste vi offra något för att vinna något annat, en kompromisstillvaro. I ett utopiskt samhälle behövs inte det, där bygger liksom hela tillvaron på alltings förträfflighet, säger John Mellkvist.

Google och framtidsdrömmen

Han lyfter Google som den kraftfulla symbolen för det nya, framtidstänket. Google som vill skapa en friktionsfri tillvaro, Google som på relativt kort tid blivit en globalt viktig samhällskraft, Google som driver mycket av den utveckling vi idag förknippar med innovation och stordåd.

- Google är en stark ledstjärna för nytänkande kring det mesta. Deras initiativ får stort genomslag över hela världen i alla branscher egentligen. Deras arbete med exempelvis trivsel på arbetsplatsen eller deras innovativa sätt att se på produktivitet och människan är insikter som får ringar på vattnet långt utanför företags väggar. Google tänker stort och utanför det som var möjligt för ett antal år sen, de testar sig fram. Företaget Calico, som grundades av Google 2013, bedriver till exempel forskning och utveckling kring åldrandet. De vill ta bort lidande och sjukdomar som är relaterade till att bli gammal. Målet är att bromsa och kanske till och med vända mänsklighetens åldrande. Vi kan inte stoppa tiden, men vi kan påverka symptomen på den. De tekniska framstegen vi gör idag bevisar hela tiden – om den används på rätt sätt – att mänskligheten verkligen kan åstadkomma stordåd. Det är typiskt för Google att vara en del av den här typen av steg mot en bättre värld.

Allt snack om robotiseringen skrämmer inte John Mellkvist. Han ser snarare utvecklingen som en möjlighet för människor, ett återtagande av kreativiteten.

- Jag tror inte vi behöver vara rädda för att människan blir överflödig. Vi kommer snarare att uppvärdera den mänskliga handen och den kreativa människohjärnan. Vi kommer kunna frigöra oss själva från de vardagliga måsten som i mångt och mycket bygger vår tillvaro idag. Vi kommer kunna automatisera bort de repetitiva uppgifter som drar oss tillbaka i vår utveckling och inte minst sliter ner våra kroppar. Ju mer tid som kan ägnas till framtidsdrömmande istället för att utföra enkla ”tasks”, desto fler drömmar kommer vi kunna uppfylla.

”På nätet är vi ensamma tillsammans”

Men ett utopia måste också innebära en värld byggd på hållbarhet. I en sådan värld måste vi ändra vår syn på tillväxt där vi inser att jordens resurser är ändliga, vi behöver ett cirkulärt system och dit är vi redan på väg idag.

- Det är mycket som förändras snabbt just nu. De barn som växer upp idag kommer till exempel inte veta vad en bank i traditionell mening är. De kommer troligen konsumera med ”credits” eller liknande, ungefär som i spelvärlden. De kommer bli äldre och friskare och jobba på andra sätt än vi gör idag och kommer därmed behöva bygga andra trygghetssystem. Jag tror vi går mot en framtid där vi pratar om ”sharing”, där vi bygger vår tillvaro baserad på mikrokontrakt genom vilka vi sprider riskerna. Vi ser redan idag hur vi återigen förenas och gör saker tillsammans, via samarbeten, gemensamma intressen och visioner. Ensam är inte stark och på nätet är vi ensamma tillsammans. Vi organiserar oss utifrån behov och gemensamma visioner om att förändra.

John Mellkvist menar att många av de innovationer vi ser idag började som stora drömmar, förmågan att tänka bortom den begränsande verkligheten som vi lever i varje dag. Vi kommer bli alltmer beroende av att skapa rum och arenor där drömmen får plats och möjlighet att förverkligas. Google förstod att tankar måste få flyga fritt för att föröka sig mellan människor – så de var tidigt ute med att skapa kreativa aktivitetskontor – en trend som spridit sig och nu även nått långt utanför tech-sfären.

