Det är svårt att skriva om Micael Dahlén utan att analysera hans svarta naglar. Eller beröra att han blev professor vid blott 34 års ålder. Men det går.

För han är så mycket mer än de där uttjatade naglarna och har med tiden blivit äldre än 34 år.

Hans arbetsrum på Handelshögskolan i Stockholm är ett under av perfektion, om man söker det typiska rummet för en professor. Böcker på nästan varenda kvadratdecimeter - uppslagna, travade, utnötta. Man anar ett skrivbord där under någonstans, men på något sätt kan man inte vara helt säker.

Det kunde lika gärna vara ett rymdskepp som mellanlandat.

För att kliva in i ett samtal med ekonomiprofessorn och författaren Micael Dahlén är lite som att färdas till många platser snabbt och samtidigt – som ett UFO som färdas med ljusets hastighet och studsar mellan centrala punkter i marknadsföringsuniversum. Hans kunskaper sträcker sig över många områden som alla hänger ihop på ett eller annat sätt. Den fysiska hjärnan som tänker tankarna om ekonomiska strukturer som i sin tur är beroende av marknadsföring som är beroende av kunder som har fysiska hjärnor att tänka med… Allt hakar i varandra, går runt och kommer tillbaka.

Och över alltihopa svävar kreativiteten.  Behovet av den nästlar sig in överallt. Människan behöver den som motivator, hjärnan för stimulans och företagen för att komma fram med nya produkter och lösningar.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

”Det fungerar”

Micael Dahlén är just nu aktuell med boken Monster – en kontroversiell bok där han intervjuar kända seriemördare. Men han är också mannen bakom Nextopia, om den nutida människans tendens att leva för det som komma skall, snarare än det som existerar nu. Och så Boxen, boken som lär oss om kreativetens förmågor att bygga framgångsrika företag och skapa innovativa individer.

Det går nämligen att träna upp sin kreativitet, precis på samma sätt som går att träna sig till en muskulös kropp. Hjärnan är en kroppsdel med potential.

Dahlén säger att upprinnelsen till boken är just det – att sprida vetskapen om att det faktiskt går att träna upp sin kreativitet.

- Jag vill att människor i gemen, ska inse att det här faktiskt fungerar. Att man kan slipa sig genom praktiska övningar som tar oss ur de gamla vanliga tankespåren vi har. Sen ville jag förse företagare, organisationer och samhället med argument för att det faktiskt är värt att satsa på det här.

Micael vill komma bort från den romantiska bilden av den kreativa människan som skapar på känsla. För honom handlar det snarare om att kreativitet är något fundamentalt i oss alla, och som vi själva har ansvaret för att plocka fram. Och det finns inga  godtagbara ursäkter för att inte göra det. Idag har vi bättre förutsättningar än någonsin, menar han.

- Vi är alla upptagna med att söka lyckan – för att vi kan det idag. Och vi kan också söka kreativitet på ett nytt sätt. Det går fortare, vi har tillgång till mer information och många fler möjligheter att skapa nya tankar och produkter. Mina studenter som jag undervisar här på Handels har en helt annan mentalitet än jag sett tidigare. Många är redan egna företagare vid sidan om studierna och hela tänket andas ”Jag kan!”. Det är en möjligheternas och kickarnas värld. Man vill konstant veta vad som finns bakom nästa hörn, för det kanske är något ännu häftigare än det vi har här och nu.

Det är ett Nextopia vi lever i. Nextopia-begreppet som Micael Dahlén formulerat, handlar just om det – att hela tiden leva i framtiden. Han menar att det som skapat den här typen av människa är ganska basalt – det är evolutionen. Vår mänskliga art är programmerad att inte nöja sig, att aldrig sitta still. Det är en överlevnadsinstinkt som verkar på samma sätt nu som när vi gjorde upp den första elden eller skapade det första verktyget.

Vi vill vidare.

