Vad gäller innebörden av chefens kommunikativa förmågor har vi traditionellt lyft fram vikten av genuint lyssnande å ena sidan, tydlig och engagerande kommunikation å andra sidan. Båda dessa förmågor speglar i mångt och mycket en linjär syn på kommunikation, dvs överföringen av meddelanden från en hjärna till en annan. Någon talar och någon lyssnar.

Denna överföringsmodell har kritiserats bland annat för att den bygger på en starkt förenklad syn på kommunikationsprocessen och hur individens varseblivning och tolkning fungerar. Som ett exempel: bara för att jag säger något till dig innebär inte det per automatik att du har uppfattat det jag sa på det sätt jag avsåg.

Likväl fokuserar ofta ledningen och chefer just på utmaningen att få ut informationen. Hur ska vi få ut budskapet? – är en vanligt förekommande fråga i samband med att chefer diskuterar och fattar beslut om viktiga frågeställningar, förändringar eller prioriteringar. Svaret landar ofta i lösningar som: Vi skickar ut ett mail, lägger ut informationen på intranätet eller berättar om det på nästa avdelningsmöte. Ganska enkelt och väl gjort så kan uppgiften bokas av: Fixat! Done! Check!

Chefen har tagit sitt ansvar och kan gå vidare till nästa uppgift… chefen har tydligt informerat om vad som gäller. Men efter ett tag kanske chefen får höra medarbetarna beklaga sig över att de inte förstår eller inte fått någon information: Hur kan de inte förstå? Jag (läs: chefen) har ju pratat om det här flera gånger och likväl har de inte greppat vad det handlar om.

Kärnan i problematiken synes ligga i retoriken och mer specifikt i ordet UT… Vad ska budskapen ut att göra? Vad ska de göra där ute? Är inte hela grejen att få budskap att gå IN? Ställer vi oss istället frågan: Hur ska vi få budskapet att gå in? – då hamnar vi i ett helt annat läge som kräver mycket mer av chefen och ledningen. Det kräver andra kommunikativa förmågor. 

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Det handlar då inte om att kunna formulera tydliga budskap och välja rätt kanaler. Det handlar inte om att vara duktig på att lyssna. Dessa förmågor är inte oväsenliga, men de räcker helt enkelt inte. I vårt nutida samhälle – präglat av ständig förändring, nya förutsättningar och ett växande behov av samverkan - inte bara inom utan också mellan olika aktörer och institutioner – torde förmågan att gemensamt skapa mening vara en nyckel i det kommunikativa ledarskapet.

Som Kenneth Gergen skriver i boken “Relational leading”: “communication is a process of mutually molding meaning – a process of continuous coordination.”  En ständigt pågående och meningsskapande process där chef och chef, chef och medarbetare, medarbetare och medarbetare, aktör och aktör koordinerar sina tankar, förståelser och tolkningar av den situation och omvärld verksamheten och kunderna befinner sig i.

Den processen ställer krav på ledarskapet och dess förmåga att aktivt engagera sig i och skapa förutsättningar för dialogen som ett sätt att tillsammans lära och hitta lösningar som skapar mer värde för kunden.

Denna meningsskapande process blir än viktigare då ord i sig inte har någon mening, utan får mening i kommunikationen och utbytet mellan människor. ”Meaning does not reside in the word or in the soul of the speaker or in the soul of the listener. Meaning is the effect of interaction between speaker and listener” (Valentin Voloshinov, rysk lingvist).

En konsekvens av ovan resonemang är att vi behöver gå ifrån tanken om att träna ledare till att bli goda lyssnare och goda talare, till att framförallt träna upp förmågan att aktivt delta i en gemensam meningsskapandeprocess.

Detta ligger även i linje med vad vi ofta talar om i organisationer, dvs vikten av att skapa gemensamma visioner, målbilder, strategier, rutiner, värdegrund, etc. Emellertid, att nå gemensamma bilder av verkligheten, om var vi är, vart vi ska och hur vi ska komma dit är ofta lättare sagt än gjort. Vi har alla vår individuella förförståelser, kunskaper, erfarenheter, värderingar, logiker och mentala modeller som styr hur vi uppfattar och tolkar det som är och sker.

Det finns således inte en rätt tolkning eller objektiv sanning. Det finns snarare en mångfald med perspektiv och infallsvinklar och ingen är mer rätt än den andra. Det är då inte heller frågan om en gemensam verklighet som är tillgänglig för oss alla att förstå, utan var och ens uppfattning är en version av många. Och komplexiteten växer i takt med att antalet berörda och involverade ökar.

Detta innebär följaktligen att vi aldrig helt och fullt kan förstå varandra. Men vi kan genom kommunikation bättre förstå logiken och det rationella i varandras åsikter, tankar och strategier. Med en ökad förståelse för varandra, får vi bättre förutsättningar för att skapa en mer gemensam förståelse, mening och riktning.

Det skapar i sin tur bättre förutsättningar för att tillsammans skapa hållbara, kreativa lösningar som genererar större nytta för de vi är tillför. Detta fordrar inte bara att vi lyssnar till varandra, utan att vi tillsammans utforskar varandras bilder av verkligheten.

Kanske är det detta som är kärnan i kommunikationen och för det kommunikativa ledarskapet – förmågan att tillsammans utforska och skapa mening.