I denna process väcktes självkritikern i mig … Kanske stämmer det? Jag kanske är sådan. Jag kanske gör fel. Jag kanske är fel. Och detta utan medvetenhet? Den där stärkande feedbacken som nu hade kommit så väl till pass lös med sin frånvaro.

Jag hade öppnat en dörr… En dörr som leder till osäkerhet, förvirring och litenhet. Den där dörren som leder till sårbarhet. Jag blev som till en ostbåge. Ja, inte bokstavligen såklart, men jag kände mig skör.

Jag funderade på om jag skulle be om att få en förklaring så att jag bättre kunde förstå kritikens innebörd och grund. Jag tvekade… Det kanske bara gör det värre. Jag kanske ändå inte förstår. Jag kanske bara blir mer sårad. … och tänk, jag kanske uppfattas som svag om jag berättar att jag tagit illa vid mig?

Trots mina dubier bestämde jag mig för att ta risken. Jag ville helt enkelt inte bara låta det bero. Jag berättade hur jag upplevde kritiken, vad den fick mig att tänka och känna. Jag bad om konkretisering för att bättre förstå. Den direkta responsen jag fick var…

Va! Tog du illa vid dig? Det trodde jag aldrig? Du som är så stark.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Orden ”du som är så stark” klingade i huvudet på mig efter vårt samtal (ett samtal som inom parantes var väldigt givande och stärkande på många plan).

Stark… och jag som var rädd för att uppfattas svag.

Och kanske visade jag tecken på svaghet. Men kanske är mod att visa sig sårbar det som är verklig styrka. Likväl som jag skriver i min bok ”I motgång kliver ledaren fram” är svaghet en egenskap som ofta värderas som just en svaghet. En svag människa anses sällan ha några goda framtidsutsikter. Svaghet likställs med något dåligt!

Som konsekvens försöker vi dölja vår svaghet. Vi iklär oss roller, fasader och pansarrustning för att säkerställa att andra bara ser det vi vill att de ska se. Att andra endast ser det vi själv ser som en styrka. För styrka, det tas gärna upp som en önskvärd och bra egenskap. Att vi är starka – det tas gärna emot som en komplimang.

Tänk om det är som Tommy Hellsten, terapeut och teolog, beskriver. Kanske lever vi i ett samhälle där styrkan idealiseras. Ett samhälle där vi sätter likhetstecken mellan svaghet och värdelöshet. Men vad innebär egentligen svaghet? Är det att glida undan och inte våga säga ifrån? Är det då kopplat till rädsla? Är rädsla en svaghet? Är osäkerhet en svaghet? Finns det då människor som kan känna rädsla och osäkerhet, och andra människor som inte gör det?

Tanken går vidare till Brené Browns bok ”Mod att vara sårbar”. Brown menar att när vi ägnar livet åt att tränga undan och skydda oss från sårbara känslor eller när vi gör vad vi kan för att inte uppfattas som alltför känslosamma, då odlar vi samtidigt ett förakt mot människor som inte vill eller kan dölja sina känslor – och förmodigen därmed också ett förakt mot vår egen känslosamhet.

Ta dig samman och kämpa på, kan vi tänka eller säga. Då har vi nått en punkt där vi, istället för att respektera och värdesätta modet som ligger bakom sårbarheten, låter vår egen rädsla bli till kritik och fördömanden.

En av Browns poänger är att sårbarhet vare sig är bra eller dåligt. Sårbarheten bara är och som sådan alla känslors kärna. Att känna är att vara sårbar. Om vi då går i tron om att sårbarhet är svaghet, då skulle det samtidigt innebär att vi tror att känslor är svaghet. Men vad vore livet utan känslor?

En annan poäng som Brown framför är att sårbarhet också är ursprunget till de känslor och upplevelser vi människor längtar efter. I sårbarheten alstras kärleken, tillhörigheten, glädjen, modet, medkänslan och kreativiteten. Från sårbarheten kommer hopp, medkänsla, ansvarstagande och äkthet.

Beaktansvärda och kloka tankar. Tänk om det är sant. Vad som skulle hända i våra relationer och familjer, i ledarskapet, i organisationer och näringsliv, i politiken, i samhället och i världen om vi alla visade mer av vår egen sårbarhet och mer nyfikenhet kring vad som ligger bakom andras sårbarhet.

Tänk om vi därigenom skulle känna större mening och kunna åstadkomma mer tillsammans.