Orden rullar irriterat ur munnen på en krögare som bett mig komma för att prata om en föreläsning för hans medarbetare:

”Hur svårt kan det vara att förstå att det är kunden som betalar deras lön?! Kan du få dem att le?”

Jag sitter mitt emot honom, försöker hålla ihop munnen och tänker att problemet befinner sig framför mig. Efter ett par sekunder frågar jag.

”Varför ler dom inte, tänker du?”

”Jaha, nu kommer det här med ledarskapet, eller?” svarar han.

”Ja, det brukar ofta börja där, tänker jag. Någon har ju anställt folket, någon som har ansvar för tonen, känslan och att de får veta vad företaget står för.”

”Jag är bara intresserad av en föreläsning för personalen, så att de ser lite gladare ut”, säger han bestämt.

”Då tror jag att det är bäst att du letar efter någon annan.”

Man kan inte behandla människor hur som helst

Det är inte första gången jag hört det. Ett museum tänkte likadant. Jag borde ha hört signalerna i samtalet innan jag skulle dit, men i min iver att få ett uppdrag tog jag på mig föreläsningen.

Mitt under föreläsningen reste sig intendenten och ledningsgruppen. Jag slutade tala. 

”Mycket intressant och viktigt för alla här, men vi måste gå och prata budget.” sa indentenden.

Efter att de lämnat lokalen sträckte en kille upp handen och sa:

”Nu kanske du förstår hur vi har det. Din föreläsning är verkligen bra, men vad hjälper det när ledningen inte bryr sig?” 

Jag skulle till att säga något i försvar för budgetfolket, men hann inte innan en tjej tog till orda och gav ytterligare en målade beskrivning av ledarskapet på sin arbetsplats:

”Häromdagen hade jag en lång kö i butiken på museet och jag var upptagen med en besökare när en från ledningen trängde sig förbi alla och säger till mig att göra några saker åt henne. Jag förklarade att jag snart var klar, men då sa hon ”jag vill att du gör det nu.”

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Man kan inte behandla medarbetare hur som helst

Under de år som jag arbetat med verksamheter som vill utveckla en inkluderande och välkomnande kultur har jag lärt mig att utan ett ledarskap som lever inkluderande och välkomnande - i tanke, ord och handling - blir en föreläsning eller workshop i ämnet inte bara meningslös utan även kontraproduktiv, då medarbetare får höra hur det kan vara och blir besvikna på hur det faktiskt är.

Nu gäller det här inte bara ledare. Även medarbetare sätter sig på tvären, enskilt eller i grupp, när något ska förändras. Jag har suttit med ledare som med tårar i ögonen berättat om hur de mobbas och som till slut givit upp. Jag har själv inte känt mig mobbad, men absolut motarbetad. När jag ser tillbaka på mitt ledarskap, skulle jag varit tydligare mot de som gjorde vad de kunde för att sätta krokben för mig eller verksamheten.

Långsiktig framgång  handlar i grunden om en kultur där människor, kunder, kollegor och partners alltid möts med respekt, värdighet och omtanke. På kort sikt kan man klara sig utan det, men aldrig i det längre perspektivet. 

”Jag har lärt mig att det krävs såväl värdskap som affärsmannaskap för att bli framgångsrik, ta bort det ena så funkar det inte”, sa en VD i ett fastighetsbolag som ville ta tag i kulturen.

Man kan  inte behandla talanger hur som helst

Idag och framåt är den stora utmaningen att locka talanger, mer än att dra till sig kunder. Vi som varit med ett tag har lärt oss att en kultur som attraherar, utvecklar och vårdar talanger är en verksamhet som står sig stark i en osäker framtid. Jag formulerade det så här under en föreläsning för ledare, i USA.

No care, no talent. No talent, no customers. No customers, no company, eller i kortversion: No care, no company.

Man kan inte behandla ungar hur som helst

Det är precis som i en familj. Där det finns en grundläggande tillit och kärlek, blir det till slut folk av ungarna. Jag mins att jag och hustrun, när grabbarna var ett par år, bestämde oss för tre ord som skulle leda oss i deras uppväxt. Tre ord skulle vi bidra till att de bar med sig när de flög ut. Orden var Omtänksamma, Initiativrikaoch Självständiga.  Det visade sig att självständiga och initativrika var de snabba på att plocka upp, och först efter ett tag kom även omtänksamheten.

Skapa värde med inkludering och välkomnande

Häromdagen kom jag in på en restaurang och möttes av ett leende som letade sig ut över hela ansiktet på servitören som kom fram med menyn. När jag väntade på maten såg jag mig runt och fann att alla som jobbade där bjöd varandra och gästerna på äkta glädje. Den chefen, tänkte jag, som skapar den här kulturen skulle jag kanske koppla ihop med krögaren som ville att jag skulle komma och putsa till hans personal.

Man måste naturligtvis förstå affären, men minst lika viktigt är att människorna, oavsett om de är talanger, kunder eller partners, känner sig inkluderande och välkomna. Med det förhållningssättet kommer möten, människor emellan att bygga på tillit, och effektiviteten öka vilket skapar värde för kunder, talanger och ägare.  

Det här ställer krav på ett annat sätt att styra än det som fungerade i produktionssamhället. Det tillitsfulla ledarskapet handlar om att ansvariggöra medarbetare genom tydliga mål kopplat till befogenheter att nå dem.

Från att styra på input gäller det idag alltmer att styra på output.

Ett tankeexempel är att någon fått ansvar för säkerheten för en vägsträcka. Om vi säger till personen att sänka tillåten hastighet, sätta ut fler kameror eller öka antalet fartkontroller, då styr vi på input. Om vi istället säger att målet är att få ner antalet olyckor från x till y, styr vi på output. 

Ibland får jag frågan hur man vet skillnaden mellan input och output? Mitt svar är att om medarbetaren frågar ”varför?” är det input.

Ju mindre du leder, desto starkare ledarskap

I en av mina böcker skriver jag och min medförfattare Olle Blohm:

Inga hjältar, tack.

Det är inte hjältar vi behöver, utan värdar. Människor som får alla, medarbetare, gäster, partners och ägare att känna sig välkomna. Värdar som inser att ledarskap mer är att likna vid att köra en plogbil, att en ledares uppgift är att hålla vägen ren så att människor kan agera fritt i egenskap av sig själva. 

Värdskap är idag den avgörande skillnaden

I en värld där allt ser mer lika ut, produkter, platser, företag och länder, tar gästen och medarbetaren sina beslut efter graden av bemötande och välkomnande. Men för att värdskap ska komma till stånd måste vi  förlita oss på det mänskliga i oss och våra verksamheter. Uppleva glädjen i att tjäna och själv bjuda på ett ledarskap som betonar denna strävan.

Verklig förändring kräver förändring på djupet, i själen och som ledare måste vi stärka vår omgivning, möta en längtan efter mening och ge kraft åt de många människorna vi är satta att tjäna. Det gör vi genom att avgifta våra medarbetare från ett ledarberoende, öppna våra organisationer, starta samtal, bygga arenor och mötesplatser för kommunikation. Samtidigt som ledningen självmant tar av sig hjälteglorian och ersätter den med ett tjänande ledarskap, som välkomnar och lyfter fram människan i dem vi möter.

Vi kallar det värdskap.

Man ska behandla sig själv och andra lite vackert.