Jag bor i en kommun som i december tog emot en ett antal personer som nyligen fått uppehållstillstånd i Sverige. Kommunen följer den så kallade anvisningslagen, som säger att varje kommun är skyldig att ta emot flyktingar som fått uppehållstillstånd och inte längre kan bo i Migrationsverkets anläggningsboende.

Jag är så glad att det boende som de nyinflyttade hänvisades till ligger i mitt närområde. Jag blev nyfiken när jag hörde om inflyttningen strax före jul. Eftersom jag vet att hjärnan lätt skapar oroliga tankar kring sådant som känns obekant och nytt, ville jag lära känna personerna som jag snart skulle möta ute på gatorna och som jag vet kommer från en kultur som jag inte är bekant med. Jag ville också bidra till att de inte skulle bli sedda med misstänksamhet och tänkte att bästa sättet är att själv möta dessa nya grannar, se dem i ögonen och möta dem som de medmänniskor de är.

Sagt och gjort, jag packade en kasse med clementiner, fikon och pepparkakor, tog med maken och gick iväg till boendet där sju syriska män skulle bo enligt uppgift. Hjärnan hittade på en del historier, skapade från sånt som kommer till den, framför allt via media, men den tystnade snabbt. Vi fick nämligen ett mottagande som värmde mitt hjärta och lugnade min hjärna.

Det var länge sedan jag möttes med sådan glädje, respekt och vänlig nyfikenhet. Det gav mig en tankeställare för jag kan ärligt erkänna att jag troligtvis inte öppnat min dörr lika välkomnande om situationen varit den omvända och det var de nyanlända som stod och knackade på min dörr. En viktig insikt och lärdom jag tar med mig.

Respektfulla och givande möten

Detta första möte blev början på en fantastiskt givande, ömsesidig och respektfull vänskap som är givande åt båda hållen. Vi hjälper våra nya vänner med svenskan och med praktikaliteter i det svenska samhället (jisses så mycket nytt det är, det är till exempel väldigt annorlunda att äga en bil i Sverige jämfört med i Syrien). De ger oss ny kunskap och nya livsinsikter i kombination med fantastiskt mycket värme och glädje.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vi samtalar om deras dramatiska resa norrut, deras familjer som i flera fall är kvar i Aleppo med omnejd, strapatser de tagit sig igenom till havs och på land, deras glädje över att ha överlevt och att nu få uppleva lugnet i Sverige. Det uppstår dråpliga språkliga situationer och vi skrattar hjärtligt och gott tillsammans. Jag kan intyga att min och makens skrattmängd har ökat i och med våra nya vänner, och då hade vi ändå redan tidigare mycket glädje i livet.

Vi har nu dessutom träffat fler av de öbor vi delat ö med i många år utan att ha setts tidigare. Den lokala föreningen på ön har ordnat ett språkcafé där vi varje vecka träffas för att fika och prata svenska. Där ses nya och gamla öbor och umgås på ett, vill jag påstå, mycket osvenskt och fantastiskt trevligt sätt. Det är märkligt att det ska behövas en flyktingkris för att denna typ av möten ska komma till stånd.

Inte ordnades det något samtalscafé när maken och jag flyttade till ön för snart 13 år sedan! Och inte har vi gått med välkomstkassar till alla nyinflyttade efter oss, bara till de allra närmaste grannarna. Vi har så mycket att lära och glädjas åt i allt det nya som sker och det ger ett kraftigt vidgat perspektiv.

Många anledningar till stress

Vad har då detta med den svenska stressen och det starkt ökade antalet stressrelaterade sjukskrivningarna att göra (enligt Försäkringskassan ökade sjukskrivningarna till följd av akut stress ökade med 73% 2012 – 2014)?

Låt oss först konstatera att det inte är så konstigt att vi har mycket oro och stress i vårt samhälle och att det handlar om både det stora och det lilla perspektivet. Världen är komplex och det är svårt att veta vad man ska tro på och var man ska finna sin trygghet. Osäkerheten på många arbetsplatser är stor, kraven och omorganisationerna kan upplevas oändliga och det tar mycket energi att få ihop livspusslet. En del har alldeles för mycket omkring sig medan andra står utanför och upplever en stor ensamhet.

Anknytning, godis för hjärnan

Ändå anser jag att svaret är ganska enkelt: vi kan hjälpa oss själva genom att knyta an och hjälpa andra. Det är ett fantastiskt sätt att på en och samma gång lugna oroliga hjärnor, ge dem nytt att utvecklas kring och glädje att växa i. En av hjärnans starkaste drivkrafter är nämligen social anknytning.

Vi får massor av belöningshormon när vi interagerar på ett respektfullt sätt med andra människor i verkliga livet. Det här är något som hjärnan känner igen sedan urminnes tider, vi är skapade för samarbete och när anknytningen ökar, ökar också tryggheten vilket gör att dopaminet flödar, samtidigt som stressen minskar.

Anknytning är en av komponenterna i ASSAR-modellen* (am. SCARF) som består av sociala drivkrafter som vi vet att hjärnan går igång på. Vi påverkas åt det angenäma hållet med dopamin, serotonin och andra må-bra-hormoner när vi får tillgång till drivkrafterna. När de förvägras oss reagerar hjärna med påslag av stresshormoner såsom noradrenalin och kortisol, vilket kan skapa både oro och aggressivitet. Detta är verkligen värt att begrunda!

Se till att få in mer ASSAR-komponenter i ditt liv! Det finns så oändligt många sätt vi kan göra det på, ofta i all enkelhet. Mitt exempel ovan är mitt val för att skapa mer ASSAR i mitt, och förhoppningsvis i andras, liv. Det är också ett sätt att själv utforska verkligheten och inte förlita sig på allt som fläks ut i diverse olika mediekanaler. Det finns naturligtvis mängder med andra sätt att lugna en uppriven och kanske uppgiven ASSAR.

Det fungerar fint att ge ett uppmuntrande erkännande till en kollega man haft meningsskiljaktigheter med, en medkännande kram till en människa i sorg, ett välkommet besök hos någon som sitter alltför ofta ensam, etcetera. Berätta gärna i artikelns Facebookflöde hur du gör! Oavsett vad du väljer är det gott för dig, för din omgivning och för världen. Det behövs mer än någonsin nu när det är så många märkliga rykten och alternativa fakta i omlopp. Sträck ut din hand och stå upp för ASSAR. Din hjärna mår gott av det, världen behöver det!

* De övriga komponenterna i ASSAR-modellen är status, säkerhet, autonomi och rättvisa.