Vid en första anblick kan man nästan tro att kunskap är på väg att bli mindre viktigt. All kunskap finns ju ändå en googling bort, så varför ska vi lära oss saker själva? Dessutom påstås det ju att AI är på väg att ta över många kunskapsintensiva jobb. Borde vi inte strunta i det där med ”hård” kunskap och istället lägga all energi på att utveckla vår empati, och andra unikt mänskliga förmågor?

Det där sista är enkelt att svara på – kunskap gör oss mer empatiska, eftersom empati kräver att man har kunskap om andra människors förutsättningar.

Och sanningen är nog att vår egen, personliga kunskap kommer att bli allt viktigare i takt med att vi matas med mer och mer information via ny teknologi. Den artificiella intelligensen kan säkerligen distribuera information och kunskap på miljoner olika sätt, men är inte själv intelligent, namnet till trots. Den verkliga kunskapen och klokheten måste fortfarande komma från oss människor.

Livslångt lärande och törsten efter kunskap utvecklar oss som människor. Genom att ständigt lära oss nya saker blir vi mer öppensinnade och kreativa, och lär oss att fatta bättre beslut.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Kärlek till lärande

Livslångt lärande kräver att man utvecklar en stark kärlek till lärande, och ser ett egenvärde i det. En bra början är att odla sin nyfikenhet. En nyfiken människa är öppen för att utforska nya saker, pröva nya maträtter, besöka nya platser, lyssna på människor som hon aldrig har talat med tidigare, och så vidare.

Genuin kärlek till lärande sträcker sig dock längre än ren nyfikenhet. Kärlek till lärande handlar om att verkligen vilja fördjupa sina kunskaper och göra det livslånga lärandet till en livsstil, ett sätt att vara. Lärandet blir en del av ens schemalagda eller inlärda vanor och rutiner.

Den som har en stark kärlek till lärande nöjer sig nog inte heller med att samla kunskaper inom sitt eget professionella gebit. Det finns också ett uppenbart värde i att ha goda kunskaper om platsen man bor på, maten man äter, människorna man träffar, tekniken man använder eller språket man talar.

Ett bra sätt att odla sin kärlek till lärande är med andra ord att bli en allätare av kunskap och information. Ju mer man lär sig om olika saker, desto tydligare blir det att saker hänger ihop med varandra på ett sätt som inte alltid är uppenbart vid första anblick.

Utveckla omdöme och kritiskt tänkande

Kunskap och livslångt lärande handlar dock inte bara om att lapa i sig information och faktauppgifter. Det handlar också om att utveckla sitt omdöme och sitt kritiska tänkande.

Kritiskt tänkande är en egenskap som prisas av många i dagens samhälle, men tyvärr appliceras desto mer sällan.

En uppfattning behöver inte vara korrekt bara för att alla ens vänner på Facebook delar den. Eller för att hundra kändisar har skrivit på ett upprop i tidningen, till stöd för uppfattningen. Eller för att just den uppfattningen anses vara modern och tidsenlig. Dessa faktorer är faktiskt helt irrelevanta, vilket blir uppenbart när man ser det längre tidsperspektivet och kan konstatera att tidsandan förändras och justeras (det är just därför den kallas för en ”tidsanda”).

Det enda som är relevant är om uppfattningen håller för en förnuftsbaserad prövning. Bygger den på korrekta fakta, logiska resonemang och verklig mänsklig erfarenhet? Grundar den sig på en realistisk syn på människan och världen? Tar den hänsyn till människans och samhällets ofta väldigt varierade behov och förutsättningar? Tar den hänsyn till att människan inte är perfekt och att det historiskt sett har visat sig farligt att utkräva perfektion?

En viktig grundprincip är att det aldrig ska vara tabu att ifrågasätta åsikter, uppfattningar eller ens kunskap. ”De omnibus dubitandum est” – allt måste betvivlas, säger man på latin.

För den som verkligen vill utveckla sitt omdöme, som ett led i det livslånga lärandet, finns det konkreta övningar som man kan utsätta sig för – men de kräver en viss mental styrka.

Utsätt dina uppfattningar för prövning

Om man aldrig har utsatt sig själv och sin uppfattning för prövning så kan man egentligen inte säga att man har en välgrundad åsikt inom det aktuella ämnet. Men det finns som sagt konkreta sätt att utsätta sig för den prövningen.

Välj ut någon av dina viktigaste åsikter om samhället, och formulera den i några korta meningar, så kärnfullt som möjligt.

Därefter ska du skriva en lång lista – som helt och hållet består av starka motargument. Fuska inte, utan välj de absolut starkaste motargumenten du kan komma på (eller hitta i andras argumentation). När du tycker att du är klar, tvinga fram tre motargument till. Försök att fullständigt smula sönder din egen argumentation i frågan. Om du hävdar att det inte finns några bra motargument till din åsikt, så har du fel. Det finns det alltid.

Du kan ta övningen ännu ett steg längre om du har en bekant som du ofta brukar diskutera med, och som har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dig. Föreslå att ni för skojs skull ska byta roller så att den personen tvingas argumentera för din åsikt, och vice versa.

För att kunna utvärdera sina egna uppfattningar om världen, måste man först testa att se världen ur det rakt motsatta perspektivet. Lär man sig det så blir man klok på riktigt – och utvecklar med tiden ett väldigt gott omdöme.

Livslångt lärande handlar alltså dels om att törsta efter kunskap, dels om att förhålla sig till kunskap och idéer på ett omdömesfullt sätt.