I början av februari arrangerade Svenska Ridsportförbundet föreläsningar och workshops på Nova Park i Knivsta för Sveriges bästa tränare inom ridsporten.

Jag sitter bredvid dressyrtränaren Traudi Björling, som är en superstar inom hästvärlden. Hon nickar och ler. Vi ska lyssna på den mentala rådgivaren Johan Plate. Hon berättar att hon har jobbat ihop med Johan och att han är riktigt rolig att lyssna på.

Sedan 1984 har Johan studerat pedagogik, sociologi och psykologi. Han har skrivit elva böcker om prestationens psykologi och han har länge varit kursansvarig för grundkursen i Idrottspsykologi på Stockholms Universitet.

Ha roligt för att stärka motivationen

Vi sitter fast, är det första vi får höra. Klart och tydligt. Vi har nämligen spelat brännboll på samma sätt i evigheter. Johan berättar:

- Runt om i Sverige ser jag ängsliga femteklassare på brännbollsplan. Nervösa står de med en liten tennisboll som de ska försöka pricka med ett slagträ stort som ett sugrör. Och självklart finns det alltid en kaxig klasskompis som ställer sig en meter framför med händerna framsträckta.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vi börjar skratta nervöst av igenkänning. Känslan av att ha halva laget ute vid konerna och rädslan för att missa bollen. ”Ta kärringracket” ekar i mitt huvud och jag ser plötsligt det logiska i att behöva dricka öl i studentmössa i kombination med den där hemska aktiviteten.

Ridsporttränarna står svarslösa när Johan frågar varför vi inte ändrar reglerna på brännboll, eftersom uppenbarligen ingen tycker att det är kul. Varför använder vi inte golfklubbor, tennisracket eller ändrar om reglerna för det där hotfulla utelaget med de kaxiga klasskompisarna?

Var är kreativiteten?

Samtalet leder vidare till ridning och kreativitet.

En ridlärare sträcker upp handen och berättar att hon hade varit på ett seminarium med 18 stycken tränare. De hade tillsammans bollat idéer om hur de skulle kunna göra ridlektionerna roligare. Efter det hade hon börjat använda orangea koner och stora medicinbollar när eleverna skulle träna precisionsridning. Inte bara för att det är roligt att använda redskap i träningen, utan även för att det är viktigt för ledarskapet.

En häst följer gärna efter de andra hästarna i ridhuset, men för att du ska kunna få hästen att gå dit du vill, är precisionen viktig. Att puffa på en stor boll är ett roligt sätt för ryttaren att målinriktat styra mot mål och lösa en uppgift.

Om du säger till en ryttare att den ska kontrollera hästens galoppsprång i ridhuset är det nästan omöjligt att se någon skillnad. Men säger du att ryttaren ska rida exakt tre galoppsprång mellan ett par koner då blir effekten på ryttarens kontroll och inverkan väldigt tydlig.

När ryttarens sätt att rida är tydligare blir hästen tryggare. Världsstjärnor som Malin Baryard och Jan Brink tränar precision varje dag. Kanske inte alltid med stora medicinbollar. Men grundtanken är den samma när du ska hoppa över hinder på 160 centimeter eller göra galoppiruetter.

Motivet att arbeta som en galärslav

Johan fortsätter föreläsningen med att prata om vad som motiverar oss att göra det vi gör.

- Hur kommer det sig att hästmänniskor går upp i gryningen och arbetar som galärslavar? frågar Johan retoriskt.

Alla vet svaret. För att det är kul! Som så många idrotter handlar inte sporten enbart om lektionstillfället. Johan berättar ett barndomsminne:

- När jag var liten spelade jag tennis. Jag cyklade till tennishallen och hängde omkring banan även när det inte var lektion. Att få skjuts till tennishallen, duscha hemma, aldrig stanna kvar i cafeterian med kompisarna och missa allt det roliga runt omkring, bäddar inte för att göra upplevelsen av tennis rolig. Och att ha kul är en viktig faktor för att stärka motivationen.

Jag sneglar mot Traudi Björling och de andra tränarna som sitter i Nova Park. Alla nickar instämmande och det viskas om ”När jag var ung då fick man minsann åka ensam med bussen till stallet…” och så vidare.

Själv tänkte jag på en radiointervju jag hörde med en höjdshoppstjärna som hade ett sportutövande barn. Radioreportern frågade om barnet drillades i höjdhoppning men där sa idrottaren nej. ”Mitt barn måste få tjata och bygga upp en vilja innan hon får börja med någon aktivitet”.

Där hade vi svaret! Tänkte jag. Med en stark längtan kommer behovet att få hänga runt idrottsarenan även efter lektionstid.

Jhan Plate

Positiv feedback

Den gamla klyschan om att ge kritik med att inleda och avsluta med något positivt fungerar inte, menar Johan. Allt som stannar kvar hos adepten är det negativa. Feedbacken ska vara konstruktiv och lärorik. Du behöver inte säga att det är dåligt att riva till en person som precis har rivit tre hinder. Din viktigaste uppgift som ledare är att lämna adepten med känslan av att ha lyckats.

Att inte bli utvald till laget kan vara lika hemskt för en proffsryttare som det är för en femteklassare som spelar brännboll. Men är du en närvarande ledare som tror på dig själv, behöver negativ feedback inte innebära att eleven tappar motivationen. Om eleven får veta vad som krävs för att komma med i laget vänds kritiken till något konstruktivt.

- Att ge en hemläxa som eleven ska träna på till nästa lektionstillfälle ökar motivationen och kunskapen. Då ”spelar man tennis” även fast man är hemma, förklarar Johan.

Ett tryggt ledarskap

Bengt Johansson, förbundskapten för handbollslandslaget 1988-2004, hade ett ledarskap som byggde på förtroende och självsäkerhet. Under hans tid som tränare vann handbollslandslaget 13 medaljer i 16 internationella mästerskap.

- Under en matchpaus kunde Bengan samla ihop laget och ställa frågan "Vad tänker ni göra?" Sedan gick han undan. En minut senare kom han tillbaka och frågade "Vad har ni bestämt?", berättar Johan.

Han menar att det skapar motsättningar om man går in och detaljstyr under ett kritiskt läge som kräver att lagspelarna är kreativa och spontana. Men det tar tid att lära ut autonomi och ansvar.

En av tränarna på Nova Park berättar att hon alltid avslutar sina hopplektioner med att be eleverna att välja ut tre hinder som de ska rida om. Nya elever brukar ha svårighet att välja vilka hinder de ska ta. De lätta eller de svåra. Men efter ett tag lär de känna sig själva och börjar tro på sina egna beslut. För ryttaren är det en ovärderlig lärdom då du rider ensam. En häst trivs bäst med ett lugnt och tryggt ledarskap.

Hellre att du rider lite fel men målinriktat, än rätt men osäkert.

Avslutningsvis berättar Johan om värdet av att känna sig som en vinnare. Då menar han inte att komma först på prispallen, utan att slå personbästa. Att märka att man förbättras och utvecklas eldar på motivationen och som ledare är det din uppgift att informera eleverna om det.

Och som ledare är det även din uppgift att se till att alla har roligt och vem vet, kanske även bryta en och annan regel.

För visst behöver vi vara lite kreativa och fräscha upp aktiviteter som brännboll till exempel?

Foto: Theresia Viska