Att ha ett utgångsläge är någonting bra. Det har yoga och meditation lärt mig. Det jag gör på yogamattan är en övning inför livet i stort. I ashtanga yoga är man i flödet mellan blicken som är siktet, kroppen som är i rörelse mellan positionerna och andningen som säkerställer att man är här och nu och ingen annanstans. Inandning, utandning. Expanderande, kontraherande. Anspänning, avspänning.

’How soon is now?’ står det på yogalärarens tröja. Hur snart är nu?

En fråga ställd med skämtsam ironi i en yogastudio. En fråga som kan te sig högst seriös i ett otåligt sinne. Yoga lär mig mycket om tålamod och om att ha modet att tåla mig själv och min egen utveckling – i den takt jag klarar här och nu. Vissa dagar triumferar jag och överträffar mig själv. Andra dagar vinglar jag till och tappar balansen. Vissa positioner kommer jag inte klara under denna livstid. Det är en process. Ett livslångt strävande.

Jag är här och nu och samtidigt på väg.

Här och nu och samtidigt på väg. Kan man vara det? Ja, faktum är att jag inte skulle veta var jag är på väg om jag inte hade förmågan att stanna upp.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Nu för tiden stannar jag ganska ofta upp och lyssnar till den inre vägvisaren. Den inre rösten som aldrig skriker. Den inre rösten som kräver tystnad för att hon ska höras.

Får jag be om största möjliga tystnad?

Så säger min inre röst och jag svarar med… stillhet. Det fungerar i det lilla och i det stora. Har jag fem problem att lösa samma eftermiddag stirrar jag mig lätt blind på de uppenbara alternativen. Tar jag däremot ’time out’ och sätter mig i lugn och ro och djupandas, så brukar långt mycket bättre lösningar komma till mig.

De landar hos mig likt lätta fjärilar och lyfter bördan från min eftermiddag. Handlar det istället om de större frågorna, som vart jag är på väg i livet, så har det förstås behövts fler och längre lugna stunder för att frammana svaren. Men de viktiga frågorna får ta tid. Kanske är tid det enda vi har mycket av.

Det är viktigt att inte förväxla upptagenhet med meningsfullhet. För att kunna skapa utifrån det som skänker dig mening, krävs att du är i kontakt med din utgångspunkt. Den som vet att hon är på rätt väg har inte bråttom. Hon njuter av vägen och låter vandringen vara en upptäcktsfärd – ett äventyr. Hon vet att vägen i själva verket är destinationen.

”Om du är deprimerad, lever du i det förgångna. Om du är orolig, lever du i framtiden. Om du är fridfull, lever du i nuet.” Orden tillskrivs Lao Tzu. Visst stämmer det rätt bra? Så länge jag är fullkomligt här och nu, är jag tillfreds. Här och nu är allt bra – åtminstone så länge jag inte bråkar med nuet och önskar att det vore nånting annat.

Acceptansen är nyckeln till att leva här och nu. Så länge man lever i samklang med det som just nu råder, kommer man inte bara att leva i harmoni med sin omgivning, man kommer även att vara uppriktig i sin strävan mot det som komma skall.

Om varje vackert ögonblick är en stund av evigheten, kan inget ögonblick då jag stannar upp vara förgäves. Inget ögonblick kan vara förgäves då jag ställer rätt frågor. Inget ögonblick kan vara förgäves när jag ger mig själv rätt svar. Inget ögonblick kan vara förgäves då jag känner frid och harmoni. Inget ögonblick kan vara förgäves då jag känner glädje och lätthet. Inget ögonblick kan vara förgäves då jag dagdrömmer mig i väg och därur skapar mig en vackrare morgondag.

Ett nytt här och nu. En ny sanning.

Så lyssna till dina inre viskningar. Den viktigaste sanningen har inget behov av att skrika och hävda sig. Den vet att den har rätt och att den är varaktig. Den vet att du hör den förr eller senare. Hur snart beror på dig. Hur snart beror på när och hur ofta du landar i dig själv och lyssnar till din inre röst. En välvillig vägvisare. En viskning.

Så finn din utgångspunkt. Vare sig den är på en yogamatta, i ett hörn av trädgården, på en plats vid havet, under en skogspromenad, på toppen av ett berg eller i ett djupt andetag.

Jag andas därför är jag. Mitt här och nu är aldrig mer än ett andetag i väg.

Så snart är nu.