En bieffekt av att göra mycket samtidigt är förstås att vi blir trötta. Och när vi är trötta jobbar vi inte lika bra, ja, vi gör faktiskt ingenting särskilt bra. Att sova är förstås en bra lösning på problemet, men finns det mer man kan göra mot den eviga stressen? Och hur vet man när man behöver göra något?

Lyssna på varningsklockorna
Det största misstaget vi gör är att inte lyssna på oss själva. Men hur ska man höra när man ständigt är på språng och aldrig låter kroppen tala till punkt? För det är här det finns en lärdom. Kroppen försöker tala till dig och berätta när tempot är för högt. Några saker att ta på allvar:

• Smärta? Har du ont i magen? Ont i bröstet? Ont i huvudet? Värker ryggen? Har du haft ont länge? När får du ont? Kartlägg och observera dina krämpor. Får du ont i magen när du kastat i dig lunchen eller efter åttonde koppen kaffe? Kanske hänger det ihop? Är huvudvärken värst på eftermiddagen, när du borde gå hem men inte hinner? Innan du slentrianmässigt stoppar i dig några värktabletter, fundera på varför du har ont. Och finns det någon annan lösning?
   
• Svårt att sova? Snurrar tankarna oavbrutet när du lägger dig på kvällen. Mal det i en jämn ström, saker du ska göra, saker du ska säga, saker du måste ta itu med? Vaknar du upp mitt i natten och fortsätter tänka. Är du lika trött på morgonen som du var när du la dig? Detta är en varningsklocka att ta på allvar. Lär dig en avslappningsteknik och städa upp bland måstena.
   
• Humör? Svänger humöret? Är du arg, sur och lynnig? Skäller på barnen och kollegorna? Tänk att alla gör fel utom du? Vill du gråta ofta, mest av frustration? Är du ledsen och håglös?
   

När vi är i balans är vi på ganska gott humör. Det betyder inte att vi alltid är glada, eller att det är det som eftersträvas. Nej, vi ska vara i sån balans att vi pallar med några smällar, utan att braka samman. Om ditt humör åker bergochdalbana är det dags att stanna upp och känna efter. Vad kan du göra åt detta. När var du senast glad och i balans och hur ska du ta dig dit igen? Se över ditt födointag också, för mycket sockerrik kost kan ge väldiga humörsvängningar.

Stanna upp
Slutsatsen är alltså: stanna upp och känn efter. Våga känn efter på riktigt och fundera själv på vad du kan göra och vad du vill göra för att få tyst på varningsklockorna. Ofta har vi lösningarna själva. Vi vet vad vi gör som är fel och vad vi borde göra för att må bättre. Ge dig själv några goda råd.

Men var inte sträng mot dig själv, vi gör alla så gott vi kan oftast. Behandla inte dig själv strängare, än du skulle behandla en vän som behövde lite goda råd.