”Framtiden är mörk – tror jag” så skrev Virginia Woolf. Ja, vad vet vi egentligen om framtiden? En sak som är säker är att det inte blir bättre i en stadig takt som vi verkar inbilla oss. Saker utvecklas mer som i ett virrvarr med framsteg och backlashes. När jag hör att allt blir bättre med tiden och att ojämställdheten kommer att försvinna med nästa generation blir jag tokig. Vissa saker blir bättre, andra saker blir sämre - och så kommer det hålla på. Det vi kan säga om framtiden är att den har sina rötter i historien - så historien är vår kanske allra bästa källa till framtiden.

När Astrid Kindstrand läste upp nyheterna på radio första gången 1938 blev det lyssnarstorm och arga människor ringde till Radiotjänst och klagade på att ett ”fruntimmer” läste nyheterna.

De ska läsa sagor tyckte en, en annan att så himla ont om män kan det ju inte vara att vi var tvungna att ha kvinnor i radio? Nu är det väl knappast någon som tänker på om det är en mans- eller kvinnoröst som läser nyheterna men då bröt det normerna och folk blev obekväma.

Häromdagen var jag på utställningen ”Staden vid sidenvägen” som visas i Bergrummet i Stockholm nu.

Den målade upp bilden av Luoyang, en stad som - samtidigt som Birka hade cirka 1000 invånare - var en miljonstad. Utställningen marknadsför Luoyang som en stad av jämställdhet och jämlikhet. Ibland gravfynden finns figuriner av kvinnor som spelar hästpolo och Luoyang hade också den enda kända kvinnan som också var kinesisk kejsare, detta under Tangdynastin.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Men hur livet tedde sig kan vi inte veta helt säkert. Bara att det var annorlunda dagens liv på olika sätt och säkert likt på andra sätt.

Det har också uppdagats att vissa vikingagravar som påträffats med vapen inte alls innehöll förväntade män utan att skeletten tillhörde kvinnor.

Vad betyder det? Att kvinnor var krigare? Att de var gifta med krigare?  Vi kan inte veta säkert men det finns bevarade berättelser om hur kvinnor bekostar och leder plundringståg utomlands.

Samtidigt pågår historien runt omkring oss som i vågrörelser, vissa saker ser ut att röra sig ”bakåt” men kanske i själva verket avtar lite för att slå emot stranden med full kraft i nästa steg. Det är svårt att se när du står mitt i.

Vi rör oss i ett virrvarr av saker som kommer att bli vår historia.

Jag tror inte att vi går från klarhet till klarhet, jag tror att vi prövar oss fram och att allas små prövande steg tillsammans flyttar oss framåt då och då. Men att vi också ibland rör oss i sidled eller kanske till och med lite bakåt.

Jag tycker dock inte att det är en anledning att tappa framtidstron, utan snarare att vi ska fortsätta utforska, vända på saker, diskutera och fundera.

Istället för att argt kasta dig på telefonen som människorna som hörde Astrid Kindstrand i radio gjorde, så kanske du ska uppehålla dig vid känslan. Vad är det som gör att du blir så upprörd? Är det normbrytet i sig eller är det sakfrågan?

När du känner att världen gungar så kan det mycket väl vara historia som skapas.