Varför denna jämförelse?

I grunden är sociala jämförelser en form av självutvärdering. Vi utvärderar olika aspekter av oss själva genom att jämföra dessa med samma aspekter hos andra. Det kan avse förmågor, prestationer, åsikter eller andra egenskaper som vi anser är viktiga för oss själva och/eller i den sociokulturella kontext vi är en del av. Jämförelsen resulterar i en form av bedömning av hur vi står oss relativt andra. Vi positionerar och rankar oss själva i förhållande till andra. Därigenom tilldelar vi oss själva ett värde.

Ett specifikt motiv för självutvärdering är självförstärkning – vi jämför oss själva med andra i syfte att stärka vårt välbefinnande. Ett annat motiv är självutveckling – vi jämför oss med andra för att få inspiration och motivation att utveckla oss själva. Jämförelser används för att utvärdera både historiska (t.ex. prestationer) och aktuella (t.ex. status) förhållanden såväl som framtida potential (t.ex. utveckling).

Vad och hur jämför vi oss?

Initialt sett var forskning om social jämförelse mest intresserad av individers jämförelser med personer med liknade egenskaper och förutsättningar. Detta i syfte att åstadkomma en så korrekt och rimlig självvärdering som möjligt. Jämförelser med någon som är påfallande bättre, sämre eller med annorlunda förutsättningar ansågs inte riktigt relevant. Om jag exempelvis är en medioker höjdhoppare så är det inte realistiskt att jämföra min förmåga att hoppa höjd med en OS-medaljör i höjdhopp.

Det har dock visat sig att i realiteten jämför vi oss inte bara med personer som liknar oss själva. Vi jämför oss snarare mer med personer som vi bedömer är ”sämre” – jämförelser nedåt (eng. downward comparsion) alternativt ”bättre” än oss själva – jämförelser uppåt (eng. upward comparsion).

När vi gör en jämförelse väljer ofta typiskt nog ut en specifik aspekt för jämförelse och/eller en specifik människa att jämföra oss med. Vi inkluderar sällan alla aspekter av att vara människa eller alla människor. Vi väljer snarare ut en lämplig kandidat som kan bekräfta vår hypotes och intention – antingen söker vi olikhet eller likhet med personen i fokus för jämförelsen.

En jämförelse nedåt innebär att vi väljer någon som är sämre utifrån den aspekt som är i fokus för jämförelsen. Om vi utgår från en specifik person och inte kan undgå att se vissa goda egenskaper så har vi en tendens att scanna vidare för att hitta några mindre goda. Exempelvis, han är generös, men kan vara feg – alltså är jag bättre. Vi söker olikhet. Vi vill dra det längsta strået och, så att säga, vinna i jämförelse. Vi vill må bra för en stund.

När vi gör en jämförelse uppåt söker vi en person som har det vi själva vill ha. Intelligens, kompetens, framgång, rikedom, skönhet, status, kärlek eller annat. Vi jämför oss och vill gärna hitta likhet mellan oss själva och den utvalda personen. Vi vill tro att vi är lika för det skulle innebära att vi själva tillhör den ”vinnande” kategorin. Alternativt får vi motivation att utveckla oss själva för att bli mer lik den andre. Återigen, vi vill stärka oss själva.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Jämförelsens effekter

Det kan mycket väl vara så att en jämförelse såväl nedåt som uppåt stärker vårt välbefinnande eller motiverar oss i vår egna utveckling. Vid en jämförelse nedåt framstår vi själva som den bättre. Och när vi vid en jämförelse uppåt hittar likheter mellan oss själva och förebilden så kan vi positionera oss själva på förebildens nivå. Vi stärker vår självkänsla och självbild, i vart fall för stunden.

Forskning visar dock att jämförelser uppåt tenderar att resultera i kontrast (olikhet) snarare än likhet. Så trots att intentionen med en jämförelse uppåt ofta verkar vara att finna likheter med förebilden risker det att leda till att vi positionerar ner oss själva. Vi drar det kortaste strået och kommer i underläge. Den andre är bättre. Istället för att stärka självkänslan och egenvärdet kan effekten bli att vi mår sämre.

