Faciliteringsdagarna är platsen för den som vill utforska mötesstruktur, kultur och lära mer om  potentialen och möjligheterna som ligger i något vi gör nästan dagligen - nämligen möts. Dagen kickar igång med ”Inspiration i storgrupp” och alla deltagare samlas i samma rum. Under tiden som stormötet pågår, sker också många små i lokalen. Så många att det inte går att räkna. Vi hälsar, skrattar, pratar i mindre grupper, byter stolar, presenterar oss för varandra kors och tvärs, berättar historier trots att vi aldrig träffats. Det blir plötsligt tydligt: ensamma är vi ganska ospännande, nästan osynliga. Men när vi interagerar med varandra – då blir vi synliga.

Vi får i uppgift av storytelling-gurun Mary-Alice Arthur att berätta för varandra – i mindre grupper - om vad vi upplever som vår största utmaning inom facilitering just nu. 90 sekunder får det ta. Inte mer, inte mindre.

Historierna avlöser varandra och handlar om konflikträdsla, nya höjder, stagnation, frustration, insikter, lärdomar… Ögon möts, öron skärps, berättelser hoppar från den ena till den andra. Jag låtsas att ett osynligt spindelnät bildas av blickarna som utbyts. Det bildas ett tankenät som knyter ihop oss utan att vi märker något. Det sker i tystnad, under det lager av ord som far fram och tillbaka i gruppen.

Så fort en story delats i gruppen har den gjort något med oss som människor. Vi vet något som ingen annan vet, det finns plötsligt en förståelse, en ömsesidighet. Det har bildats ett litet outtalat kollektiv. Och när vi sen splittras upp hänger vi liksom ändå ihop.

Det syns inte utanpå, men det känns inuti.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

En historia börjar inte leva förrän någon tar emot den. Och när vi sitter där och berättar en bit ur våra liv för varandra, skärps sinnena. Av respekt och nyfikenhet stiger energin i rummet. Små ringar av sammanlutade huvuden, grupperingar av människor som närmar sig varandra och formar fysiska celler där storyn är klistret, det som binder ihop. Vi behöver ingen lägereld, men principen är densamma. Omvärlden försvinner och all uppmärksamhet ligger på berättaren.

Storytelling har den effekten på oss. Det har varit samma i alla tider, i alla åldrar – en god berättelse är beroendeframkallande, stark och får mycket annat att blekna. Den skapar engagemang, ibland vare sig man vill det eller ej.

Vi sitter trollbundna, omkörda på insidan av vår egen nyfikenhet.

När det blir dags att bryta upp för dagen är jag tvungen att rusa iväg på nästa uppdrag. Men på väg ut möter jag en blick – det är ju han! Var han Holländare? Eller var det Belgare? Jag har ingen aning om vad han heter eller varför just han råkar befinna sig här just idag. Men jag vet att han är frustrerad i sin situation med en ledningsgrupp som han coachar just nu. Jag vet precis hur han känner när han håller i möten tillsammans med dem. Och jag vet att han har en speciell plan som han ska testa nästa gång har möter dem – en smart plan.

Jag vet inte vem han är, men jag kan hans story. Den har tagit sig en plats i mitt minne.

Så jag vinkar ett ”Hej då” och han nickar i samförstånd tillbaka eftersom han kommer ihåg min story också.

Tillsammans bildar våra historier en samhörighet – oavsett vilka vi är eller varifrån vi kommer.