För några veckor sedan föreläste jag om jämställdhet och jämställdhetsintegrering för en kommun i Sverige, för att publiken skulle engagera sig och inte somna fick de flera gånger under mina en och en halv timmes framförande chansen att prata med den bredvid i bikupor. När jag bad dem att prata upptäckte jag att jag uppmanade dem att prata om vad de kände kring den fakta jag presenterade. Några gånger sa jag tänkte men fler än en gång sa jag kände. Vid fjärde eller femte bikupan bröt en av cheferna in och sa: ”säg inte vad känner ni, säg vad tänker ni!”

Jag blev lite överraskad och svarade lite förbryllat: ”men känslor är också viktiga”. Jag tror att chefen kände att känslor inte hör hemma i professionella miljöer, eller att det kopplas för starkt till kvinnor (och därmed har lägre status?) men jag ska inte spekulera för mycket i det. Kanske bad jag dem känna efter omedvetet när jag egentligen menade tänka efter men saken är den att jag hade mer rätt än jag förstod själv. I alla fall när vi arbetar med förändring.
 
Det finns mycket att säga om förändring, att det tar tid (Rom byggdes inte på en dag), att det skapar motstånd, att ingen kan förändra ensam och allt vad jag hört genom åren. Ni har säkert fler exempel.

Här tänkte jag dock ta upp en annan aspekt av förändring, nämligen hur den faktiskt sker. Det är inte riktigt så som vi kanske tror. Särskilt inte de av oss som läst på universitet och tror att vi kan förklara världen och oss själva rationellt och med teorier. (Men bara lugn detta är en belagd teori). Det är nämligen så att förändring inte kommer av att vi analyserar, tänker och sedan förändrar. Utan istället av att vi ser, känner och förändrar. Tänka sig!

Add Gender

Jag har länge använt mig av modellen hjärna-hjärta-hand när jag föreläser som är ett sätt att förklara att vi kan fylla hjärnan med information och styrdokument och lagar och värdeord men om de inte trillar ner i hjärtat och blir en värdering så kommer de aldrig att nå händerna – det vill säga görandet. Dessa två teorier hakar i varandra. Vi kan analysera och tänka bäst vi orkar, men landar det inte i vår kärna, det vi tror på så kommer vi inte att förändra vårt beteende.

Vi ska inte sluta analysera eller tänka, men menar vi allvar med att vi önskar en jämställd och jämlik värld där människor har lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter så behöver vi börja se oss omkring  - och känna.

Lästips!
How to Change Absolutely Anything av professor Damian Hughes