Tecken i tiden

- Ett tecken i tiden är när konstnären Olafur Eliasson beskriver hur han ”drömde fram sin nya utställning i Versailles”. Det är en förverkligad dröm han åstadkommer, vi som åskådare bjuds in att dela hans sömntankar med honom. Mediepersonligheten Arianna Huffington har genom sin senaste bok med samma namn startat The Sleep Revolution, där hon slår fast hur sömnen och vilan är central för att vi ska fungera som människor och i synnerhet om vi ska orka vara kreativa och effektiva i vårt arbete, men inte minst också närvarande i vårt familjeliv. Men Huffingtons bok ska ses som ett av många tecken i tiden. Forskning och insikt kring hur det här hänger ihop kommer ju på bred front från flera källor. Återhämtning predikas nu av personliga tränare, nästan lika mycket som själva träningen. Meditationssalar ritas allt oftare in i storstädernas kontor, och så vidare.

John pratar om att vi börjar nyansera det Lutherska och – handen på hjärtat – ibland meningslösa harvandet och så sakteligen har börjat förstå att regelbunden vila blivit en kritisk hälsofråga. Och då pratar vi också om vila i form av stunder för reflektion och pauser från hetsen och pressen.

Vi behöver space för att få tillgång till vår kreativitet, vår inre scen.

- Vi investerar när vi vilar. Det blir som sagt allt vanligare med schemalagd mindfulness och meditation eftersom forskning visar att vi gör åverkan på vår innovationskraft och kreativa förmåga om vi inte respekterar hur våra kroppar fungerar. I Utopia har vi lagt livspusslet klart. Utbrända hjärnor och nedbrutna människor hör inte hemma i en friktionsfri värld. I Utopia har vi förstått det fullt ut.

John Mellkvist pratar också om det faktumet att hela synen på kompetens och utbildning är på väg att stöpas om. Vi kommer att behöva kunna tillgodogöra oss kunskap i samma takt som informationen strömmar ut. Redan idag är ”fast learners” mer attraktiva än högutbildade i vissa branscher, menar Mellkvist. Google har exempelvis deklarerat i ett uppmärksammat utspel att de inte längre vill ha studenter från toppuniversiteten, eftersom Google menar att dessa individer förvisso kan mest om det vi redan vet, men av samma skäl är mindre villiga att lära om och lära nytt, egenskaper som Google sätter ännu högre värde på. Vi kommer kunna se helt nya twister, galenhet och fantasi som skapas i mötet mellan etablerade tankemönster och de nya möjligheterna som det digitala drömmandet innebär.

Samarbete

Så. Vi drömmer stort om att stoppa åldrandet, etablera oss på planeten Mars, skapa ett perfekt arbetsliv, bygga en jämställd värld och få tid att drömma ännu större…

Ingenting av detta är dock möjligt utan en väldigt viktig ingrediens: samarbete mellan våra mänskliga sociala hjärnor.  Något som nätet möjliggör i en utsträckning som saknar motstycke i historien. Vi delar med oss i open source-lösningar, sprider riskerna i olika former av mikrokapitalistiska lösningar och fundraisingprojekt. Vi bygger vidare på varandras drömmar och rör oss vidare förbi de personliga barriärena, förbi normerna.

- Vi delar liksom på allt. Och det går nästan inte att undanhålla information idag. Sociala medier gör att vi blir som små stenar som slipas mot varandra på en strand i samma takt som havet rullar in. Vi blir sammanlänkande på ett nytt och gränslöst sätt. Vi rör oss mot ytterligare en utopisk dröm: en världsdemokrati.

John Mellkvist pratar om begreppet we-generation och communities. Ägande är på väg ut, dela med sig kommer starkt. Företagande drivs alltmer av idéer, innovationskraft och önskan om att förändra världen – mindre av pengar och den traditionella synen på vad som är framgång. Varför? För att deras kunder eller användare efterfrågar det.

