Orostankar kring det som hände igår och det som kanske kan hända imorgon är ett nedärvt behov som vi människor har utvecklat för vår överlevnad. Att vara vaksam på framtida faror har varit vårt sätt att överleva här på jorden. Att fundera över gårdagen gör att vi kan göra annorlunda nästa gång vi utsätts för fara. Och vi är alltså konstruerade att fokusera mer på det som kan utgöra hot och det som inte fungerar än det som är bra och fungerar. 

Vi har förmågan att tänka abstrakt i form av framtidsscenarier och att skapa bilder av hot som kan uppstå, men ännu inte existerar. Våra tankar är som en projektor som spelar upp tänkbara scenarier för att hitta de bästa handlingsstrategierna för att sätta oss i säkerhet. Det är faktiskt ganska bra om man tänker efter, men idag när det finns hot och faror överallt och hela tiden skenar hjärnan lätt iväg. Den blir som en överkänslig brandvarnare som tjuter om du så bara tänder ett stearinljus. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Hjärnan kan bli kidnappad

Denna känslighet gör att orostankar lätt kidnappar din hjärna och till slut blir tankarna din verklighet. Vi tror att tankarna vi tänker ska lösa problemen, men det är tvärtom. Det är tankarna som skapar problemen. Obehaget över att du upplever att du inte har kontroll är dessutom en starkt bidragande orsak till att oron stegras. Du börjar nämligen febrilt försöka återta kontrollen genom att tänka ännu mer, vilket i sin tur ökar tankeverksamheten och anspänningen ytterligare. Du fastnar således lätt i en ond spiral – en kontrollstrategi som går över styr. 

Det finns två olika typer av tankar av det här slaget och de är bästa kompisar. Den ena tanken kallas för olusttankar och den andra för tröstetankar. Det börjar med olusttankar, att något känns olustigt och obehagligt. Varför hälsade hon inte på mig? Är hon sur för att jag inte ringde? Dina tankar irrar omkring.  Sedan kommer tröstetankarna. Det är tankar du får för att trösta dig när du fått dina olusttankar. Du berättar om dem för din partner som tycker att du överdriver. När du blir helt gråtfärdig tröstar han eller hon dig, men det gör bara det hela värre. 

Trots att du vet att du inte ska tänka på ett visst sätt gör du det i alla fall. Någon annan kanske säger åt dig att släppa taget om tankarna, men du kan liksom inte det. Du upprör dig fortfarande över vad någon sa eller gjorde. Du kanske förbannar dig själv för det du själv sa eller gjorde. Anklagelserna mot dig själv eller någon annan är många. Du ältar det om och om igen. Då är det lätt att bli bitter. Bitter på dig själv, bitter på andra och bitter på livet. Du kanske inte ser det själv, men jag lovar att alla andra ser. Bitterhet lyser igenom allt vi gör om den har oss i sitt grepp. Ställ någon i din omgivning den enkla frågan: Är jag bitter?

Bitterhet består vanligtvis av ilska som envist bitit sig fast i våra tankar. Den beskrivs ibland som ilska som gått i baklås, vilket jag tycker är en bra beskrivning. Själva grundilskan har gått över, men istället har du fastnat i bitterhetens träsk. Orsaken kan vara att du har blivit kränkt och inte lyckats hantera det. Det kan också vara så att du misslyckats med att sätta gränser eller säga ifrån ordentligt. Istället har du bitit ihop och vänt din ilska inåt, och priset för det får du betala nu. Dina tankar kan ha fastnat i händelser och situationer som ligger åratal bakåt i tiden, ibland kanske flera decennier. 

Kanske vill du att en viss person ska inse att han eller hon har gjort fel och be dig om förlåtelse, men det är en omöjlighet i många fall. Personen kan vara avliden och hur som helst har du inte den kontrollen över andra människor. Att försöka kontrollera någon i tanken leder ingenvart och det vet du innerst inne. Det får dig inte att må bättre. Tvärtom, du mår bara sämre.

Det är inte farligt att tänka olusttankar

Sömn är ett exempel på ett naturligt och automatiserat förlopp och om du inte somnar när du lägger dig gör du uppenbarligen något för att hindra sömnen från att infinna sig. Egentligen borde det inte ens heta att somna. Att låta sömnen komma är ett mer förklarande begrepp. Det vanligaste sättet att hindra sömnen är att tänka på att klockan är mycket. Ibland kan det därför vara bättre att tänka att du INTE får somna. Då brukar man somna snabbare. Det kallas för paradoxal intention och samma metod kan man använda inom många andra områden. Låt säga att du lätt får handsvett. Då kan du tänka på att försöka handsvettas ännu mer, så att det bara rinner om händerna. Vad händer (haha för ordvitsen) då? Jo, handsvetten försvinner helt och hållet. Det är det paradoxala. Om vi önskar mer av något försvinner det och önskar vi mindre av något stannar det kvar. 

Vad du än gör försök inte trycka bort eller förtränga tankar för då aktiveras den så kallade sympatikusreaktionen – en autonom reaktion från ditt sympatiska nervsystem som finns för att varna dig för eventuella faror – och din kropp tänker att det verkligen är fara å färde. Flykt bekräftar den fara som din kropp upplever och då avtar inte ångesten. Ditt alarmsystem är visserligen gjort för att varna, men det här är ett falskt alarm. Det är inte farligt att tänka olusttankar. De är självklart inte trevliga men det din kropp larmar för innebär ingen fysisk fara. Tankarna försvinner inom några minuter om du bara vågar utmana dem. Testa så får du se! Det krävs dock en enorm impulskontroll för att motstå flykten. 

Givetvis ska du inte heller tillgripa olika typer av substanser såsom alkohol, tabletter eller andra droger för att fly undan jobbiga känslor. Även när ångesten är som allra värst är det viktigt att du bara tar dig igenom den. Den kommer att minska. Det lovar jag dig - vägen ur ångesten går rakt genom ångesten!