- Med den teknik vi har tillgång till idag är våra förutsättningar för kreativitet helt annorlunda. Det är gränslöst i större utsträckning. Allt som gjorts en gång kan i princip automatiseras och göras av en dator. Det finns en app för det… Saker behöver inte göras om, utan snarare göras på nya sätt hela tiden och vi behöver hela tiden utmana oss själva för att förverkliga nya idéer. Så hela kreativitetsbegreppet är på väg att luckras upp. Tidigare talade man om att 27-års ålder var en gräns. Efter 27 år började kreativitetsförmågan avta avsevärt. Så ser det inte längre ut, vi bibehåller den förmågan mycket längre upp i åldrarna nu.

Det är i processerna det händer

Idag jobbar man allt oftare teambaserat på företagen i nästan alla branscher. Det kommer nya metoder, trender och arbetssätt som är baserade på samverkan mellan människor. Kan fler hjärnor som samverkar också nå en högre grad av nytänkande?

Dahlén ser många vinster med att arbeta i team, men han ser också att det är en arbetsform som är mycket svår och som kräver bra förutsättningar för att resultatet ska bli användbart. Han menar att det allför ofta blir fokus på målsättningen, när det man egentligen borde jobba mer med processerna som leder fram dit.

- Det är i processerna mot målet som kreativiteten skapas. Hur målet ser ut kan vi egentligen inte veta eftersom förutsättningarna alltid förändras längs vägen. Jag brukar jämföra det med att vara väldigt kissnödig men inte ha tillgång till en toalett, säger Micael och ler. Kreativiteten ligger ju i att komma på var du ska kunna kissa. När du sen kissar, som är målet, så för ju den handlingen inte processen framåt längre. Det är ju vägen dit som varit den verkliga utmaningen…

Det handlar alltså om att skapa ett utrymme där medlemmarna i teamet exponeras för varandra på ett optimalt sätt. Det handlar om att fylla boxen med rätt sorts pusselbitar och skaka om på rätt sätt. Micael menar att vi överlag måste öka vårt gemensamma medvetande för att förstå var i strukturen vi befinner oss. Annars blir vi bundna i våra tankemönster och kan inte medvetet kliva ur dem.

Det här är också anledningen till att man inte ska stanna för länge inom samma bolag. I alla fall inte om man vill undvika stagnation. Dahlén säger att vi tenderar att ”konservera” det vi vet och att den kunskapen snart blir etablerade sanningar, som påverkar vår förmåga att tänka nytt.

Han talar om undersökningar som visar att marginalnyttan för en chef avtar redan efter de första tre åren. Efter fem år är den nere på noll. I relation till ett sådant resonemang funderar man hur begrepp som ”företagskultur” står sig idag?

- Idag byggs företagskulturen ständigt. Här och nu. Den utvecklas hela tiden på ett annat sätt idag och det går snabbare att skapa den, via exempelvis sociala medier. Det handlar mer om vilken gemenskap man lyckas etablera och utstråla, än om arv. På samma sätt som jag tror att ”facit” i skolan kommer att försvinna, så tror jag att tanken ”så här har vi gjort i 100 år, alltså är det rätt” också kommer att försvinna.

I sin bok Boxen visar Dahlén upp ett stort antal exempel på kreativa lösningar på olika typer av uppgifter och problem. Det blir tydligt att det faktiskt inte finns ett enda korrekt och allomfattande facit. Det är befriande och väldigt tankeväckande. För hur vanligt är det inte att det är vi själva som stoppar oss från att komma vidare? Våra förväntningar på oss själva styr oss rakt in i gamla vanliga tankebanor – eller som Dahlén säger ”hjärnan älskar tanketunnlar och flodbäddar”. Hjärnan är en lat mekanism som helst sparar sin energi och måste tvingas in i nya obekväma sätt att jobba. I boken punkterar också Dahlén ett antal myter som han upplever finns kring kreativitetsbegreppet – som att kreativitet inte går att styra och att den är slumpmässig.

Individen får större utrymme idag

Bilden av det ensamma geniet är djupt etablerad. Historiska personer som Da Vinci, Einstein och vår tids Jobs är bara några exempel på förebilder för extrem kreativitet och innovationskraft.

Hur ser vårt förhållande till individen ut idag – är vi beroende av att rekrytera stjärnskott för att slå oss fram i konkurrensen? Nej, inte nödvändigtvis tror Micael Dahlén.

