Det är mycket vi vill hinna med och det är många ”måsten”. Med det kommer lätt tanken… Jag har inte tid! Jag hinner inte!

Men, tänker jag, tid är den enda beständiga tillgång vi har som människor här på jorden. Och tid är förmodligen den enda jämställda resurs vi har till vårt förfogande. Du och jag, såväl som alla andra, har 168 timmar per vecka – varken mer eller mindre. Varje ny morgon får vi 86 400 sekunder att använda precis som vi vill. Och det där med ”måsten” … det finns bara två måsten här i livet: Det ena är att vi måste äta annars dör vi, och äter gör vi ändå dör vi. Det andra är att vi måste välja och med det fatta beslut – även undvikandet av ett val är ett val i sig.

Trots att vi är väl medvetna om allt detta på ett intellektuellt plan, så talar vi och agerar som om det här med tid skulle förhålla sig på något annat sätt. Vi synes ha förlorat makten över vår egen tid, vilket i sin tur skapar stress, otillräcklighet och otillfredsställelse. Vi är slavar under klockan och jag skulle tro att de flesta av oss är levande bevis på det: Jag får inte missa bussen! Jag måste hinna till jobbet före kl 08.00! Jag måste gå till bilen, parkeringstiden går ut om två minuter! Jag måste åka nu för att hinna hämta barnen!

Därtill är vi ständigt påkopplade, inkopplade och uppkopplade. Vi är i princip tillgängliga 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Var tog det där med vilodag vägen? Vad hände med begreppet lagom. Hur står det till med good enough?

Professor Bodil Jönsson, professor och skribent, skriver så klokt i sin bok ”Tio tankar om tid”:

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

”Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är, att vi låter klock-tiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, t ex genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har nog ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid, som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.”

Citatet får mig att tänka på de gamla grekiska begreppen kronos och kairos.

Kronos representerar den linjära, uppmätta tiden såsom år, månader, veckor, dagar, minuter och sekunder. Tidsmått som hjälper oss att synkronisera och organisera handlingar och skeenden. Därtill mäter och värderar vi vår omgivning såväl som våra egna prestationer genom kronos: Hon slösar bort sitt liv… Jag ska förbereda mig inför mötet imorgon så jag behöver en timme.

Denna kronologiska tidsuppfattning anger hur vi ska förstå det här med tid och det är en förklaringsmodell som sannerligen har slagit rot i västvärlden. Men det är bara ett perspektiv på tid.

Ett annat perspektiv är kairos som handlar om vår upplevelse av tiden – kvalitetstid om du så vill.

Tänk tillbaka på ett riktigt betydelsefullt ögonblick i ditt liv… Om jag skulle be dig redogöra för det du tänker på, skulle du sannolikt kunna skildra det som hände som om det rörde sig om dagar snarare än ett kort ögonblick. Om jag istället skulle be dig återge vad du gjorde förra tisdagen skulle du kanske ha ytterst svårt att komma ihåg… som om tiden bara flöt ihop.

Inget av dessa två tidsperspektiv – kronos respektive kairos – är bättre eller sämre än det andra. De är bara olika och det handlar inte om antingen eller utan snarare om både och. Men utifrån det inledande resonemanget ovan är vi nog mer tränade på att förhålla oss till kronos och skulle sannolikt må gott av att emellanåt stanna upp och lägga mer fokus på kairos. Uppleva mer och låta oss jagas mindre av klockan. Som min vise 6-åriga son uttryckt: Meningen med livet är att uppleva livet!

Vi behöver inte hinna med allt. Vi har valmöjligheter och ska använda vår tid så klokt som möjligt. Förslösad tid kommer inte tillbaka – den är borta för alltid. Det finns ingen möjlighet till kredittid och det finns ingen möjlighet att spara tid för framtiden.

Ett sätt att bejaka kairos är att byta ut ordet ”måste” mot ”vill”. Det byter ut kravet och slaveriet, mot en go känslomässig upplevelse. Jag vill avsluta mötet nu så jag hinner vara med barnen. Genom det lilla ordet ”vill”, tar vi tillbaka makten över våra liv och våra beslut – dessutom hjälper det oss att uppleva mer av det som är här och nu.

Och om du inte ”vill” så kanske du ska fatta ett annat beslut eller nogsamt tänka igenom syftet med varför du gör det du gör.  

Njut av årstidernas växlingar och naturens under såsom vårens fågelsång, sommarens blommor, solnedgångar, himlens stjärnor en augustikväll, tid för skörd, höstfärgerna, den bedövande tystnaden i fjällvärlden, osv – och gör det gärna tillsammans med någon du håller av. Försök få tillträde till barnens fantastiska värld. Var nyfiken och upptäck något nytt som kan berika tillvaron.

Odla vänskapen, visa medmänsklighet, hjälp någon som har det svårt.

Lev livs levande… lev här och ta vara på varje ögonblick! Vår bästa tid är nu och nu kommer inte tillbaka.