När Marie Reinicke fick förfrågan om att projektleda World Scout Jamboree 2011 för fyra år sedan var hon faktiskt helt unik. Socutrörelsens Jamboree-verksamheten har traditionellt varit för pojkar och organiserats främst av män, men detta är på väg att förändas. Och hon var inte bara tjej, hon var ung också, 26 år. Ändå tvekade hon inte inför uppgiften, även om det var med viss nervositet hon tackade ja.

- Inom scoutrörelsen får man öva ledarskap väldigt tidigt. Det har präglat mig och jag lärde mig tidigt att leda både mig själv och andra.

Hon berättar om när hon, tillsammans med en kompis, redan vid 11-års ålder tog initiativ till en städdag för scouternas räkning. Skickade inbjudningar, planerade, gjorde matbeställningar och genomförde projektet med ett antal entusiastiska deltagare. Långt ifrån storleken på årets Jamboree med över 40.000 deltagare från hela världen. Men kanske lades ändå redan där projektledargrunden för tjejen som skulle komma att utses till Årets Projektledare på Projektforum 2011.

Viktigt med bollplank

Vad tror Marie själv krävs för att hamna där hon gjort? Hon menar att hon aldrig hade kunnat komma såhär långt utan stöd och bollplank inom scoutkåren.

- Man vågar inte göra sånt här om ingen tror på en. Jag var alltid omgiven av folk som stöttade och peppade mig och trodde på mina idéer. Jag var aldrig ensam och hade alltid bra förebilder runt omkring mig. Scouterna är en fantastisk plantskola för ledarskap.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Marie är en person som syns och som sprider energi. Hon beskriver sig själv som positiv i mötet med andra människor.

- Jag tror att ledarskap handlar mycket om att kunna inspirera och motivera dem man jobbar med. Jag visar alltid att jag bryr mig om hur andra mår och hur det går för dem. Man måste fråga och vara lyhörd. Sen tycker jag ju att det är så fantastiskt kul själv och det smittar av sig! Man måste ge mycket av sig själv, först då får man också tillbaka.

World Scout Jamboree arrangeras vart fjärde år någonstans i världenoch i somras var det första gången som Sverige stod som värd. Det är inte bara ett stort internationellt läger, det är också ett koncept. Man ansöker och blir utvald för att få bli arrangörsland. I somras var det alltså första gången en sådan stor internationell Jamboree hölls i Sverige. Ungefär 40.000 scouter från 146 länder deltog och de tolv dagarna tog sju år att förbereda.

Jamboreen föregicks av ett antal besök från representanter från de olika deltagarländerna. Vem som helst förstår att projektet innebar ett antal utmaningar för alla inblandade. För hålla ihop allting krävdes naturligtvis struktur, något Marie Reinicke är bra på.

Hålla reda på bollarna

- Jag är nog en ganska strukturerad person som har lätt att hålla fokus. Jag fick barn under den här perioden och tog min masterexamen i juni. Och hela tiden jobbade jag som spinninginstruktör en gång i veckan. Det var ett medvetet val att fortsätta med det. För min del funkar det att ha späckat schema om man kan fokusera på en sak i taget. Det gäller att inte ha så många bollar i luften på en gång, då blandar man ihop. Men så länge man jobbar med en sak i taget och lyckas stänga av de andra under tiden, så funkar det tycker jag.

Marie är en listmänniska. Hon håller koll och bockar av, fyller på och stryker. Och kommer ihåg att fira framgångarna. Hon är ingen grubblare, men reflekterar ofta och försöker lära sig av sina misstag. Att vara närvarande i sin uppgift är något hon tror har hjälpt henne att bli så produktiv.

- Man måste hålla isär saker och ting. ”Nu gör jag det här under de här avsatta timmarna. Det andra gör jag sen, så det kan jag helt släppa”, brukar jag tänka. Sen tror jag verkligen på att uppmärksamma varje litet framsteg. På så sätt blir det synligt vad man faktiskt åstadkommer. Det är lätt att glömma bort det när det är mycket. Ibland är man för självkritisk.

Så blev Jamboreen lyckad

Då och då stannar hon alltså upp och funderar. Hon tittar på hur hon själv har agerat i olika situationer och försöker dra lärdom av såväl lyckade som mindre lyckade beslut. Vad fick det för konsekvenser? Hade något kunnat göras annorlunda? Och hur kan vi göra nästa gång en liknande situation uppstår?

Vad var det då projektet World Scout Jamboree lyckades så bra med? Marie är övertygad om att den etableraden gemensamma och tydliga målbilden och bra kommunikation var de största framgångsfaktorerna och det som gjorde att alla visste vilken väg de skulle ta i varje liten fråga.

- I förberedelsefasen jobbade vi mycket med att ta fram en stark idé, en enda linje – det här vill vi att vår Jamboree ska vara. En riktig och äkta målbild som alla kunde följa, rakt igenom alla nivåer inom projektet. Rent organisationsmässigt jobbade vi med att skapa förutsättningar för att låta olika gränsytor kommunicera med varandra. På så sätt föll mindre mellan stolarna och mer fångades upp tack vare att organisationen kommunicerade mycket på tvären och hade insikt i varandras områden. Det handlade också mycket om bygga personliga relationer som fungerade bra mellan de olika grupperna i projektet vilket gjorde att det var lättare att även ta tag i svårare frågor tillsammans. Och givetvis information och kunskap.

Kundfokus

Målgruppen för Jamboreen var också tydlig, vilket underlättade arbetet. Att lyssna på vad deltagarna ville ha och förväntade sig, gjorde det möjligt att träffsäkert arbeta mot att tillmötesgå besökarnas önskemål.

- Kundfokus ska man alltid ha och vi förde hela tiden dialog med representanter från alla deltagarländer. På det sättet hade vi möjlighet att etablera en samsyn och leverera enligt förväntningarna.

Det är med stor entusiasm som Marie berättar hur den Svenska World Scout Jamboreen gjort ett avtryck inom scoutvärlden. Den är omtalad och förhoppningsvis har den satt ribban för de kommande arrangemangen, närmast i Japan

- Vi lyssnade mycket på målgruppen och hade hela tiden ungdomar i fokus. Det har inte varit så förut traditionellt i lika stor utsträckning. Vi testade till exempel många aktiviteter och koncept med jämnåriga scouter. Det hoppas jag verkligen att framtida arrangörer tar med sig. Ungdomarna var en riktig tillgång och det är ju trots allt för dem vi gör alltihopa.

För Marie Reinicke är projektledning och ledarskap tätt förenat. Det handlar om liknande saker – att stå upp, våga ta beslut och att motivera. Få andra att jobba och tillsammans med medarbetarna skapa en kreativ miljö där alla trivs och har rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete.

Letar nya utmaningar

Och hur ser framtiden ut? Marie är öppen och letar just nu nya utmaningar. Idag ser hon projektledarrollen med helt andra ögon än när hon hoppade på sitt uppdrag för fyra år sen och hon har inget emot att gå bakvägen – hon vill gärna läsa lite praktisk projektledning, om inte annat så för att få bekräftelse kring frågor hon redan har djup praktisk erfarenhet av.

- Jag är öppen för framtiden. Jag vill i någon form, få arbeta med att ta till vara en organisations mänskliga resurser på allra bästa sätt. Om det sen är som projektledare eller inte har jag inte ens funderat kring. Men jag vet att det finns mycket att göra ute på arbetsplatser för att få människor att känna delaktighet, ta ansvar, öka sin effektivitet och samtidigt må bra i själen.