- Jag tror att vi är beroende av individen som sådan, men inte en specifik. Vi är beroende av människor och det mänskliga. Individen är starkare idag och har en individuell drivkraft som jag tror alla företag vinner på att ta tillvara. Folk kommer inte med mössan i handen längre och det tror jag är anledningen till att företag som Google och Spotify kunnat formas och vara så framgångsrika. Marknaden idag är mer öppen och vi tillåts vara individer på ett nytt sätt.

Trots detta - det är en ständig kamp om talangerna där ute. Alla rekryterar bara ”de bästa” och människan har blivit både företagskulturen och varumärket. Humankapitalet spelar huvudrollen. Många sneglar på sina konkurrenter och vässar och slipar in i minsta detalj för att lyckas ta marknadsandelar, attrahera eliten och springa om sina fiender.

Hur skapas kreativiteten i en sådan miljö? Inte alls särskilt bra, menar Micael Dahlén.

- Det finns undersökningar som visar att när man tittar för mycket på konkurrenterna, går strategierna till slut ut mer på att skada konkurrenten än att komma upp med nya innovativa produkter. Man fokuserar på att skapa något som skiljer sig från alla i branschen, snarare än att skapa nytt. Det här är alltså något som sker omedveten och inte alls planerat. Det bara blir så för att man kommit i ett sådant spår. På det sättet blir konkurrensbevakningen hämmande för företagets utveckling. Man hade kommit oerhört mycket längre om man fortsatt springa själv, istället för att koncentrera sig på att försöka lägga krokben för motståndaren. Många gör det misstaget.

Med det här resonemanget blir det också tydligt att branschöverskridande lösningar borde kunna tillföra något. Att inte fästa blicken på konkurrenten, utan kanske snarare med nyfikenhet titta på någon som ligger långt därifrån. Som en influens och inspiration. Kanske finns det pusselbitar som är som gjorda för varandra där ute – det gäller bara att hitta dem och föra dem samman?

- Jo, visst är det så. Och vi ser alltmer av det idag. Men vi är alla styrda av våra förutfattade meningar och förväntningar på vad vi kan och inte kan. Att kolla in i en annan bransch är ju lite som att lära sig ett helt nytt språk och barriären finns där. Den måste överbryggas och det är ett motstånd. Men visst. Tänk att sätta en påve, en rabbin och Bellman i samma rum… Då kan det hända grejer.

Och Dahlén tycker inte att man ska vara rädd att ge sig in i nya marknadsfält. Begreppet ”att kunna branschen” upprätthålls främst av personer som just ”kan branschen” och gärna vill slå vakt om sin egen kompetens och storhet. Men det här tänket är på väg att tunnas ut, menar Dahlén. Den nya unga människan som han möter i universitetsmiljön präglas av ett helt annat mod idag. Det är inte mycket som skrämmer dem.

Sverige ligger långt fram

Internationellt ligger svenska företag långt fram när det gäller kreativitet. Vi har ett av de högsta innovationstalen i världen.

Vi har ett relativt öppet företagsklimat är mer benägna att avsluta verksamheter som inte fungerar och det är en förutsättning för att få tillväxt, menar Dahlén.

- Eftersom det är relativt lätt att både starta upp men också att avsluta och stänga ner bolag, blir det mindre hinder generellt på vår marknad. Det lämnas ständigt plats för nytt. I många andra länder är det inte alls lika enkelt.

Dock har vi en flaskhals eftersom vi saknar folk och är ett relativt litet land, sett ur ett globalt perspektiv. Men Dahlén påpekar också att världen krymper och att vi är väldigt internationella i våra ambitioner. För att fortsätta förvalta vårt nytänkande perspektiv  tror Dahlén på ett coachande ledarskap. Och kanske ännu viktigare – man måste vara en bra processledare.

- Jag återkommer till att kreativiteten ligger i processen och hur man tar sig fram till målet. Det är där man måste leda rätt. Man måste också se individen och förstå att medarbetaren i stort sett alltid kan mer än sin chef idag. Det är ledarens roll att locka ut den kunskapen ur människor. Och lyckas göra det på rätt sätt.