Man skulle vidare kunna tro att vi använder oss av jämförelser nedåt när vi är i behov av en självboost, exempelvis när vi är nedstämda eller självkänslan är lägre. Forskning har dock visat att vi snarare gör jämförelse nedåt när vi är glada och känner oss psykiskt starka. Detta grundar sig i att en viss typ av känsla har en tendens att framkalla en liknande typ av tanke. Om jag exempelvis mår dåligt eller känner mig låg är sannolikheten större att det väcker negativa (snarare än positiva) tankar om mig själv. Detta ökar i sin tur sannolikheten att jag gör en jämförelse uppåt istället för nedåt, vilket får som konsekvens att känner jag mig än sämre.

Så vad är vanligast: jämförelser uppåt eller nedåt? Forskning visar att vi har en benägenhet att jämför oss med personer som i olika avseenden är överlägsna oss själva. Detta trots att det innebär ett hot mot den egna självkänslan och riskerar att resultera i försämrad sinnesstämning och sämre förmåga att uppskatta sig själv.

Sociala medier exponerar oss för jämförelser uppåt

Användningen av sociala medier har växt exponentiellt under de senaste åren och enligt uppskattningar brukar drygt 4,2 miljarder människor världen över sociala medier minst två timmar om dagen. Sociala medier har blivit vardag – ett enkelt sätt att dela med oss av livets glädjestunder och få ta del av andras.

Men det finns också baksidor. Vår tendens till jämförelser uppåt förstärks av sociala medier där vi mestadels får ta del av framgångar, fantastiska händelser, vackra foton, semestrar, middagar, etc. Möjligheterna till jämförelser nedåt är begränsade då sociala medier sällan används som kanal för att dela mindre smickrande bilder, uteblivna framgångar eller tuffa episoder ur livet. Vi visar snarare upp en idealiserad bild av oss själva. Som en konsekvens exponeras vi för mängder av möjliga jämförelser uppåt och resultatet vid en jämförelse uppåt leder som nämnts allt som oftast till kontrast – med negativ effekt.

Studier som undersökt jämförelser uppåt via sociala medier indikerar en negativ effekt på självkänslan, kroppsuppfattningen, välbefinnandet och den psykiska hälsan. Med andra ord, exponeringen för jämförelser uppåt kan leda till att vi värderar oss själva i ett mer negativt ljus. Det drabbar sannolikt inte alla. Men utifrån forskning så verkar det vara en hel del som drabbas av jämförelsens negativa effekter. Ju mer vi använder sociala medier desto större är risken för att vårt välbefinnande försämras. Och omvänt, en veckas digital social detox har visat sig leda till ökad livstillfredsställelse och mer positiv känslostämning.

Medvetenheten är första steget

Oavsett om du har drabbats av jämförelsens negativa effekter eller inte så torde fenomenet vara något som kan vara bra att fundera över. Att reflektera kring huruvida vi själva gör jämförelser, vilken typ och med vilken effekt. Därtill är det sannolikt bra att uppmärksamma hur andra pratar. Inte minst barn, tonåringar och unga vuxna. Att lyssna och prata om jämförelser som fenomen, vad det kan göra med oss och hur vi kan tänka annorlunda.

Kanske ligger det något i citatet ovan: Personligheten börjar där jämförelsen slutar… Kanske ska vi fokusera mer på det vi gillar hos oss själva och vara stolta över den vi är. Medvetandegöra vad vi står för, våra behov och drömmar. Formulera tydligare mål för vår utveckling som människor. Vara mer av den vi vill vara, för oss själva och i relation till andra.

Och ska vi jämföra oss så torde det bästa vara att jämföra oss med oss själva. Som judons grundare Jigoro Kano klokt uttryck,

it is not important to be better than someone else, but to be better than yesterday.