- Det är oerhört skillnad mot för bara 15-20 år sedan. Idag handlar en riktigt bra affärsidé nästan alltid om en produkt eller tjänst som kan förbättra världen genom att förändra ett beteende. Namnet får bli vad det blir eller vad som går att registrera. Pengar behövs i ena änden för att möjliggöra och utveckla projektet, och kommer ut i andra änden som ett resultat av människors tro på det. Själva bolaget blir mest för att ha det juridiska på plats.

Och delningsekonomin får snart konsekvenser - till och med fysiska. Vi behöver helt enkelt inte producera lika många produkter och prylar. John visar mig en bild på hur en stad skulle kunna se ut utan bilar, en dröm för väldigt många idag – och något som faktiskt kommer kunna bli verklighet i framtiden.

The Long Short Game

- Miljön är naturligtvis en aspekt, självstyrande bilar en annan. Den teknologiska utvecklingen manar oss att tänka bortom det vi redan vet. Precis det som drömmen låter oss göra, med andra ord. Trendkonsultföretaget The Future Laboratory har myntat begreppet The Long Short Game, vilket handlar om att vi börjat intressera oss både för det som sker mycket långt fram i tiden och det som händer precis här och nu. Ett bra exempel på detta arbetssätt är Google, vars mål är att organisera och digitalisera all information som mänskligheten någonsin skapat och härom året beräknade att detta kommer att ta ungefär 300 år. Samtidigt arbetar de hela tiden i nuet med sitt gränssnitt och testar nya funktioner i realtid. Vidare på samma trend blir det vanligare med klubbar, arenor och mötesplatser där det förs samtal om var mänskligheten kommer att vara om säg tusen år.

Det finns något vilsamt i att tänka ”om tusen år”. Något drömskt, inte sant? För det känns ju inte verklighet att någon av oss som lever idag också hänger med då. Det går ju inte. Eller…?

Dröm och verklighet flyter alltmer ihop och surrealistiska saker som att börja om och bygga en civilisation på planeten Mars känns plötsligt inte ”om” utan ”när”.

"Våra normer är våra tankebarriärer"

- Sådant här upplevs ju ofta till en början som något otänkbart, som en provokation till och med. Men hjärnan vänjer sig snabbt och ganska snart sker en normalisering. Ta exempelvis könsneutral klädsel som är lite i ropet nu. Folk reagerar, men snart är det vardaglig stilfråga. Våra normer är ju ofta våra tankebarriärer. Så länge vi är fast i de begränsande normerna - det vill säga de ängsliga normer som till exempel utesluter olikheter – kan inget maximalt bra inträda, som jag ser det. Eftersom vi, i samma ögonblick som vi accepterar normerna, också sluter oss en smula och väljer att tacka nej till en hel massa nya tankar och idéer. Normer behövs för att skapa trygghet, men vi tappar också mycket potential när vi känner oss tvingade att hålla oss innanför gränser. Samtidigt är också just gränser vad som behövs för att ge kreativa processer en mening och en riktning, så det vi kallar verkligheten är ett ständigt växelspel mellan allsköns tillbakahållande krafter och innovatörer.

Till slut undrar jag om inte John Mellkvist tycker att mänskligheten drabbats av hybris i sin självgoda tro på att förändra världen – som vi själva på många sätt förstört. Men vi konstaterar gemensamt att det finns två sidor av hybris-myntet. Att drömmen om Utopia - använd på rätt sätt – kan bli vår nya riktning, den största drömmen att uppfylla.

- För tänk om vi bygger en framtid som går ut på att skapa och mötas, istället för att riva ner och söndra. Tänk den tanken.

Jag tänker den tanken när jag lämnar samtalet med John Mellkvist med hela skallen full av självlysande små prickar av magiska galna framtidsidéer. Tänk om vi kan hitta ett sätt för hela mänskligheten att leva i en hållbar harmoni?

Det låter orealistiskt och overkligt, säger du. Just nu ja, säger jag… och drömmer vidare.