På relativt kort tid har jag blivit GPS-frälst. Till saken hör att jag har extremt dåligt lokalsinne. Oavsett om jag ska köra eller gå till en adress som jag inte känner till, så använder jag GPS:en för att hitta rätt. En sak är tveklös, GPS:en har underlättat för mig i min vardag. Men jag har samtidigt ställt mig frågan – hur jag lyckades hitta innan den fanns? 

Jag var tvungen att titta på en karta och själv utläsa den bästa vägen. Och självklart blev det inte alltid den bästa, utan många gånger den sämsta. Med GPS:ens hjälp kan jag få alternativa vägar, den styr om rutten om det är köer eller om det har skett en olycka, den talar om för mig att välja en annan färdväg om den som jag initialt hade tänkt ta inte är den bästa. Inledningsvis tyckte jag att det var ovant att använda den. Jag blev irriterad och frustrerad när jag körde fel, och det var ju så klart GPS:ens fel. Men jag gav inte upp, och idag vet jag hur jag ska använda den och tycker att den är till stor hjälp.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Tekniken kan både hjälpa och stjälpa 

Ny teknik underlättar i de flesta fall vår vardag och vårt arbete, den är ämnad för det. Den ska hjälpa, inte stjälpa. Men det finns en baksida också! Vår tillgänglighet har ökat, liksom flexibiliteten – vi kan jobba varifrån vi vill, när vi vill. Utmaningen blir att få balans mellan jobb och privatliv när vi kanske inte längre har fasta arbetstider. 

Det talas om att informationsstress är vår nya folksjukdom, en stress som är relaterad till att inflödet av information blir för stort för våra hjärnor att hantera. Det har konstaterats att vi blir mobilberoende, eftersom vi får dopaminkickar när vi tar till oss ny information. Det finns undersökningar som visar på att vårt minne påverkas och att de avbrott som vi får gör att vi multitaskar i högre utsträckning, något som ger negativa konsekvenser. Det har redan skrivits otaliga artiklar på ämnet, och även kända hjärnforskare så som Katarina Gospic och Pontus Wasling har uppmärksammat det hela. 

Medvetenheten har ökat i samhället. De flesta känner till problemet, det är ingenting nytt längre. Ändå verkar det vara en stor utmaning för oss att förhålla oss till dessa fakta och aktivt bete oss på ett sätt som hjälper oss och inte stjälper oss. Jag får ofta höra, när jag håller i utbildningar eller föreläser: 

- Danijela, jag vet att jag borde stänga av aviseringar/pushnotiser och lägga undan telefonen ibland. Det låter så enkelt, ändå gör jag det inte!

Medvetenheten finns alltså där, men att sedan faktiskt agera, verkar vara lättare sagt än gjort. Ofta hittar vi svepskäl till att vi absolut INTE kan lägga undan vår mobiltelefon eller stänga av den en stund. Dessa ursäkter håller inte längre, tekniken har utvecklats även där och gör det möjligt att släppa igenom de samtal som vi absolut måste ta.

Upplev nyttan av förändringen

Efter ungefär en månad är vi på plats igen och ser hur utfallet har blivit och hur deltagarna har upplevt de förändringar som de har gjort. Vill de då backa bandet och återgå till att jobba som tidigare så har de möjlighet till det. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag ännu inte har mött någon som har önskat gå tillbaka till att ha det precis så som det var förut.

När det gäller förändring så är det nämligen så att du själv måste uppleva nyttan med förändringen, och det gör du inte om du inte har provat. Utan att ha testat ett nytt sätt, kan du inte heller utvärdera utfallet av det. Till saken hör att vi är vanedjur av naturen och vi vill helst göra så som vi alltid har gjort. Förändringar i arbetssättet är någonting vi inte gärna gör, det kan upplevas både jobbigt och lite läskigt. Vi är också olika här - en del har lättare att göra förändringar, för andra är det betydligt svårare. Oftast hänger det ihop med hur trygga eller kunniga vi känner oss inom området. Så egentligen handlar det inte om huruvida vi är lösningsorienterade eller inte. Vi är alla mer eller mindre lösningsorienterade beroende på vilken situation vi står inför.

Så tar du makten över tekniken

Det finns några saker som är avgörande för att kunna nå en bestående förändring i användandet av tekniken:

På organisationsnivå

• Arbeta proaktivt med dessa frågor som en del av det psykosociala arbetsmiljöarbetet
• Öka medvetenheten och fortsätt medvetandegöra medarbetarna
• Visa vägen och även "hur:et"
• Visa nyttan med förändringen

På individnivå

• Äg dina verktyg, låt inte verktygen äga dig! Avsätt tid för att lära dig dina primära verktyg. 
• Självdisciplin, att verkligen göra. Mindset: "Just do it!"
• Utvärdera! Vill jag tillbaka till det som var innan?

Nu, tillbaka till frågan hur jag navigerade innan GPS:en. Vill jag tillbaka till hur det var innan? Svaret är självklart: Nej, absolut inte! Jag har sett nyttan med att använda tekniken här. Jag har också lärt mig att använda den på rätt sätt, och den har underlättat för mig i min vardag så pass mycket att jag inte vill vara utan den – men det är jag som styr den, inte tvärtom. Hur gör du - låter du tekniken vara dina hjälpmedel eller stjälpmedel?